Straffa inte hållbara biobränslen

Här kommer ett blogginlägg från vår praktikant Tove Winiger som skriver en uppsats om biobränslen. Mycket nöje!

Christopher Fjellner skrev i måndags på Supermiljöbloggen om hur EU:s revidering av bränslekvalitetsdirektivet kan slå hårt mot bioetanol producerad på skogsråvara. Ett problem med direktivet är att det är anpassat för europeiska förhållanden och inte tar hänsyn till landspecifika förutsättningar. Sverige har jordbruksmark som inte utnyttjas och en stor och frisk skog vars industris restprodukter kan användas till så kallade avancerade biobränslen.

ILUC; indirekt förändrad markanvändning, är centralt i sammanhanget. ILUC rör just hur förändringen i markanvändning påverkar både lokal miljö och klimatet i stort. Ett vanligt förekommande exempel är; om vi tar en bit mark som det idag odlas vete på, och använder detta vete till att producera etanol istället för mjöl till brödbak, så måste denna mark kompenseras. Mjölet måste fortfarande tillverkas, men på en annan odlingsmark. Med ett grundläggande nationalekonomiskt perspektiv förstår vi att annars går priset upp – det blir dyrare med mjöl. So far so good – men det stämmer ju bara ifall vi har knapphet i livsmedelsproduktionen. Kollagerförändringar som uppstår när till exempel mark som förut brukats för gräs blir till åkermark, tas också hänsyn till i det totala ILUC-värdet. Sverige är inte drabbat av vare sig mark- eller livsmedelsknapphet, varför åtminstone den ena delen av ILUC-effekterna inte är lika akuta här som på andra ställen i Europa.

Att bestraffa dåliga biobränslen som konkurrerar med odling av nödvändiga livsmedelsgrödor på marknader där de är knappa är ett viktigt steg i övergången till nödvändiga och hållbara biobränslen. Men viktigast att ta hänsyn till är vilken råvara bränslet är producerat av. Vi måste på ett effektivt sätta kunna skilja dåliga från bra biobränslen, och premiera de senare. Ursprungsredovisning gör att vi kan undvika till exempel den problematiska palmoljan som slår så hårt mot den lokala miljön, samhället och artrikedomen. För att plantera oljepalmer torrläggs, skövlas och bränns den tropiska regnskogen med stora utsläpp av växthusgaser som följd. Det är skillnad på biobränslen producerad ur svensk och indonesisk skog.

I förra veckan besökte vi, tillsammans med Laura från den europeiska paraplyorganisationen Transport & Environment (T&E), Miljödepartementet för att prata om just bränslekvalitetsdirektivet och ILUC. T&E fokuserar på naming/shaming av oljeraffinaderier och varumärken. Miljödepartementet, vi, och Fjellner, är överens om att Sveriges skog har potential, och att EU-direktivet måste anpassas för att inte bestraffa skogsetanol.

Naturskyddsföreningen stöttar alla ansträngningar för att begränsa fossila bränslen och biobränslen som har negativ påverkan på miljön. Däremot behövs hållbara biobränslen i omställningen till en fossilfri fordonsflotta. Därtill bör det finnas möjlighet för medlemsstater som kan spåra bränslets ursprung och därmed beräkna faktiska ILUC-faktorer att undgå direktivets bestraffning. Det finns, som sagt, skillnader.

Tove Winiger
Praktikant Klimat, Energi och Transporter

 

Kommentera

3 thoughts on “Straffa inte hållbara biobränslen

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.