Tomma invändningar mot valgranskningen

Vår stora granskning av miljöpolitiken under mandatperioden har väckt en hel del debatt idag. Det är bra. Många håller med om våra slutsatser, andra ifrågasätter dem, tyvärr är invändningarna ganska substanslösa.

Miljöminister Andreas Carlgren (C) skriver att vi ”granskar idag om partierna tycker som” föreningen. Sofia Arkelsten, Moderaternas miljötalesperson, skriver att det är svårt att vara obunden ”när kraven mest handlar om exakta styrmedel eller subventioner.”

Det som båda glömmer är att det är partiernas egna politiska ambitionersom vi granskat. För  att ta ett exempel var det Folkpartiet självt, som 2006 bland annat ville:

  • öka naturvårdsanslagen, men anslagen har tvärtom sänkts
  • ta bort elcertifikaten för all vattenkraft, men tvärtom har man återinfört elcertifikat för småskalig vattenkraft
  • lagstifta om bl.a. skadeståndsansvar för GMO, men det har inte skett
  • förbjuda de miljögifterna TBBP-A och HBCDD, men tvärtom har miljögiftet dekaBDE legaliserats
  • skärpa offentlig upphandling till miljöbästa kvartilen, men det har partiet inte gjort
  • miljöpröva exportkrediter, men det har inte skett.

Den fulla listan på Folkpartiets steg tillbaka omfattar 12 punkter. På 3 punkter har partiet gått framåt. Centerpartiet har backat på 9 punkter och gått framåt på2, Kristdemokraterna: 7 bakåt, 2 framåt. Socialdemokraterna: 5 bakåt, 9 framåt. Moderaterna: 3 bakåt och 5 framåt, men partiet har klart lägst ambitioner. Miljöpartiet: 3 bakåt, men partiet har högst ambitioner. Vänsterpartiet: 3 bakåt.

Det är alltså partiernas egna ambitioner som i många fall inte uppfylls. Givetvis är det besvärligt nu, för de partier som backar mer än vad de går framåt. Då blir invändningarna ganska tomma.

Dela

Kommentera

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *