Klimatbloggen https://blogg.naturskyddsforeningen.se/klimatbloggen Vi bloggar om klimat Fri, 11 Nov 2016 09:56:41 +0000 sv-SE hourly 1 https://wordpress.org/?v=4.9.5 En klimatpolitik som räknar utsläppsminskningar men inte utsläpp utomlands https://blogg.naturskyddsforeningen.se/klimatbloggen/2016/09/05/en-klimatpolitik-som-raknar-utslappsminskningar-men-inte-utslapp-utomlands/ https://blogg.naturskyddsforeningen.se/klimatbloggen/2016/09/05/en-klimatpolitik-som-raknar-utslappsminskningar-men-inte-utslapp-utomlands/#comments Mon, 05 Sep 2016 08:09:38 +0000 http://blogg.naturskyddsforeningen.se/klimatbloggen/?p=8189 Miljömålsberedningen har haft till uppgift att ta fram en strategi för en samlad och långsiktig klimatpolitik. Beredningen har presenterat två betänkanden, och det andra remissbehandlas just nu för att sedan förhoppningsvis leda till en proposition från regeringen. Beredningen föreslår nya klimatmål för Sverige, inklusive etappmål. Men målen rör endast utsläpp som sker i Sverige. De utsläpp som sker utomlands till följd av svensk konsumtion diskuteras, men inga mål föreslås. Istället föreslås endast uppföljning och indikatorer, samt att ”överväga att vidta åtgärder för att minska utsläppen”.

Givetvis behövs mål också för konsumtionens utsläpp. Naturvårdsverkets statistik visar att dessa är omkring dubbelt så stora som de territoriella, och medan utsläppen i Sverige visar en nedåtgående trend så har utsläppen ur ett konsumtionsperspektiv legat i princip stilla under de 20 år som statistiken täcker.

Att mäta konsumtionsutsläppen är svårare än att mäta de territoriella, och rådigheten att minska dem är mer begränsad. Men att med det som skäl helt avstå från att sätta mål är att göra det bästa till det godas fiende. Mätproblemen har heller inte hindrat Sverige från att räkna in den del av markens kolsänka som internationella regler tillåter, eller att använda flexibla mekanismer som en del av klimatstrategin. Det är knappast lättare att räkna på utsläpp och upptag från mark eller den ofta högst teoretiska klimatnyttan av investeringar i klimatprojekt än det är att räkna på konsumtionens klimatpåverkan.

Miljömålsberedningen föreslår också fortsatt att delar av det nationella klimatmålet ska kunna uppnås genom åtgärder utomlands. Att inkludera utsläppsminskningar utomlands men inte utsläpp utomlands är svårt att försvara för ett föregångsland.

Ett mål för konsumtionsutsläppen skulle inte ersätta nuvarande klimatmål utan utgöra ett komplement, på samma sätt som etappmål. Ett mål är viktigt för att mycket tydligare lyfta vikten av åtgärder och styrmedel som inte ensidigt fokuserar på territoriella utsläpp, utan som tar hela klimatpåverkan i beaktande. Med rådande ordning ser det bättre ut för svenska klimatmål att öka livsmedelsimporten, att flyga till Thailand hellre än att tågluffa i Sverige, eller köpa en amerikansktillverkad bil hellre än en svensk cykel. Utsläppen hamnar då i andra länder och räknas inte i den svenska statistiken.

Rådigheten att minska konsumtionens klimatpåverkan är mindre än för de territoriella utsläppen. Sverige kan inte införa styrmedel i andra länder. Men styrmedel i Sverige påverkar också konsumtionen av varor och tjänster vars utsläpp sker i andra länder. Det finns utsläpp också i Sverige som det idag inte finns en färdig plan för hur de ska minska, men det ska naturligtvis inte hindra målsättningar. Tvärtom innebär tydliga mål att svårare sektorer som processindustri och jordbruk blir tvungna att ta fram strategier som kanske saknas. På samma sätt kan tydliga mål för konsumtionsutsläppen väntas stimulera ökade ansträngningar i hela samhället att faktiskt minska konsumtionsutsläppen.

Någon brist på styrmedel som påverkar konsumtionens utsläpp är det inte heller. Det finns mängder av förslag, och ofta påverkas utsläpp både i Sverige och utomlands av samma styrmedel, exempelvis konsumtionsskatter, teknikkrav eller upphandlingsregler.

Några områden i konsumtionsutsläppsstatistiken sticker ut som extra betydelsefulla. Inte minst gäller det flygresor och köttkonsumtion. Istället för att låta de svåraste delarna av konsumtionens klimatpåverkan blockera all politik kan en mycket stor del av utsläppen påverkas genom ett fokuserat urval under tiden kunskapen om helheten förstärks i enlighet med Miljömålsberedningens förslag. Här finns mycket som kan göras – åtgärder som kanske förefaller mindre motiverande ur ett produktionsperspektiv men som har mycket stor betydelse för klimatet.

Flyget. Nya beräkningar från Naturvårdsverket konstaterar att svenskarnas flygresor idag påverkar klimatet lika mycket som biltrafiken. Det gör flyget till en av de riktigt stora utsläppskällorna, och utsläppen ökar kraftigt. Även om styrmedel på internationell nivå behövs finns det flera styrmedel som kan användas nationellt, och som redan tillämpas i andra EU-länder. Ju fler länder som går före inom ramen för sin rådighet ju bättre bör förhandlingsläget inom EU och ICAO bli. Avreseskatt och höjd moms är exempel på styrmedel att börja med.

Köttet. En tredjedel av konsumtionsutsläppen kommer från livsmedel, och av dessa utsläpp står animalier för nära tre fjärdedelar. Enbart köttkonsumtionen i Sverige orsakar så stora utsläpp att de ensamma upptar hela det långsiktigt hållbara utsläppsutrymmet per capita. Nästan hälften av det kött som konsumeras i Sverige importeras, och också de svenska djuren äter delvis foder som importeras. Ekonomiska styrmedel har efterlysts av såväl Naturvårdsverket, Jordbruksverket och Havs- och Vattenmyndigheten, och olika alternativ har studerats av forskare vid bland annat Chalmers och SLU. Offentlig upphandling med tre miljoner måltider per dag är ett annat verktyg som skulle kunna användas.

All Sveriges klimatpåverkan syns ännu inte i Naturvårdsverkets statistik över konsumtionsutsläpp. Här märks exempelvis statligt ägande i form av bland annat bolag och pensionsfonder. Ägande och kapitalplaceringar har enorm betydelse och ligger i allra högsta grad inom Sveriges rådighet.

Hur bör då ett mål för konsumtionens klimatpåverkan utformas? Det finns flera vägar, målet kan uttryckas som en procentuell minskning eller som målnivåer uttryckta i ton per capita. Tillsammans med nätverket Klimatmålsinitiativet menar Naturskyddsföreningen att utgångspunkten måste vara globalt rättvisa utsläppsnivåer per capita. Utsläppen från svensk konsumtion måste därför minst minska i samma takt som de globala. Utsläppen i Sverige ska givetvis minska betydligt snabbare. Etappmål bör också sättas upp på vägen. Naturskyddsföreningen menar, med starkt stöd i klimatforskningen, att de globala utsläppen bör minska till nära noll år 2050. Det vore därför ett rimligt mål också för de svenska konsumtionsutsläppen. Parisavtalet talar om globala nettonollutsläpp under andra halvan av 2000-talet. Det målet har dock kritiserats kraftigt för att inte ligga i linje med avtalets § 2 om att begränsa uppvärmningen till väl under två grader, med sikte på 1,5 grader. Ambitionerna kommer därför rimligen behöva skärpas i samband med att IPCC presenterar sin kommande specialrapport om 1,5 grader. Att Sverige går före med en sådan skärpning skulle ligga helt i linje med ambitionen att vara ett föregångsland.

Även om miljömålsberedningens sju partier inte lyckades enas om ett mål för konsumtionsutsläppen så kan regeringen fatta beslut om ett sådant mål inom ramen för miljömålssystemet, vilket beredningen också själva skriver i sitt betänkande. Det är angeläget att få ett sådant mål på plats.

]]>
https://blogg.naturskyddsforeningen.se/klimatbloggen/2016/09/05/en-klimatpolitik-som-raknar-utslappsminskningar-men-inte-utslapp-utomlands/feed/ 2
Vegopepp – lunchvego i Almedalen 2016 https://blogg.naturskyddsforeningen.se/klimatbloggen/2016/06/30/lunchvego-i-almedalen-2016/ https://blogg.naturskyddsforeningen.se/klimatbloggen/2016/06/30/lunchvego-i-almedalen-2016/#comments Thu, 30 Jun 2016 11:09:33 +0000 http://blogg.naturskyddsforeningen.se/klimatbloggen/?p=8167 Här hittar du alla våra programpunkter på temat vegopepp under Almedalsveckan i Visby 4-8 juli! Klicka på rubrikerna för mer information. Allt är helt gratis och öppet för allmänheten. Vårt fullständiga program hittar du på Naturskyddsföreningens hemsida. Det finns också ett Facebook-event där du kan tacka ja eller anmäla ditt intresse.

Naturskyddsföreningen vegopeppar med lunchvego 4-8 juli  kl. 12.00-12.40 på restaurang Donners brasserie, Donners plats 3 – Max bjuder på vegoburgare

Måndag 4/7
Köttet – den heliga kon?

Köttkonsumtionens påverkan på klimat och hälsa är välkänd. Flera svenska myndigheter har beskrivit problemet och föreslagit styrmedel för att minska köttkonsumtionen och klara miljömålen. Ändå är det inte en fråga på den politiska dagordningen. Räcker konsumentinformation eller krävs politik? Seminarium med Jordbruksverket, WWF och Havs- och vattenmyndigheten i panelen.

Tisdag 5/7
Skolor och sjukhus vinner på vego
Allt fler offentliga aktörer förstår att mer vego är en win-win-win för miljö, hälsa och ekonomi. Med tre miljoner måltider varje dag kan offentlig bespisning göra skillnad. Varför tar inte fler offentliga aktörer mer hänsyn till hälsa och miljö i upphandling? Vilka hinder och möjligheter finns? Seminarium med Oatly. I panelen: Örebro Universitetssjukhus och Lina grundskola.

Onsdag 6/7
Så skapar vi en ny nationalrätt

Spaghetti och köttfärssås är Sveriges vanligaste maträtt. Tacos, hamburgare och köttbullar är andra populära rätter. Vad beror köttfixeringen på, och hur svår är den att rubba? Vilket ansvar har matindustrin? Kan olika aktörer samarbeta för att få fler att öppna ögonen för mer klimatvänligt protein? Seminarium med Axfood och Max.

Torsdag 7/7
Varför vågar vi inte prata om kött?

Om det politiskt känsliga köttet. Varför vågar partierna inte diskutera politiska förslag för att minska köttkonsumtionen? Varför är tonläget i debatten så högt? Vad är det som bromsar – väljarna och/eller partierna själva? Vad behöver egentligen politikerna för att våga driva politik? Fördjupande samtal med Sofia Arkelsten (M), Johan Büser (S) och miljöjournalisten Anders Hellberg.

Fredag 8/7 
Vad vet unga som inte andra vet?

Unga är den grupp där flest äter vegetariskt. Många ungdomsorganisationer serverar vego som norm och alltfler skolor serverar alltmer köttfri mat. Här pratar den unga miljörörelsen om hur vi driver på den gröna matomställningen. Seminarium som arrangeras av Naturskyddsföreningens fristående ungdomsorganisation Fältbiologerna. Medverkande: PUSH Sverige samt Svensk mat- och miljöinformation. 

Oatly bjuder på frukost 4-7 juli kl. 08.00-08.40 på Donners Brasserie, Donners plats 3

Onsdag 6/7
Gröna trender i kyldisken

Nedslag i några av de stora klimat- och miljöutmaningarna för att styra mot en hållbar framtid. Vilken betydelse spelar en mer växtbaserad kost för klimatomställningen? Naturskyddsföreningens ordförande Johanna Sandahl i samtal med Cecilia Sjöholm från Oatly.

Övriga frukostseminarier hittar du i programmet.

]]>
https://blogg.naturskyddsforeningen.se/klimatbloggen/2016/06/30/lunchvego-i-almedalen-2016/feed/ 3
Slutspurt i Miljömålsberedningen – vad händer med Parisavtalet? https://blogg.naturskyddsforeningen.se/klimatbloggen/2016/05/24/slutspurt-i-miljomalsberedningen-vad-hander-med-parisavtalet/ Tue, 24 May 2016 14:29:47 +0000 http://blogg.naturskyddsforeningen.se/klimatbloggen/?p=8160 Viktiga steg framåt

Miljömålsberedningen är nu inne på slutspurten med färdigställandet av sitt andra delbetänkande som ska presenteras i juni. Beredningens första betänkande kom i mars och hade som huvudnummer ett förslag till klimatpolitiskt ramverk samt ett långsiktigt klimatmål för Sverige. I det kommande andra och sista betänkandet ska förslag bland annat ges till etapp- och sektorsmål.

Såhär ett halvår efter klimattoppmötet i Paris ställer vi oss förstås frågan om beredningens förslag lever upp till Parisavtalet. Svaret är att det ser tufft ut, och att förslagen i det kommande betänkandet är helt avgörande.

Att klimatpolitiken får betydligt tydligare former genom det föreslagna ramverket är väldigt positivt. Det går inte längre att hantera klimatpolitiken i ett separat stuprör på Miljödepartementet. Att det svenska klimatmålet förtydligas och tidigareläggs är också det välkommet, men målet ligger en bra bit från vad som behövs för att Sverige ska ta sin del av ansvaret för en global utsläppsminskning i linje med Parisavtalet och klimatkonventionen.

Svagheterna med klimatmålet kan sammanfattas i fyra punkter:

  • Det bygger på utsläppsscenarier med hög risk att överskrida globalt överenskomna temperaturgränser.
  • Det bygger på orättvisa fördelningsprinciper där Sverige tar en orimligt stor del av det globala utsläppsutrymmet.
  • Det bortser från utsläppen från svensk konsumtion och bunkerbränslen.
  • Det bygger på projektioner baserade på befintlig och känd teknik samt oförändrade beteenden och värderingar.

Målet missar målet

Ett bra ramverk är nämligen inte mycket värt om det syftar till att styra mot ett otillräckligt mål. Det som i slutändan räknas är att utsläppen minskar på ett sådant sätt att farliga klimatförändringar undviks i största möjliga mån.

En minskning av Sveriges inhemska utsläpp av växthusgaser (koldioxidekvivalenter) med 85 % till 2045 jämfört med 1990 ligger inte i linje med Parisavtalet, Klimatkonventionen eller det svenska miljömålet Begränsad klimatpåverkan. Att det framställs så i beredningens underlag är missvisande. För att leva upp till Parisavtalet och klimatkonventionen bör Sverige minska utsläppen till nära noll år 2030.

Om det föreslagna målet läggs fast måste det betraktas som ett golv för att inte bli ett avsteg från de löften som gavs i Paris. Det är ju egentligen inte slutmålet som räknas, utan hur stora utsläppen blir på vägen dit.

Siffertrixande leder till att Sverige stjäl utsläppsutrymme

Beredningen refererar i sitt betänkande till globala utsläppsscenarier där utsläppen i världen konvergerar mot en hållbar och rättvis utsläppsnivå vid mitten av seklet. Olika utsläppsbudgetar diskuteras i bilagorna, och i grova drag pekar den forskning beredningen refererar till på under 1000 Gt CO2e återstående globalt utsläpputrymme för att med 66 % sannolikhet begränsa temperaturökningen till under 2 grader, och hälften för att sannolikt begränsa temperaturökningen till under 1,5 grader. Det föreslagna målet om 85 % minskning av Sveriges utsläpp till 2045 uppges i betänkandet ligga inom ramen för en budget för att klara Parisavtalets 1,5 grader. 2045 skulle utsläppen per capita i Sverige vara 0,9 ton i Sverige, exklusive internationella transporter och konsumtionsutsläpp.

I detta döljer sig en djupt problematisk syn på rättvisa och ett siffertrixande som ger en helt missvisande bild av målets ambitionsnivå. Att utsläppen ska minska och konvergera fram till en globalt hållbar per capita-nivå skulle innebära att dagens stora ojämlikhet i globalt utsläppsutrymme ska cementeras, där de som idag har höga utsläpp tillåts fortsätta släppa ut mer och de som idag har låga utsläpp inte tillåts ta ett större utrymme i anspråk. Den i klimatkonventionen grundläggande överenskommelsen om att rika länder har ett historiskt ansvar och ska gå före i klimatomställningen frångås därmed. En rättvis fördelningsprincip av återstående utsläppsutrymme behöver ge låginkomstländer rätt till en proportionellt större del av de återstående utsläppen. I praktiken innebär det föreslagna målet att Sverige stjäl utsläppsutrymme från låginkomstländer.

Om utsläppen ska minska med 85 % till 2045 jämfört med 1990, ska alltså dagens 54 Mt (2014) fortsätta att minska till knappt 11 Mt (utsläppen 1990 var 72 Mton). Om vi för enkelhetens antar en linjär minskningsbana skulle det under de 31 åren mellan 2014-2045 innebära kumulativa utsläpp på ganska exakt 1 Gt i Sverige. Det är alltså 1 ‰ av den globala utsläppsbudgeten för att med 66 % sannolikhet begränsa temperaturökningen under 2 grader, och 2 ‰ av budgeten för att klara det nya Parismålet att begränsa temperaturökningen under 1,5 grader. Sveriges befolkning utgör idag 1,3 ‰ av den globala, 2050 kommer vi enligt prognosen utgöra ca 1,1 ‰. Vid en linjär utsläppsminskning kommer Sverige alltså ta i anspråk en större del av det globala utsläppsutrymmet för att klara 1,5 grader än genomsnittet, trots att vi genom klimatkonventionen och Parisavtalet har lovat det motsatta.

En 66 % sannolikhet att hålla temperaturökningen under den beslutade nivån måste dessutom anses som ett mycket stort risktagande med farligt hög sannolikhet att passera farliga tröskeleffekter. Försiktighetsprincipen bör tillämpas.

För att Sverige ska bli ett föregångsland, ta sitt historiska ansvar och leva upp till Parisavtalet räcker det därför inte med en linjär utsläppsminskningskurva. En sådan skulle innebära att Sverige tar en avsevärt större del av det globala utsläppsutrymme som finns tillgängligt än genomsnittet av jordens befolkning. Eftersom det är de kumulativa utsläppen som har betydelse för den globala uppvärmningen innebär detta att om det föreslagna målet läggs fast behöver utsläppen minska snabbt så att utsläppskurvan får en konkav form och de sammanlagda utsläppen blir mindre än vid en linjär utsläppsminskning. Det innebär att valet av etapp- och sektorsmål blir helt avgörande. En fossilfri vägtransportsektor 2030 är ett mål som bör sättas omgående.

Konsumtionsutsläppen sopas under mattan

I det föreslagna klimatmålet ingår varken utsläppen från svensk konsumtion eller utsläppen från bunkerbränslen. Sveriges utsläpp är mer än dubbelt så stora som Miljömålsberedningen utgår från i sina beräkningar. Det är rimligt att dessa hanteras separat, men inte att de utelämnas. Ett första steg skulle kunna vara att sätta ett mål att utsläppen från svensk konsumtion minst ska minska till nära noll 2050, när resten av världen behöver ha utsläpp nära noll, och förerslå åtgärder och styrmedel med fokus på de största konsumtionsutsläppen, där flyg och köttkonsumtion sticker ut som betydande.

Orimligt försiktiga utgångspunkter

Beredningen utgår från känd teknik i sina antaganden om vad som är möjligt fram till 2045. Det är en orimligt försiktig utgångspunkt som får konsekvensen att klimatmålet i tillräckligt hög grad bidrar till att undvika farliga klimatförändringar. Det vore rimligare att utgå från befintlig och känd klimatforskning än befintlig teknik och statiska beteenden och värderingar.

Det är omöjligt att förutspå 30 år av utveckling. Klimatpolitiken måste utgå från vad vetenskapen mycket tydligt säger krävs, och att teknik, beteenden och värderingar kan, kommer och måste förändras och att den förändringen kan gynnas av tydliga och skarpa mål som tar sin utgångspunkt i Parisavtalet. Utvecklingen stannade inte 1986 och lär inte stanna 2016 heller.

Det positiva med att beredningen har haft så försiktiga utgångspunkter i sitt arbete är att det därmed bör gå att skärpa målet. Potentialen bör vara större än underlagen visar.

Vem är emot?

I stort sett alla riksdagspartier har välkomnat Parisavtalet som en stor framgång och uttalat starkt stöd för höjda ambitioner. Klimatforskningen är tydlig om vilken ambitionshöjning som krävs, så egentligen borde det vara en lätt match för Miljömålsberedningen att enas om etapp- och sektorsmål som sänker utsläppen rejält i god tid innan 2045. Det är svårt att säga nej till exempelvis fossilfria vägtransporter 2030 och samtidigt hylla Parisavtalet. Eller?

 

Figur 1 Schematisk bild för att sätta klimatmålet i perspektiv. Utsläppen konvergerar till 0,9 ton CO2e per capita 2045 globalt. Sverige tar hela vägen ett större utsläppsutrymme i anspråk än exempelvis Indien. Den röda linjen illustrerar hur Sveriges klimatpåverkan ur konsumtionsperspektiv ser ut om konsumtionsutsläppen lämnas oförändrade. Givetvis kommer dessa utsläpp minska i takt med att resten av världen minskar sina utsläpp, men att inte anta mål, åtgärder och styrmedel för dessa utsläpp undergräver trovärdigheten i en svensk klimatpolitik som hävdas ligga i linje med en globalt rättvis utsläppsnivå i linje med Parisavtalet och klimatkonventionen. Halva Sveriges klimatpåverkan sopas i själva verket under mattan.

Schematisk bild för att sätta klimatmålet i perspektiv. Utsläppen konvergerar till 0,9 ton CO2e per capita 2045 globalt. Sverige tar hela vägen ett större utsläppsutrymme i anspråk än exempelvis Indien. Den röda linjen illustrerar hur Sveriges klimatpåverkan ur konsumtionsperspektiv ser ut om konsumtionsutsläppen lämnas oförändrade. Givetvis kommer dessa utsläpp minska i takt med att resten av världen minskar sina utsläpp, men att inte anta mål, åtgärder och styrmedel för dessa utsläpp undergräver trovärdigheten i en svensk klimatpolitik som hävdas ligga i linje med en globalt rättvis utsläppsnivå i linje med Parisavtalet och klimatkonventionen. Halva Sveriges klimatpåverkan sopas i själva verket under mattan.

]]>
Parisavtalet har inte satt avtryck på regeringens vårbudget https://blogg.naturskyddsforeningen.se/klimatbloggen/2016/04/14/parisavtalet-har-inte-satt-avtryck-pa-regeringens-varbudget/ Thu, 14 Apr 2016 14:14:38 +0000 http://blogg.naturskyddsforeningen.se/klimatbloggen/?p=8158 Parisavtalet har inte satt avtryck på vårbudgeten. Regeringen anser att Sverige ska ligga i framkant i klimatomställningen, men förslagen i vårbudgeten räcker inte till om regeringen menar allvar med sin ambition att bli en av världens första fossilfria nationer.

Regeringen vill prioritera arbetet med fossilfria resor, det är bra men då måste regeringen lägga nya förslag för att minska utsläppen i transportsektorn. De hittills föreslagna åtgärderna räcker inte till för att nå en fossilfri fordonsflotta. Det finns en mängd nya styrmedel att ta till för att minska utsläppen i transportsektorn så som kvotplikt för biodrivmedel, avståndsbaserat reseavdrag och dubblerat järnvägsunderhåll:

En kvotplikt för att öka andelen biobränslen i drivmedlen succesivt, för att fordonsflottan år 2030 ska vara helt fossilfri.

Ansvaret för genomförandet läggs på de bolag som säljer drivmedel. Näringslivet, exempelvis Preem, är positiva till förslaget och redo för ökade investeringar i biobränslen, men vågar på grund av politisk otydlighet och svaga styrmedel inte göra de stora investeringarna.

-Ett avståndsbaserat reseavdrag.

Det ska i första hand gå till landsbygdsbor som behöver stödet istället för att som idag gynna bilister i storstadsregioner där det finns kollektivtrafik. Ta bort avdraget, eller omforma det enligt norsk modell så att det baseras på avståndet oberoende av färdsätt. Reseavdraget är ett tydligt exempel där samhället subventionerar företeelser som strider mot de mål som riksdag och regering satt upp.

-Ett dubblerat järnvägsunderhåll för pålitliga transporter för industrin och privatpersoner.

Det är väldigt bekymmersamt att regeringen inte satsar mer på järnvägen. När Socialdemokraterna och Miljöpartiet var i opposition var de upprörda över tågkaoset. Men nu när de är i makten avsätter de inte de resurser som behövs för att fixa järnvägen. Den begränsade och tillfälliga satsning på underhållet som görs räcker inte till på långa vägar. Järnvägsunderhållet måste dubbleras för att komma till rätta med förseningarna.

Det finns några ljusglimtar i budgeten. Införandet av REP-avdraget för reparationer är ett steg i rätt riktning, och en viktig signal om resurseffektivitet. Borttagandet av kravet på momsregistrering för bland annat privatpersoner som producerar sin egen solel är också ett viktigt steg framåt för att solrevolutionen i Sverige ska ta fart.

Det är också positivt att regeringen säger sig vilja ha ett energisystem som bygger på 100 % förnybar energi på sikt. Det är av yttersta vikt att det även kommer med i underlaget som Energikomissionen ska ta fram till den breda politiska överenskommelsen om den långsiktiga energipolitiken.

Naturskyddsföreningen anser sammanfattningsvis att det är beklämmande att det inte finns tillräckligt många offensiva klimatpolitiska förslag i vårbudgeten, trots höga ambitioner. Politisk vilja räcker inte – regeringen måste också visa handlingskraft.

]]>
Nationell transportplan https://blogg.naturskyddsforeningen.se/klimatbloggen/2016/03/02/nationell-transportplan/ Wed, 02 Mar 2016 08:26:01 +0000 http://blogg.naturskyddsforeningen.se/klimatbloggen/?p=8156 Just nu pågår planeringen inför nästa nationella transportinfrastrukturplan som kommer att gälla perioden 2018-2029. Trafikverket har därför tagit fram ett inriktningsunderlag till regeringen som utgör grunden för den kommande infrastrukturpropositionen. Det har visat sig att underlaget inte kan ligga till grund för en infrastrukturproposition i enlighet med Sveriges klimatmål eftersom Trafikverket i underlaget inte utgår från att beskriva den infrastuktur som krävs för att nå klimatmålen. Istället tar Trafikverket avstamp i prognostiserade trafikökningar.

Den statliga utredningen Fossilfrihet på väg (SOU 2013:84) drog slutsatsen att målet om ett klimatneutralt Sverige 2050 förutsätter en 80 procent minskning av klimatutsläppen från vägtrafiken till 2030, och att biltrafiken i Sverige då inte kan fortsätta att öka. Trafikverket har i sitt klimatscenario (TRV 2014:137) konstaterat att biltrafiken nationellt behöver minska för att regeringens mål ska kunna nås. Trafikverket måste därför ta fram ett nytt inriktningsunderlag som tydligare bygger på Trafikverkets klimatscenario.

Trafikverket menar själva att befintligt inriktningsunderlag inte styr mot klimatmålen och att myndigheten behöver tydligare regeringsdirektiv för att utgå från en minskning av vägtrafiken i stället för att bygga planen utifrån prognostiserade ökningar. Regeringen bör därför ge ett nytt uppdrag till Trafikverket om att göra om inriktningsunderlaget.

För att klara klimatmålen behövs en transportsnål samhällsutveckling med minskad personbilstrafik medan andelen järnväg, sjöfart, cykeltrafik, kollektivtrafik behöver öka. Således måste prioritet ges för åtgärder som ökar järnvägens kapacitet och förbättrar förutsättningarna för kollektivtrafik, sjöfart, cykel och gång. Dessa satsningar bör ske på bekostnad av biltrafiken.

Efter hård kritik har Trafikverket nu offentliggjort den klimatrapport som tar utgångspunkt i Sveriges vision om nettonollutsläpp av växthusgaser år 2050 och en fossiloberoende forndonsflotta till år 2030. Denna rapport utgör således ett mycket bättre underlag till regeringen för nästa infrastrukturplan.

Naturskyddsföreningen har skrivit ett yttrande om ”Inriktningsunderlag inför transportinfrastrukturplanering för perioden 2018-2029” som finns att läsa här.

Föreningens slutsatser i yttrandet:

  • Regeringen bör ge ett nytt uppdrag till Trafikverket om att revidera inriktningsunderlaget med direktiv om att en inriktning ska nå nära nollutsläpp i transportsektorn 2030. Utgångspunken bör vara en vidareutveckling av Trafikverkets eget klimatscenario.
  • Trafikverket bör utgå från att en minskning av vägtrafiken är nödvändig i stället för prognostiserade trafikökningar.
  • Regeringsuppdraget bör ge direktiv till Trafikverket att inkludera alla fyra stegen i fyrstegsprincipen och därmed också beskriva konkreta styrmedel som behövs för att nå klimatmålen.
  • För att nå klimatmålet bör prioritet ges åtgärder som ökar järnvägens kapacitet och förbättrar förutsättningarna för kollektivtrafik, sjöfart, cykel och gång.
  • Stora nyinvesteringar i infrastruktur för biltrafiken är oförenliga med klimatmålen. Regeringen bör därför ompröva ännu ej bundna objekt i gällande plan och prioritera nyinvesteringar i järnvägen.
  • Trimningsåtgärder i det befintliga systemet bör prioriteras.
  • De ekonomiska ramarna för att bibehålla dagens funktionalitet bör prioritera järnväg högre och vända prioriteringen mellan väg och järnväg, så att fördelningen blir den omvända.
  • Banavgifterna bör inte höjas.
  • Järnvägsanläggningar bör inte läggas ned.
  • Stadsmiljöavtalen bör breddas och utökas.

 

]]>
Hastighetsbegränsare = klimatsmart https://blogg.naturskyddsforeningen.se/klimatbloggen/2016/03/01/hastighetsbegransare-klimatsmart/ Tue, 01 Mar 2016 11:31:20 +0000 http://blogg.naturskyddsforeningen.se/klimatbloggen/?p=8151 Att sänka hastigheten när man kör person- och lastbil ger samhällsvinster såsom mindre bränsleförbrukning och utsläpp av växthusgaser, samt ökad trafiksäkerhet med mindre dödsfall och skadade. Detta har NTF (Nationalföreningen för Trafiksäkerhetens Främjande) tillsammans med Naturskyddsföreningen kunnat konstatera genom mätningar på 37 vägar från 2011.

Problemet är att många vägtrafikanter tenderar att köra för fort. Döda och skadade i trafiken skulle minska i och med att medelhastigheten går ner. Bara med en sänkning på 7 km/tim på en 90-väg minskar antalet döda med en dryg fjärdedel, samt de svårt skadade reduceras med en dryg femtedel. Med samma sänkning minskar utsläppen med upp till 18% koldioxid per fordonskilometer. Denna sänkning kan man alltså få till genom förebyggandet av fortkörare. Utöver räddade människoliv och klimatpåverkan minskar även bullret som trafiken ger upphov till. Allmänheten har alltså mycket att vinna på att hastigheten på vägarna hålls, både miljömässiga och humanitära sådana.

Dessa argument är orsakerna till varför Naturskyddsföreningen vill se införandet av automatiska hastighetsbegränsare på alla nytillverkade fordon, samt att dessa införs successivt på äldre fordon!

Tekniken finns redan och är billig. Den kommer att förenkla trafikanternas möjlighet att hålla hastigheten i både person- och lastbilar. Effektiva verktyg finns att tillhandahålla för att verkställa denna idé, nu gäller det att göra hastighetsbegränsarna till en standard. Ett passande system är ISA (intelligent stöd för anpassning av hastighet). Detta system fungerar så att den meddelar föraren vilken hastighet som gäller, och överskrids den lagliga farten meddelas föraren ytterligare genom exempelvis en ljudsignal eller vibrationer genom gaspedalen. På så sätt uppmuntras föraren och påminns om vilken hastighet som är tillåten. Det finns även möjlighet att systemet utvecklas och anpassar sig till att ta hänsyn till trafiksituationer och väder; tillfällen då hastigheten kan modifieras med åtanke till säkerhet och miljö.

Naturskyddsföreningen vill se dessa ISA-system i nytillverkade fordon. Om ISA ska bli en standard i nya fordon bör beslut ske på EU-nivå för en kraftig inverkan på trafiken, och därmed miljön och trafiksäkerheten. Teknikens utveckling inom trafiken kan innebära klimatsmarta lösningar och därför är vi positiva till att teknologins framsteg kan bidra till mindre utsläpp från vägtrafikanterna. Ytterligare en idé vi ser positivt på är förarlösa fordon som kan bidra till minskade utsläpp, samt säkrare och bättre trafikflöde – förutsatt att tekniken är tillförlitlig. I dagsläget är utvecklingen inte riktigt i mål än, men vi hoppas på en framtid där exempelvis förarlösa bilpooler kan främja ett minskat intresse för vardera bilist att äga en egen bil, vilket skulle vara gynnsamt för miljön.

 

]]>
Bryt bilens övertag med effektiva styrmedel https://blogg.naturskyddsforeningen.se/klimatbloggen/2016/02/25/bryt-bilens-overtag-med-effektiva-styrmedel/ Thu, 25 Feb 2016 08:46:00 +0000 http://blogg.naturskyddsforeningen.se/klimatbloggen/?p=8148 I måndags (22/2) kom en artikel i GP från Naturskyddsföreningens generalsekreterare Svante Axelsson angående bilismens expansion. Trafiken ökar trots Sveriges klimatmål om att sänka sina koldioxidutsläpp och därför föreslår Naturskyddsföreningen fem styrmedlen som kan förebygga denna farliga utveckling som underminerar de energieffektiviseringar som görs för att minska generell bränsleförbrukning.

Naturskyddsföreningen föreslår att riksdag och regering antar fem styrmedel för att ta Sverige mot målet om en fossiloberoende fordonsflotta.

1. Inför en ambitiös kvotplikt så att andelen biobränslen i drivmedlen ökar år efter år, för att uppgå till 100 procent år 2030. Ansvaret för genomförandet läggs på de bolag som säljer drivmedel. Näringslivet, exempelvis Preem, är positiva till förslaget och redo för ökade investeringar i biobränslen, men vågar på grund av politisk otydlighet och svaga styrmedel inte göra de stora investeringarna.

2. Satsa på elbilar och laddstolpar. Skandalen kring Volkswagen visar hur viktiga elbilarna är både för klimatet och luftkvaliteten. En elbil släpper vare sig ut koldioxid eller kvävedioxider. Oron över att det inte skulle finnas tillräckligt med förnybar el för att räcka till Sveriges elbilar är helt ogrundad. Halva den befintliga vindkraften skulle räcka för att generera el till en miljon elbilar.

3. Höj koldioxidskatten. Priserna på bensin och diesel är de lägsta sedan hösten 2010. Det motverkar transportsektorns energieffektivisering och omställning till hållbara bränslen. Dagens koldioxidskatt bör höjas successivt från dagens 1,12 kr per kg koldioxid till en nivå på 2 kr under mandatperioden. Det låga priset på olja ger stora utrymmen för att höja koldioxidskatten utan att milkostnaden höjs för de svenska bilisterna. Denna skatteökning kan göras inom ramen för en skatteväxling.

4. Inför ett nytt system med förmånsbilar som gör bilparken mer klimatsmart. Ungefär 25 procent av alla nya bilar som köps är förmånsbilar, och eftersom de snabbt säljs vidare består en stor del av den svenska bilparken av begagnade förmånsbilar. Om alla nya förmånsbilar skulle vara supermiljöbilar, dvs. bilar med utsläpp under 50 gram koldioxid per kilometer, skulle således fler supermiljöbilar komma ut på andrahandsmarknaden och leda till ett tekniksprång.

5. Förändra reseavdraget så att det i första hand går till landsbygdsbor som behöver stödet istället för att som idag gynna bilister i storstadsregioner där det finns kollektivtrafik. Ta bort avdraget, eller omforma det enligt norsk modell så att det baseras på avståndet oberoende av färdsätt. Reseavdraget är ett tydligt exempel där samhället subventionerar företeelser som strider mot de mål som riksdag och regering satt upp.

graf

Grafen visar utvecklingen av persontransportarbetet i Sverige, miljarder personkilometer.

 

 

]]>
Bra Miljöval gör skillnad. https://blogg.naturskyddsforeningen.se/klimatbloggen/2016/02/23/bra-miljoval-gor-skillnad/ https://blogg.naturskyddsforeningen.se/klimatbloggen/2016/02/23/bra-miljoval-gor-skillnad/#comments Tue, 23 Feb 2016 14:01:15 +0000 http://blogg.naturskyddsforeningen.se/klimatbloggen/?p=8144 Här kommer ett gästinlägg på Klimatbloggen. Jag som skriver heter Emanuel Blume och jobbar med Naturskyddsföreningens miljömärkning Bra Miljöval. Närmare bestämt den del av Bra Miljöval som miljömärker el. Jag hade kunnat skriva ett långt inlägg om hur stor skillnad det gör för miljön med miljömärkt el, men det sparar jag till senare. Nu ska det handla om nåt väldigt konkret – nämligen att vi har en massa pengar som vi vill bli av med.

För att ha en chans att uppnå det hårda klimatmålet som spikades på klimatmötet i Paris krävs både att vi minskar vår energianvändning och anpassar vår elproduktion, och det är just det vi vill att våra pengar ska användas till.

Såhär fungerar det:

Alla elbolag som säljer el som är miljömärkt med Bra Miljöval avsätter pengar till miljö- och energieffektiviseringsprojekt. För varje kilowattimme miljömärkt el som säljs går pengar in i Naturskyddsföreningens fonder. Det är två stycken – energieffektiviseringsfonden och miljöfonden.

Energieffektiviseringsfonden ger stöd åt projekt som minskar elanvändningen och gör oss mindre elberoende. Det kan handla om att byta ut belysnings- och ventilationssystem, tilläggsisolera och byta fönster, eller på andra sätt energieffektivisera olika typer av byggnader och lokaler.

Miljöfonden är till för att återställa skador på naturen orsakade av elproduktion. Ofta handlar det om att bygga omlöp/fiskvägar kring vattenkraftverk, att riva ut dammar och öppna faunapassager och återställa vattendrag som tidgare förstörts.

Det här har vi hållit på med sen 2003. Förra året, 2015, blev ett rekordår på många sätt, med inte färre än trettiosex nya spännande projekt som fick stöd ur våra fonder. Nu är det dags att fila på ansökningarna för 2016, och vi välkomnar särskilt projekt inom energieffektivisering.

Alla företag, organisationer och föreningar kan söka pengar ur våra fonder. Det kan röra sig om allt från kommuner och stora företag till lokala idrottsklubbar och bostadsrättsföreningar. Jag uppmanar alltså dig som läser detta att tänka över om din organisation, förening eller vad det nu kan vara har idéer eller planer, framför allt vad gäller energieffektivisering men också på återställning av t ex vattendrag. Det kan vara att tilläggsisolera och byta till energiglas i klubbstugan, installera effektiva reglersystem på företaget eller byta till energieffektiv ventilation och belysning i lagerlokalen. Det vi kräver av ett projekt är att det ska leda till en konkret energibesparing som går att räkna på. Läs mer om fonderna, vilka krav vi ställer och vilken typ av projekt vi stöder på http://www.naturskyddsforeningen.se/bra-miljoval.

Jag hoppats att jag har lyckats förklara någorlunda tydligt vad det är vi håller på med. Om du som läser är intresserad av fonderna och har frågor som inte besvaras på hemsideadressen här ovanför, skicka gärna ett mail till mig på emanuel.blume@naturskyddsforeningen.se.

]]>
https://blogg.naturskyddsforeningen.se/klimatbloggen/2016/02/23/bra-miljoval-gor-skillnad/feed/ 1
Är avveckling efter åldersstrecket verkligen förtida, eller borde någon ha förutsett kärnkraftens fall? https://blogg.naturskyddsforeningen.se/klimatbloggen/2016/02/16/8132/ Tue, 16 Feb 2016 13:34:18 +0000 http://blogg.naturskyddsforeningen.se/klimatbloggen/?p=8132 Debatten om Effektskatten rasar vidare i media. Idag skriver Gunnar Hökmark (M) på SvD Opinion  att Löfven måste agera för att rädda kärnkraften genom att ta bort effektskatten. Förutseende som vi är  kom vår replik redan igår. Eller snarare, skämt åsido, Hökmark hade nog inte hunnit läsa Svante Axelssons inlägg på DN debatt igår. Vi håller nämligen med Hökmark om att det kanske är dags att slopa effektskatten. Där slutar nog däremot likheterna i vår analys eftersom vi är fast övertygade om att det inte främst är effektskatten som ställer till det för kärnkraften utan att den saknar marknadsförutsättningar oavsett.

Kostnaden för att producera el från kärnkraft är enligt OKG:s hemsida drygt 20 öre/kWh, skatter och avsättningar till kärnavfallsfonden borträknat, vilket just nu är mer än det långsiktiga terminspriset på för el på elbörsen Nordpool. Det som stjälper kärnkraften är därför troligen istället de stora investeringsbehov som den åldrande svenska kärnkraften står inför. Förutom stora investeringar som behöver göras för att förlänga den planerade livslängden med flera decennier kommer EU-krav på ökad säkerhet efter Fukushima, som bland annat innebär att alla reaktorer måste ha oberoende härdkylning senast 2020. En investering om flera miljarder per reaktor ställer naturligtvis till problem för den gamla, svenska kärnkraften i en situation där driftskostnaden är högre än eller lika med marginalpriset på el! Märk väl att detta knepiga ekonomiska läge har uppstått trots att kärnkraften idag inte betalar ett korrekt pris för sina miljökostnader och risker, vilket Svante Axelsson lyfte i sin artikel på gårdagens DN Debatt. Kärnkraften skulle med andra ord gå back ordentligt om dessa dolda subventioner lyftes bort, även helt utan effektskatt.

Hökmark och hans meddebattörer, som upprörs över att ”förtida avveckling”  av de fyra äldsta reaktorerna är effektskattens fel, drar därmed en felaktig slutsats. Sedan kan ju för övrigt definitionen av ”förtida avveckling” diskuteras. Riksdagsbeslutet efter folkomröstningen sade att kärnkraften skulle vara avvecklad senast 2010 eftersom det antogs att de nyare reaktorerna då skulle ha uppnått sin tekniska livslängd på 25 år. De fyra gamla reaktorerna som det finns avvecklingsbeslut på togs i drift för över fyrtio år sedan och tillhör de äldsta i Europa. Att då tala om nedläggning 2020 som ”förtida avveckling” är som att uppröras över att någon skrotar sin gamla Volvo Amazon ”i förtid” eftersom det inte lönar sig att installera katalysator.

Så hur blir det då med effektskatten? Naturskyddsföreningen anser att skatter i möjligaste mån bör ha en miljöstyrande effekt, och därför är det bättre att ta ut skatt på elanvändningen, som styr mot energieffektivisering, än att lägga fasta skatter på elproduktion. Samtidigt anser vi naturligtvis också  att principen om att förorenaren betalar ska gälla och därmed bör de dolda subventionerna korrigeras. Kvar står Lövfen och hans kollegor då med frågan om ytterligare insatser bör göras för att ”rädda kärnkraften”, tvärt emot alliansens energiöverenskommelse.

Det är i allra högsta grad en knepig fråga – gör Vattenfall verklighet av sitt utspel att stänga fler reaktorer innan 2020 kan det bli svårt att hinna sätta in åtgärder som täcker upp för produktionsbortfallet. Att vi hamnat i den här situationen beror på att politikerna agerat för långsamt! Miljörörelsen har i åratal påpekat att den gamla kärnkraften snart faller för åldersstrecket, ny kärnkraft knappast blir lönsamt utan subventioner och att det därför är läge att börja fundera på hur energisystemet ska se ut efter kärnkraftsparentesen är avslutad. Enligt en rapport från Statkraft som presenterades på Energikommissionens seminarium  den 7/12 2015 kan 8 av 10 svenska reaktorer avvecklas till 2030 utan att några större problem med effektbalansen uppstår. Problemet med förestående effektbrist är alltså möjligen lite överdrivet i media. Det finns dessutom massor med förslag för hur både energifrågan och effektfrågan ska lösas utan kärnkraft.  Vi gjorde ett inspel till Energikommissionen med några av dem samlade här. Dock så är det helt klart så att om alla reaktorer kan komma att avvecklas redan 2020 så är det bråttom! Riktigt bråttom…

 

]]>
Om inte Bucht läser på blir det svårt att nå klimatmålen https://blogg.naturskyddsforeningen.se/klimatbloggen/2016/02/12/om-inte-bucht-laser-pa-blir-det-svart-att-na-klimatmalen/ Fri, 12 Feb 2016 14:15:14 +0000 http://blogg.naturskyddsforeningen.se/klimatbloggen/?p=8129 I dagarna har det skrivits mycket om Landsbygdsminister Sven-Erik Bucht och den livsmedelsstrategi som Näringsdepartementet håller på att ta fram. Vi skrev här på bloggen för två veckor sedan att den strategin inte verkar ta hänsyn till köttkonsumtionens klimatpåverkan och livsmedelskonsumtionens betydelse för att nå klimatmålen. Denna lucka i livsmedelsstrategin har nu också uppmärksammats av Sveriges Radio, som samtidigt exponerade landsbygdsministerns stora okunskap i ämnet.

I en intervju med SR menade Bucht att han inte såg köttkonsumtionen som ett miljöproblem, och att livsmedelstrategin därför inte kommer att ta upp den frågan. Dagen efter i Gomorron Sverige fick Bucht chans att förklara sig, och menade då att det är köttproduktionen som påverkar miljön och inte köttkonsumtionen, och att han därför tycker det är viktigare att inrikta sig på produktionen. Det är inte upp till politiker att lägga sig i vad folk äter.

Det är ganska häpnadsväckande att ansvarig minister har så dålig koll. Och det är oroväckande, för om Näringsdepartementet tar fram en strategi som går stick i stäv med klimatmålen blir det svårt att nå dem. Att politiker inte ska lägga sig i vad folk äter är en märklig syn på vad en politikers roll är. Om våra individuella konsumtionsval innebär kraftigt negativa effekter på vår gemensamma miljö, samt folkhälsan, är det väl rimligt att politiker ser över åtgärder. Politiker lägger sig i vad vi dricker, röker, tankar bilarna med och häller i tvättmaskinen. De tar ut moms på det vi köper, reglerar vilka glödlampor vi har i taket och bestämmer när vi måste ha vinterdäck på bilen. Överkonsumtionen av kött leder till global uppvärmning, övergödning, skogsskövling, utarmning av biologisk mångfald, hälsoproblem, kemikaliespridning med mera. Typiskt sådana saker som politiker bör lägga sig i och inte överlåta till individer att själva ta ansvar för.

Givetvis är det vid produktionen av kött som miljöpåverkan sker. Men Bucht behöver inte gå längre än till Jordbruksverket och Naturvårdsverket för att få lära sig att åtgärdspotentialerna i produktionsledet är mycket små. Jordbrukets utsläpp härstammar till största delen från biologiska processer som är svåra att åtgärda tekniskt. Om utsläppen ska kunna minska krävs åtgärder i konsumentledet (vilket givetvis får effekt på produktionen, inte kan väl Bucht tro att de är helt frånskilda?). Ovan sagda myndigheter (och Havs- och Vattenmyndigheten) liksom forskare förespråkar därför ekonomiska styrmedel i konsumtionsledet för att minska köttets miljöpåverkan.

Bucht skriver i ett brev till NSD att tack vare en förstärkning av metanreduceringsersättningen till svenska lantbrukare kan utsläppen i produktionsledet minska med mellan 50-70 000 ton CO2e till 2020. Det är förstås jättebra, och ett krav vi har framfört från Naturskyddsföreningen. Men utsläppen från svensk livsmedelskonsumtion är 22 miljoner ton CO2e per år, varav ca 75 % kommer från animalier trots att de bara står för ca 35 % av kaloriintaget. Det är såklart ett problem. Det förslag mål som Miljömålsberedningen presenterade i veckan, att Sveriges utsläpp ska minska med 85 % till 2045, innebär att utsläppen ska minska till 11 miljoner ton. Alltså hälften av vad enbart vår livsmedelskonsumtion ger upphov till idag! Det kommer att vara omöjligt om delar av regeringen arbetar i motsatt riktning. Det krävs kraftigare åtgärder än en metanreduceringsersättning som minskar utsläppen med några promille.

Det betyder inte som vissa tycks tro att köttkonsumtionen är den enda fråga som har betydelse. Fossila bränslen är ett betydligt större problem, om vi ska rangordna. Men poängen är att vi inte kan arbeta med enbart ett problem i taget om klimatmålen ska nås.

 

Läs gärna mer om kött och klimat i vår nya FAQ. Vi har också skrivit en del här på bloggen tidigare.

]]>