En klimatpolitik som räknar utsläppsminskningar men inte utsläpp utomlands

Miljömålsberedningen har haft till uppgift att ta fram en strategi för en samlad och långsiktig klimatpolitik. Beredningen har presenterat två betänkanden, och det andra remissbehandlas just nu för att sedan förhoppningsvis leda till en proposition från regeringen. Beredningen föreslår nya klimatmål för Sverige, inklusive etappmål. Men målen rör endast utsläpp som sker i Sverige. De utsläpp som sker utomlands till följd av svensk konsumtion diskuteras, men inga mål föreslås. Istället föreslås endast uppföljning och indikatorer, samt att ”överväga att vidta åtgärder för att minska utsläppen”.

Givetvis behövs mål också för konsumtionens utsläpp. Naturvårdsverkets statistik visar att dessa är omkring dubbelt så stora som de territoriella, och medan utsläppen i Sverige visar en nedåtgående trend så har utsläppen ur ett konsumtionsperspektiv legat i princip stilla under de 20 år som statistiken täcker.

Att mäta konsumtionsutsläppen är svårare än att mäta de territoriella, och rådigheten att minska dem är mer begränsad. Men att med det som skäl helt avstå från att sätta mål är att göra det bästa till det godas fiende. Mätproblemen har heller inte hindrat Sverige från att räkna in den del av markens kolsänka som internationella regler tillåter, eller att använda flexibla mekanismer som en del av klimatstrategin. Det är knappast lättare att räkna på utsläpp och upptag från mark eller den ofta högst teoretiska klimatnyttan av investeringar i klimatprojekt än det är att räkna på konsumtionens klimatpåverkan.

Miljömålsberedningen föreslår också fortsatt att delar av det nationella klimatmålet ska kunna uppnås genom åtgärder utomlands. Att inkludera utsläppsminskningar utomlands men inte utsläpp utomlands är svårt att försvara för ett föregångsland.

Ett mål för konsumtionsutsläppen skulle inte ersätta nuvarande klimatmål utan utgöra ett komplement, på samma sätt som etappmål. Ett mål är viktigt för att mycket tydligare lyfta vikten av åtgärder och styrmedel som inte ensidigt fokuserar på territoriella utsläpp, utan som tar hela klimatpåverkan i beaktande. Med rådande ordning ser det bättre ut för svenska klimatmål att öka livsmedelsimporten, att flyga till Thailand hellre än att tågluffa i Sverige, eller köpa en amerikansktillverkad bil hellre än en svensk cykel. Utsläppen hamnar då i andra länder och räknas inte i den svenska statistiken.

Rådigheten att minska konsumtionens klimatpåverkan är mindre än för de territoriella utsläppen. Sverige kan inte införa styrmedel i andra länder. Men styrmedel i Sverige påverkar också konsumtionen av varor och tjänster vars utsläpp sker i andra länder. Det finns utsläpp också i Sverige som det idag inte finns en färdig plan för hur de ska minska, men det ska naturligtvis inte hindra målsättningar. Tvärtom innebär tydliga mål att svårare sektorer som processindustri och jordbruk blir tvungna att ta fram strategier som kanske saknas. På samma sätt kan tydliga mål för konsumtionsutsläppen väntas stimulera ökade ansträngningar i hela samhället att faktiskt minska konsumtionsutsläppen.

Någon brist på styrmedel som påverkar konsumtionens utsläpp är det inte heller. Det finns mängder av förslag, och ofta påverkas utsläpp både i Sverige och utomlands av samma styrmedel, exempelvis konsumtionsskatter, teknikkrav eller upphandlingsregler.

Några områden i konsumtionsutsläppsstatistiken sticker ut som extra betydelsefulla. Inte minst gäller det flygresor och köttkonsumtion. Istället för att låta de svåraste delarna av konsumtionens klimatpåverkan blockera all politik kan en mycket stor del av utsläppen påverkas genom ett fokuserat urval under tiden kunskapen om helheten förstärks i enlighet med Miljömålsberedningens förslag. Här finns mycket som kan göras – åtgärder som kanske förefaller mindre motiverande ur ett produktionsperspektiv men som har mycket stor betydelse för klimatet.

Flyget. Nya beräkningar från Naturvårdsverket konstaterar att svenskarnas flygresor idag påverkar klimatet lika mycket som biltrafiken. Det gör flyget till en av de riktigt stora utsläppskällorna, och utsläppen ökar kraftigt. Även om styrmedel på internationell nivå behövs finns det flera styrmedel som kan användas nationellt, och som redan tillämpas i andra EU-länder. Ju fler länder som går före inom ramen för sin rådighet ju bättre bör förhandlingsläget inom EU och ICAO bli. Avreseskatt och höjd moms är exempel på styrmedel att börja med.

Köttet. En tredjedel av konsumtionsutsläppen kommer från livsmedel, och av dessa utsläpp står animalier för nära tre fjärdedelar. Enbart köttkonsumtionen i Sverige orsakar så stora utsläpp att de ensamma upptar hela det långsiktigt hållbara utsläppsutrymmet per capita. Nästan hälften av det kött som konsumeras i Sverige importeras, och också de svenska djuren äter delvis foder som importeras. Ekonomiska styrmedel har efterlysts av såväl Naturvårdsverket, Jordbruksverket och Havs- och Vattenmyndigheten, och olika alternativ har studerats av forskare vid bland annat Chalmers och SLU. Offentlig upphandling med tre miljoner måltider per dag är ett annat verktyg som skulle kunna användas.

All Sveriges klimatpåverkan syns ännu inte i Naturvårdsverkets statistik över konsumtionsutsläpp. Här märks exempelvis statligt ägande i form av bland annat bolag och pensionsfonder. Ägande och kapitalplaceringar har enorm betydelse och ligger i allra högsta grad inom Sveriges rådighet.

Hur bör då ett mål för konsumtionens klimatpåverkan utformas? Det finns flera vägar, målet kan uttryckas som en procentuell minskning eller som målnivåer uttryckta i ton per capita. Tillsammans med nätverket Klimatmålsinitiativet menar Naturskyddsföreningen att utgångspunkten måste vara globalt rättvisa utsläppsnivåer per capita. Utsläppen från svensk konsumtion måste därför minst minska i samma takt som de globala. Utsläppen i Sverige ska givetvis minska betydligt snabbare. Etappmål bör också sättas upp på vägen. Naturskyddsföreningen menar, med starkt stöd i klimatforskningen, att de globala utsläppen bör minska till nära noll år 2050. Det vore därför ett rimligt mål också för de svenska konsumtionsutsläppen. Parisavtalet talar om globala nettonollutsläpp under andra halvan av 2000-talet. Det målet har dock kritiserats kraftigt för att inte ligga i linje med avtalets § 2 om att begränsa uppvärmningen till väl under två grader, med sikte på 1,5 grader. Ambitionerna kommer därför rimligen behöva skärpas i samband med att IPCC presenterar sin kommande specialrapport om 1,5 grader. Att Sverige går före med en sådan skärpning skulle ligga helt i linje med ambitionen att vara ett föregångsland.

Även om miljömålsberedningens sju partier inte lyckades enas om ett mål för konsumtionsutsläppen så kan regeringen fatta beslut om ett sådant mål inom ramen för miljömålssystemet, vilket beredningen också själva skriver i sitt betänkande. Det är angeläget att få ett sådant mål på plats.

Dela

Kommentera

2 thoughts on “En klimatpolitik som räknar utsläppsminskningar men inte utsläpp utomlands

Kommentering är stängd.