Vågar Centern förnya sin miljöprofil?

Idag fokuserar Centerstämman i Karlstad på miljöfrågor. Det är en viktig diskussion. Centern säger sig vara miljöprofilerat, men det är en sanning som bara är halv. Ett janusansikte symboliserar partiets politik mycket bättre. Den ena sidan har blicken stadigt fäst på hållbar utveckling, medan den andra glatt bejakar allsköns exploatering av naturen. Vågar partiet förnya sig idag?

Centerpartiet har stått för viktiga miljöinsatser genom åren. Kärnkraftsmotståndet och en blocköverskridande energiuppgörelse resulterade i att reaktorerna i Barsebäck stängdes och att elcertifikat infördes. Idag står det klart att avvecklingen var klok, men tyvärr har även fundament i Centerns kärnkraftspolitik avvecklats. Centern pratade tidigt om att gifta samman ekonomi och ekologi och lyfte fram vikten av skatteväxling. Men 1990-talets idéverkstad med lokalt Agenda 21-arbete, miljöbalk, producentansvar och miljökrav i skogsvårdslagen saknar motsvarighet idag. Ändå förvaltar man energiomställningen hyfsat väl och det sker satsningar på bland annat giftfri vardag och havsmiljön, om än med blygsamma belopp och utan att nå miljömålen. De få innovativa grepp man ställt sig bakom- som Robin Hood-avgift på törstiga stadsjeepar som blir bidrag till bränslesnåla familjebilar – har inte blivit verklighet.

Däremot ligger partiet inte på latsidan i exploateringsgrenen. Sedan 2006 har försämringsförslagen duggat tätt. Miljöbalken har luckrats upp på en lång rad punkter. Strandskyddet har urvattnats i skärgårdar där både exploateringstryck och naturvärden är höga. Hotade arter har jagats i ökad grad, och nu läggs den rödlistade kungsörnen till listan. Skyddet av värdefull skog har urholkats dramatiskt genom översockrade bidrag till stora skogsbolag vid naturvårdskrav. Giftiga laxar har tillåtits för försäljning. Miljöskadlig vattenkraft och torvbrytning subventioneras.

Man kan lätt konstatera att gapet mellan en oblygsam miljöretorik och en miljöanpassad politik är stort när det gäller Centerpartiet. I vissa fall har andra partier i regeringen bromsat utvecklingen men exploateringslinjen drivs ofta av Centerpartiet. Samtidigt har idémotorn gått på tomgång under flera år. Men nu är det Centerstämma och ett nytt förslag till miljöprogram ligger på bordet.

Om man lirkar sig in under retoriken så framträder en serie viktiga målsättningar. Målet att Sverige inom en generation ska ha 100 procent förnybar energi, också i transportsystemet, är klart ambitiöst men inte orealistiskt. Mot den bakgrunden är målet att Sverige ska vara klimatneutralt först år 2050 både svagare och vagare. Målen ska förverkligas genom att skapa en grön ekonomi. Man vill avveckla miljöskadliga subventioner och låta den som förorenar betala miljökostnaden, gärna inom ramen för en skatteväxling. I samma andetag skriver man att miljöpolitiken inte hotar jobben. Det är modernt och bra och har stöd i forskningen.

De konkreta förslagen färre. Robin Hood-avgiften finns med, liksom bra förslag om kollektivtrafiken. Men de viktigaste redskapen – koldioxidskatten och en differentierad km-skatt för lastbilar – nämns knappast. Ordet bensin förekommer inte alls. Man tycks tro på myten om att åtgärder mot ökad bilism och tunga transporter slår hårt mot glesbygden och basindustrin. Men ser man till forskningen finns stöd för sådana styrmedel och eventuella målkonflikter kan hanteras. Bristen på konkreta åtgärder gör därmed att de tuffa målen känns mindre trovärdiga.

Däremot är programmet nytänkande och ambitiöst i förslag om klimatsäkring av pensionskapitalet, förbud mot gasutvinning i Sverige, utökat producentansvar, skatter mot miljögifter och höjda miljökrav på den offentliga upphandlingen.

Tyvärr brister det i vanlig ordning när det gäller gröna frågor. Av de 22 konkreta programpunkter som stämman föreslås besluta finns inte en enda som rör naturvård. Visst ger klimatpolitiken på sikt ett indirekt skydd av biologisk mångfald, men hur Centerpartiet vill värna de tusentals växter, svampar och djur som är hotade i Sverige är oklart. Symptomatiskt nog nämns varken reservat för att skydda skogar eller den svaga skogsvårdslagen och brotten mot densamma. Inte ens de svaga förslagen från regeringens Miljömålsberedning lyfts fram, trots att partiet varit aktivt i det arbetet. I skogen tycks Centern även framöver vilja sitta i knäet på skogsbolagen. På samma sätt står inget om stränderna, allemansrätten eller rödlistade arter. Självfallet ska vi bruka skogarna och ha ett levande jordbruk i hela landet, men hur det ska gå till utan att unika naturvärden förstörs svarar Centern inte på.

Dessa brister gör att Janusansiktet återigen lyser igenom. Partiets kluvna syn på miljöfrågan föreslås ligga fast och utan förändringar i programmet talar allt för att centerministrar även i framtiden lär plädera för kalhyggen och tillåta att förgiftad fisk får säljas till våra barn. Det gör att miljöpolitiken på sin höjd blir halv, och varken trovärdig eller särskilt effektiv.

Kan insikten om att väljarna oroas mer av miljöförstöring än av någon annan fråga leda till debatt och ett starkare program idag? Jag vet inte, men jag vet att ett tydligt och modernt Centerparti, som bejakar att en tuff miljöpolitik kan ge ökad sysselsättning och stärkt konkurrenskraft, skulle göra nytta. Och jag vet att kommande generationer skulle må bra av att Centern vrider ansiktet bort från exploateringslinjen, och driver en politik som gör grön retorik till verklig praktik. Då skulle partiet på allvar kunna bli en ledande kraft för att ställa om samhället till hållbar utveckling.

Lycka till!

Kommentera

4 thoughts on “Vågar Centern förnya sin miljöprofil?

  1. Naturligtvis har Mikael en poäng, men man kan också hävda att Naturskyddsföreningen väjer för målkonflikter som de också har ett ansvar att söka lösningar på. Just dessa målkonflikter ger sig Centerpartiet i kast med. Jag är också frustrerad ibland över hur dessa avvägningar görs, men en demokratiskt genomförbar miljöpolitik måste erkänna målkonflikter och våga söka lösningar. jag vill hävda att Centerpartiet tar detta ansvar I HÖGRE GRAD än något annat parti. Några exempel utan inbördes ordning:
    1. Ett bevarande av värdefulla kust- och skärgårdsmiljöer är extremt viktigt. Men dagens trubbiga strandskydd leder till att redan bebyggda öar med högst ordinära ekovärden kvävs, vilket leder till att kulturlandskap och naturvård och besökares möjlighet att utnyttja rätten att röra sig längs strandlinjen i praktiken saboteras. Skydda de många orörda miljöerna hårt, men befintliga samhällen behövs för ett bevarat skärgårdslandskap.
    2. Vindkraft och landskapsvård. Klimat mot estetik eller naturvärden.
    3. Vårt relativt miljövänliga jordbruks konkurrenskraft. I den perfekta miljödrivna ekonomin skulle detta inte vara ett problem, men i verkliga verkligheten där avståndet till ett korrekt klimatpris är mycket långt riskerar ytterligare avstånd i miljökrav mellan Sverige och andra delar av EU/Världen att exportera miljöproblem, öka transportbehov och minska kapacitet som behövs för att klara klimatomställningen. Självklart är vi fortfarande långt från ett hållbart jordbruk och Centerpartiet har definitivt ett ansvar för att söka vägar att kombinera konkurrenskraft och hållbarhet. Men ärligt talat, var är Naturskyddsföreningen i detta viktiga konstruktiva miljöarbete?
    4. Vargen. Även om jag personligen är klart för en livskraftig vargstam borde det även för Naturskyddsföreningen vara bekymmersamt att glesbygdernas (för den biologiska mångfalden viktiga) betesjordbruk, som främst är av naturvårdande karaktär, i allt större delar av landet ser angreppen från varg som ett av de mest knäckande hindren, både psykologiskt och ekonomiskt.

    Dessa avvägningar är inte lätta. Centerpartiet gör inte alltid rätt avvägningar. Men inte heller Naturskyddsföreningen tar fullt ansvar för sina målkonflikter. Centerpartiets internationellt unika position som ett borgerligt miljöengagerat parti med stort väljarunderlag i grupper som är viktiga att vinna för att klara en klimat- och miljöomställning utan demokratisk backlash, borde få något litet erkännande från Naturskyddsföreningen. Förmodligen är vår unika men svåra position ett huvudskäl till att svensk miljöpolitik drivits framåt så kontinuerligt över tid, oavsett innehav av regeringsmakten.

    Därför är det dags att öka dialogen mellan Centerpartiet och Naturskyddsföreningen på alla nivåer. Kan vi mötas med lite mer respekt för att målkonflikter finns och att det finns både ekonomiska och demokratiska utmaningar i övergången till hållbarhet som kräver både opinionsbildning och realpolitisk fiffighet. Här är för övrigt klimat- och energiöverenskommelsen från 2009 ett exempel som kanske borde omvärderas av Naturskyddsföreningen. I praktiken ökar den förnyelsebara energin snabbare än någonsin samtidigt som kärnkraftens andel av energimixen stadigt minskat, och kärnkraftanhängarna blivit allt tystare.

    För övrigt har Centerpartiet INTE förordat att örn ska jagas.

  2. centerpartiet ligger sist i trovärdighet av de sju riksdagspartier vi har. centerpartiet värnar skogsÄGARNA jägarkåren bönderna.
    centerpartiet utrotar vargen! Går hårt åt lodjuren!
    centerpartiet Sverige har minkar i bur kyckling å ägg utan dagsljus!
    centerpartiets grisar står fortfarande i boxar!
    centerpartiet driver inte ekologiska jordbruk!
    Lena Ek är JÄGARE… Jordbrukministern grisproducent!
    Torbjörn å andra miljökämpar har lämnat centerpartiet.
    önskar av mitt hjärta å förnuft centerpartiet ut ur politiken.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.