Om inte Bucht läser på blir det svårt att nå klimatmålen

I dagarna har det skrivits mycket om Landsbygdsminister Sven-Erik Bucht och den livsmedelsstrategi som Näringsdepartementet håller på att ta fram. Vi skrev här på bloggen för två veckor sedan att den strategin inte verkar ta hänsyn till köttkonsumtionens klimatpåverkan och livsmedelskonsumtionens betydelse för att nå klimatmålen. Denna lucka i livsmedelsstrategin har nu också uppmärksammats av Sveriges Radio, som samtidigt exponerade landsbygdsministerns stora okunskap i ämnet.

I en intervju med SR menade Bucht att han inte såg köttkonsumtionen som ett miljöproblem, och att livsmedelstrategin därför inte kommer att ta upp den frågan. Dagen efter i Gomorron Sverige fick Bucht chans att förklara sig, och menade då att det är köttproduktionen som påverkar miljön och inte köttkonsumtionen, och att han därför tycker det är viktigare att inrikta sig på produktionen. Det är inte upp till politiker att lägga sig i vad folk äter.

Det är ganska häpnadsväckande att ansvarig minister har så dålig koll. Och det är oroväckande, för om Näringsdepartementet tar fram en strategi som går stick i stäv med klimatmålen blir det svårt att nå dem. Att politiker inte ska lägga sig i vad folk äter är en märklig syn på vad en politikers roll är. Om våra individuella konsumtionsval innebär kraftigt negativa effekter på vår gemensamma miljö, samt folkhälsan, är det väl rimligt att politiker ser över åtgärder. Politiker lägger sig i vad vi dricker, röker, tankar bilarna med och häller i tvättmaskinen. De tar ut moms på det vi köper, reglerar vilka glödlampor vi har i taket och bestämmer när vi måste ha vinterdäck på bilen. Överkonsumtionen av kött leder till global uppvärmning, övergödning, skogsskövling, utarmning av biologisk mångfald, hälsoproblem, kemikaliespridning med mera. Typiskt sådana saker som politiker bör lägga sig i och inte överlåta till individer att själva ta ansvar för.

Givetvis är det vid produktionen av kött som miljöpåverkan sker. Men Bucht behöver inte gå längre än till Jordbruksverket och Naturvårdsverket för att få lära sig att åtgärdspotentialerna i produktionsledet är mycket små. Jordbrukets utsläpp härstammar till största delen från biologiska processer som är svåra att åtgärda tekniskt. Om utsläppen ska kunna minska krävs åtgärder i konsumentledet (vilket givetvis får effekt på produktionen, inte kan väl Bucht tro att de är helt frånskilda?). Ovan sagda myndigheter (och Havs- och Vattenmyndigheten) liksom forskare förespråkar därför ekonomiska styrmedel i konsumtionsledet för att minska köttets miljöpåverkan.

Bucht skriver i ett brev till NSD att tack vare en förstärkning av metanreduceringsersättningen till svenska lantbrukare kan utsläppen i produktionsledet minska med mellan 50-70 000 ton CO2e till 2020. Det är förstås jättebra, och ett krav vi har framfört från Naturskyddsföreningen. Men utsläppen från svensk livsmedelskonsumtion är 22 miljoner ton CO2e per år, varav ca 75 % kommer från animalier trots att de bara står för ca 35 % av kaloriintaget. Det är såklart ett problem. Det förslag mål som Miljömålsberedningen presenterade i veckan, att Sveriges utsläpp ska minska med 85 % till 2045, innebär att utsläppen ska minska till 11 miljoner ton. Alltså hälften av vad enbart vår livsmedelskonsumtion ger upphov till idag! Det kommer att vara omöjligt om delar av regeringen arbetar i motsatt riktning. Det krävs kraftigare åtgärder än en metanreduceringsersättning som minskar utsläppen med några promille.

Det betyder inte som vissa tycks tro att köttkonsumtionen är den enda fråga som har betydelse. Fossila bränslen är ett betydligt större problem, om vi ska rangordna. Men poängen är att vi inte kan arbeta med enbart ett problem i taget om klimatmålen ska nås.

 

Läs gärna mer om kött och klimat i vår nya FAQ. Vi har också skrivit en del här på bloggen tidigare.