Kött, klimat och energipolitik, del 3

Att vår höga konsumtion av animaliska livsmedel är ett stort klimatproblem har nog inte undgått någon. Men hur illa är det, vad kan vi göra åt det och hur hänger egentligen köttkonsumtion ihop med energipolitiken? Det tänkte jag svara på i en serie inlägg här på bloggen. Detta tredje inlägg handlar om markanvändning och energipolitik.

En tredjedel av jordens yta

Som jag nämnde i det första blogginlägget på temat kött och klimat så är en av orsakerna till animaliekonsumtionens stora klimatpåverkan att det krävs så mycket mark för att föda upp djuren, antingen åkermark för foderproduktion eller betesmark. Faktum är att en tredjedel av jordens isfria landyta går åt till att föda upp djur! Det är 70 % av den globala jordbruksmarken. Detta trots att, som jag skrev sist, animalier endast utgör 20 % av det globala kaloriintaget.

Detta är orsaken till att animalieproduktion bland annat är den huvudsakliga drivkraften bakom skogsskövling, vilket förutom enorm klimatpåverkan också för med sig en mängd andra miljöproblem – förlust av biologisk mångfald, erosion och så vidare.

Mark kan användas till mycket

Hade vi konsumerat mindre kött och mjölk och mer vegetabilier skulle mindre mark behövas. Det skulle dels innebära mindre skogsskövling, vilket innebär att förlusten av biologisk mångfald skulle kunna bromsas. Det skulle också kunna minska konflikten med annan markanvändning – allt från naturskydd till bebyggelse och inte minst förstås annan (vegetabilisk) livsmedelsproduktion – nog så viktigt när jordens befolkning väntas öka med ytterligare ungefär två miljarder till år 2050.

Markanvändning hektar per person och år

Diagrammet ovan baseras på en färsk rapport från Chalmers och Naturvårdsverket och visar hur mycket mark en svensk medelkost tar i anspråk. Vegetabiliska livsmedel står för 10 % av marken men för 65 % av kalorierna. Betesmarkerna är värdefulla av fler skäl än livsmedelsproduktion och konkurrerar inte alltid med annan livsmedelsproduktion, men djurfoder som står för den allra största markanvändningen hade kunnat minska rejält med en mer växtbaserad kost.

Kött och energipolitik

När nu temat är klimat så finns en viktig användning till av den friställda åkermarken, nämligen bioenergi. Användningen av fossila bränslen är fortfarande den överlägset största källan till växthusgasutsläpp och klimatpolitikens absoluta prioritet ett. Energieffektivisering är oerhört viktigt eftersom den energi som aldrig används såklart är den miljövänligaste. Därtill behövs stora satsningar på förnybara energislag som sol, vind och viss vattenkraft. Men det kommer också behövas bioenergi, och den kan såklart odlas på överbliven mark om vi odlar mer vegetabiliska livsmedel och mindre djurfoder.

En forskningsrapport från Chalmers räknade på klimatnyttan av en klimatskatt på kött i EU, och kom fram till att klimatnyttan som skatten skulle uppnå teoretiskt kunde sexdubblas om den friställda marken användes till att odla bioenergi för att ersätta fossila bränslen.

 

Nästa avslutande inlägg kommer handla om köttets plats i klimatpolitiken.

Kommentera

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.