Herr Nilsson och vetenskapen

I dagens DNkritiserar Robert Nilsson svensk miljöpolitik. Nilsson är en ökänd kritiker av försiktighetsprincipen – en grundsten i svensk, EU:s  och internationell miljöpolitik. När Nilsson tidigare talade om principen på en nyliberal tankesmedja i USA ondgjorde han sig över myndigheter, media, miljörörelse, regering och riksdag i Sverige och andra EU-länder. Alla hade fel, Nilsson hade rätt.

I andra sammanhang har han försökt visa passiv rökning inte kan ge lungcancer. Och nu spökar han på DN debatt med en serie svepande påståenden.

Nilsson tar bland annat upp EU-kommissionens meddelande om försiktighetsprincipen. Först kallar han det en ”rekommendation”, vilket är hyfsat korrekt, men så glider han och talar plötsligt om ”EU:s krav”. Helt fel.

Nilsson skriver att Vägverket sprider ”missvisande uppgifter om att tusentals svenskar riskerar att dö till följd av partiklarna i stadsluften, där givetvis dubbdäcken utpekas som en bov.” Också här en glidning. Den första halvan av meningen är fel; uppgifterna är inte missvisande. Den senare delen, som rör dubbdäckens roll, är vetenskapligt inte helt klarlagd.

Att hundratals vetenskapliga publikationer har visat att partiklar ger svåra hälsoeffekter – inklusive förtida död – nämner Nilsson inte alls. Inte heller att Sveriges och EU:s miljömyndigheter, WHO och US EPA alla pekar på allvarliga problem orsakade av partiklar.

Nilssons tankeröra landar i kritik av riksdagens mål om en ”giftfri miljö”. Han skriver att en sådan aldrig kommer finnas och tycks nöjd med det. En anledning är att det finns naturliga gifter. Vad Nilsson inte redovisar är att målets innebörd tar hänsyn till detta.

Denna uppräkning av professor Nilssons sakfel kan göras längre, men den tiden är han inte värd. Och det vore nog heller inte lönt. Herr Nilsson agiterar utifrån tro och inte vetande.

Dela

Kommentera

10 thoughts on “Herr Nilsson och vetenskapen

  1. Jag tycker Nilssons debattinlägg är bra för att det skapar just – debatt. Det är väl ändå det demokratin handlar om, att få säga sitt ord? Istället ska vi tydligen leva i ett samhälle vars ledare mer eller mindre indoktrinerar ett visst tänkande hos gemene man.

    Även om jag ibland till viss del kan hålla med båda sidor av debatten, når sällan några motargument ut just pga okunskapen bland våra ledare.

    Det skulle nog gynna oss alla om även Naturvårdsverket kanske kunde vara lite kritiska mot sig själva och ta en dialog med människor från ”andra sidan” (läs: Nilsson)?

    Tack för ordet.

  2. Lika roligt varje gång dessa företrädare för den nya religionen kritiseras, då är kritikerna givetvis mer eller mindre sinnessjuka.
    Både Karlsson och Axelsson finns i andra skepnader utomlands i form av intoleranta imamer o religiösa ledare. Deras miljöreligion fyller samma syfte, kritik bemöts alltid lika osakligt med svepande hänvisningar till andra ämnen där den fräcke kritikern anses ha fel, men i sakfrågan är man så tyst så tyst.

  3. Tycker också att det är bra att Robert Nilsson fick sin debattartikel publicerad, det ger möjlighet att bemöta innehållet. När jag först läste artikeln blev jag riktigt irriterad över att den innehöll angrepp på allt möjligt som kunde vara ett hinder för ekonomisk tillväxt. Även om det som Mikael Karlsson skriver ovan inte är lönt att bemöta Robert Nilssons argument så tror jag att det är viktigt att bemöta argumentet att det inte spelar någon roll vad som görs i Sverige utifrån att vi är ett litet land. Det alltid är någon annans fel eller förtjänst att något händer. Inom tillväxtekonomins område så verkar det enligt Robert Nilsson spela stor roll vad som sker inom Sveriges gränser, där är vi tydligen inte alls beroende till omvärlden i samma utsträckning…

  4. Jag intresserar mig bara för dubbfrågan. Här missar Naturskyddsföreningen att forskning på senare tid (VTI rapport 635A och notat 32A) har visat att det är viktigare att jobba med partiklar från förbränning, såväl från trafiken som från bostäder än från de relativt stora partiklar som vägslitaget ger upphov till. Vägverket har drivit frågan om dubbdäckens farlighet länge och jag har en mycket stark misstanke om att den egentliga orsaken är vägslitaget som sådant och kostnaderna för detta och inte miljö/hälsa aspekterna. Talet om att si och så många dör av dubbdäck är långt ifrån vetenskapligt belagt. Däremot vet man att de små nanopartiklar som produceras av bl a förbränning tränger lätt ner i lungorna och ut i alveolerna där de kan påverka blodet. Jag kan hålla med om att det är önskvärt att flera kör odubbat bland de som kör mycket inne i storstäder, men kampanjen mot dubbdäck har fått oförtjänt stora proportioner.

  5. Hej,
    Tack Mikael Karlsson för ditt inlägg om Herr Nilsson.
    Man frågar sig vems intressen Herr Nilsson går?
    Se tex Editorial i JAMA ang Bisfenol A : JAMA. 2008;300(11):1353-1355.
    citat:
    ”The FDA and the European Food Safety Authority have chosen to ignore warnings from expert panels and other government agencies, and have continued to declare BPA ”safe.”The findings by Lang et al1 that BPA is significantly related to serum markers of liver damage, such as increased -glutamyltransferase levels, that were predictive of metabolic disease, cardiovascular disease, and increased mortality in the Framingham longitudinal study,16 challenge the safety of BPA. One factor that may be contributing to the refusal of regulatory agencies to take action on BPA in the face of overwhelming evidence of harm from animal studies reported in peer-reviewed publications by academic and government scientists is an aggressive disinformation campaign using techniques (”manufactured doubt”) first developed by the lead, vinyl, and tobacco industries to challenge the reliability of findings published by independent scientists.”

    Hur långt går vi med människan som försöksperson för allehanda kemikalier innan åtgärder sätts in?

  6. Robert Nilsson är en känd greenwasher, som bl.a. varit konsult åt tobaksindustrin. Jag skriver lite på min blogg om hans agenda, som tydligen går ut på att kemikaliska risker bara fanns förr. Nu finns bara ”kemofobi”.

  7. Mikael, Robert Nilsson har aldrig sagt att passiv rökning inte kan ge lungcancer. Han har sagt att passiv rökning är en avsevärt mindre källa till hälsoproblem än mycket annat och att passiv rökning inte når upp till de nivåer som krävs för reglering i USA. Robert Nilsson är en veteran inom miljöskyddsområdet och förtjänar bättre respons än så här.

  8. Med angrepp i form av invektiv (”Nilssons tankeröra”)och genom att felaktigt återge vad Robert Nilsson har skrivit om t.ex. passiv rökning och partiklar p.g.a. dubbdäcken tillämpar Mikael Karlsson en så låg debattnivå, att han riskerar att personer, som i grunden är positiva till Naturskyddsföreningen, kommer att skrämmas bort. Naturskyddsföreningen behöver verkligen en kunnigare och mera balanserad ordförande.

  9. Försiktighetsprincipen används in absurdum av miljöfanatiker. Nyckelordet är ”kostnadseffektiv” som ingen tycks bry sig om. Det betyder om pengarna ger ett större utfall för en annan åtgärd så ska de användas där. Denna princip kommer inte alls från miljösidan utan formulerades av strålskyddsexperter på 20-talet, förra århundrandet. Det innebär t.ex att man inte kan blya in all röntgenpersonal med så mycket bly att risken går ner till noll. Det är bättre att lägga pengarna på annat. T.ex utbildning av de som jobbar med apparaterna. Men på miljösidan tycks man tro att det är bra att fortsätta att ösa in pengar för att få ner obevisade risker. Koldioxidens värmehöjande risk är en sådan. Det finns men är mycket mindre än andra betydligt mer närliggande problem. Lomborg har förstått hur den ursprungliga, vetenskapligt grundlagda försiktighetsprincipen ska användas. Synd att inte fler lägger känslorna och ideologin åt sidan. Fler skulle räddas för mindre pengar.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *