Radioaktivt kärnavfall – Into Eternity

I dagarna börjar filmen Into Eternity visas runt om i landet. Jag såg den på en förhandsvisning under Almedalsveckan i somras. Filmen sätter tydligt fingret på de extremt långa tidsperspektiv som är förknippade med kärnkraften och dess livsfarliga radioaktiva avfall, som i framtiden riskerar att öka i Sverige som en följd av regeringspartiernas öppning för mer kärnkraft i landet.

Jag har skrivit en artikel i Ny teknik som handlar om filmen och avfallet och jag slår ett slag för bättre undersökningar av nya metoder för avfallshanteringen. Till skillnad från det koncept som kärnkraftsindustrin applåderar, ett relativt ytligt förvar som riskerar läcka, talar mycket för att djupa borrhål på tre till fem kilometers djup kan vara en miljömässigt överlägsen metod, som kan minska riskerna för de kommande generationer som nästan i evighet tvingas hantera resterna av dagens ohållbara energisystem.

Dela

Kommentera

3 thoughts on “Radioaktivt kärnavfall – Into Eternity

  1. End aanledningen till att ni vill ha djupa borrhål är att det slösar bort den oerhört energi-rika resurs som uranet innebär så att ni slipper nesan med att kärnkraftindustrin lyckas ge oss i det närmast koldioxidfri el i hundratals år till landet.

  2. Mikael Karlsson skriver i NT-artikeln:
    Det finns en föreställning om att det är svårt att ta sig ner i ett slutförvar på 500 meters djup. Men redan för flera hundra år sedan bedrevs gruvdrift på liknande djup.

    Jo, men då fanns det något värdefullt att bryta. Se exempelvis Sala Silvergruva där man på 400 år tog sig ned 350 meter, och då fann man silver redan vid ytan vilket var en stark drivkraft för att ta sig ned djupare för att hitta mer. Granit lär inte bli någon bristvara i framtiden som kommer motivera att man söker sig ned på sådana djup.

    Och om man har det tekniska kunnandet att ”se” att det finns något annat på 500 meters djup så har man också kunskapen att detta andra är starkt radioaktivt och kräver speciell hantering om man nu skulle vilja ta upp det.
    Om man har det tekniska kunnandet (och viljan) att göra kärnvapen av det plutonium som finns i slutförvaret så väljer man, precis som idag, att tillverka det på enklare sätt än att använda utbränt kärnbränsle.

    Djupa borrhål är intressanta alternativ till KBS-3, men man bör vara ärlig och nämna att också den metoden har tekniska utmaningar som behöver lösas. Om man är intresserad av en lösning vill säga.

    Hursomhelst är det positivt att representanter för både SNF och SKB finner Eternity vara intressant, det är viktiga frågor som behöver diskuteras.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *