Jordbrukets klimatutmaningar

 

Den statliga miljömålsberedningen arrangerade igår (17/9) tillsammans med Lantbrukarnas Riksförbund (LRF) ett seminarium om ”Klimatneutralt jordbruk 2050”.

Miljömålsberedningens ordförande Anders Wijkman inledde med att konstatera att beredningens uppdrag är svårt, för arbetet med att nå Sveriges klimatmål har egentligen knappt börjat – hittills har den mest handlat om att plocka de lågt hängande frukterna. Nu är det dags för de som hänger högre.

Seminariedagen förstärkte i stort den bilden. Diskussionen utgick mycket från dagens jordrukssystem. Det var stort fokus på tekniska åtgärder, vilket definitivt har en potential som behöver realiseras, men som inte alls räcker för att minska jordbrukets utsläpp till en hållbar nivå. Byten av energislag, rötning av gödsel och växtrester, bättre kretslopp, mindre markbearbetning, byten av grödor och fodersamansättning och så vidare räcker en bit på väg. Men idag orsakar genomsnittssvenskens klimatpåverkan från livsmedel nästan två ton koldioxidekvialenter per år, utav en total klimatpåverkan på ungefär 10-12 ton per person och år (ur ett konsumtionsperspektiv). De totala utsläppen måste globalt ner mot omkring ett ton per person och år totalt från alla sektorer. Att jordbrukets utsläpp då kommer stå för en större andel än idag är rimligt eftersom de utsläppen i de flesta fall är svårare att minska än exempelvis energirelaterade utsläpp. Men även om andelen tillåts öka till hälften av utsläppsutrymmet, innebär det en minskning till en fjärdedel av dagens utsläpp, från två till ett halvt ton koldioxidekvivalenter per person och år.

För att nå dit krävs en lång rad tekniska åtgärder. Men att producera samma jordbruksprodukter på bättre sätt räcker inte, eftersom en så stor del av utsläppen härrör ur biologiska processer som inte kan effektiviseras. Vad som krävs är att skifta produktionen, och därmed konsumtionen. Vi behöver äta mindre kött.

Animaliska livsmedel står nämligen för tre fjärdedelar av klimatpåverkan från medelsvenskens kost (men bara en tredjedel av kaloriintaget).

Om detta pratade bland andra Elin Röös från SLU. Hon konstaterade att för att minska jordbrukets klimatpåverkan tillräckligt för att nå klimatmålen måste köttkonsumtionen minska i Sverige. Och ska den göra det krävs kraftfulla ekonomiska styrmedel; information och konsumentmakt har visat sig otillräckligt. Hur ett sådant styrmedel ska se ut behöver snarast utredas, kunskapsunderlaget är idag för svagt konstaterade Röös.

Förhoppningsvis tog Wijkman och de av miljömålsberedningens ledamöter som var närvarande detta till sig. Något annat vore otänkbart, givet beredningens uppdrag. Det handlar trots allt om en utsläppspost som ensam är större än en hållbar utsläppsnivå för hela Sverige.

Inspiration kan beredningen finna i rapporten ”Det subventionerade köttet”, i vilket Naturskyddsföreningen diskuterar just möjliga styrmedel för en minskad köttkonsumtion.

Kommentera

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.