Det råder inte konsensus om GMO

De senaste åren har vissa forskare som utvecklar genmodifierade grödor gått hand i hand med industrin och hävdat, på lite olika sätt, att det råder konsensus om att GM-grödor är säkra. Förutom att det vetenskapsteoretiskt är helt omöjligt att bevisa något sådant, har det sällan framförts några särskilda bevis för att påståendet är ens hyggligt korrekt.

Häromåret försökte man istället låna legitimitet från den anrika Vetenskapsakademin, när man ordnade ett seminarium i dess lokaler och bara bjöd in forskare som delar påståendet, med undertecknad som undantag. När det påtalades att inga aktiva forskare invänder mot budskapet, var det en i publiken som räckte upp handen och konstaterade motsatsen…

I vilket fall har nu en bred grupp forskare klargjort att det inte råder konsensus. Läs gärna deras upprop ”No scientific consensus on GMO safety.

Dela

Kommentera

8 thoughts on “Det råder inte konsensus om GMO

  1. Visst, det råder inte totalt konsensus. Du nämner helt riktigt att det är vetenskapsteoretiskt omöjligt att bevisa att något är säkert till 100% (vilket ju gäller för GMO såväl som för konventionell växtförädling). På samma sätt kommer aldrig råda 100% uppslutning kring den typ av växtförädling som involverar transgenetik.
    Jag och många av mina akademiska forskarkollegor har i många år försökt beskriva hur vi använder genteknik i vårt arbete och nyttan med att använda denna teknik i växtförädlingen. Mikael Karlsson, jag vill ställa dig en uppriktig och ärlig fråga: Varför tror du att jag och mina forskarkollegor har denna inställning till gentekniken? Vad är din uppfattning om våra motiv och vår bevekelsegrund?
    Jag, och många av mina kollegor, har dessutom en bakgrund i miljörörelsen (Fältbiologerna, SNF mm). Jag vill att du funderar på hur det är möjligt att en akademisk forskare, med många års engagemang i miljörörelsen och röstande på Miljöpartiet, kan förespråka användningen av alla tillgängliga tekniker i växtförädlingen.
    Vi lämnar argumenten för och emot GMO åt sidan för ett ögonblick. Jag vet att du och hela miljörörelsen drivs av ett stort, äkta och passionerat engagemang för miljön och naturen. Men vad tror du jag och mina forskarkollegor drivs av? Varför tror du vi blev forskare i just växtbioteknik? Vad ligger i grund och botten bakom våra argument i debatten om växtbioteknik?

    • Hej Dennis. Tack för ditt inlägg. Jag har ingen anledning att spekulera om dina bevekelsegrunder, det är ju bättre du själv redovisar dem om du vill. Jag kan bara säga att föreningen inte har någon särskild syn på forskningen om växtförädling, annat än att vi tycker den är viktig, och vi har inte tagit ställning vare sig för eller emot olika metoder och tekniker i denna. Vi har givetvis heller inte någon viss syn på forskarna. Det vi har synpunkter på är miljökrav på utsättningar, där vi tar ställning i enskilda fall (vi har aldrig sagt principiellt nej till genmodfierade grödor) och förordar vissa regler. Den debatt vi fört på senare år har främst aktualiserats av att forskare – med Torbjörn Fagerström, Sten Stymne, Stefan Jansson och Jens Sundström – i spetsen, som förespråkar odling av genmodifierade grödor, har angripit såväl föreningen som dess företrädare, i regel utan att läsa på och genom att tillskriva oss positioner som vi inte har, vilket förstås är lätt att vederlägga. Debatt har också väckts utifrån deras försök att tala om konsensus om risker, som också är enkelt att motbevisa. Det är för mig obegripligt hur de tror att detta gynnar vare sig forskning om eller odling av transgena grödor. Det bidrar ju bara till en polariserad debatt, och om något till en ökad demonisering i samhället av inte bara transgenetiska metoder utan faktiskt också av de forskare som är involverade. Jag kan bara beklaga detta magnifika självmål och mitt råd till dig är väl därför snarast att ta upp diskussionen internt istället för att be mig spekulera om dina drivkrafter. Jag ifrågasätter dem inte, och har aldrig gjort det heller, men några av dina kollegor agerar på ett sätt som får allmänheten att tvivla allt mer. Det är ju synd eftersom växtförädling byggd på genteknik – vilket vi sagt i väl över ett decennium – säkerligen har mycket att bidra med, så länge vi har regelverk som skiljer agnarna från vetet. Allt gott! / Mikael

      • Tack för ditt svar, Mikael. Jag har under de senaste årens debatt uppfattat dig som sansad och tillmötesgående och jag glädjer mig åt att du och SNF inte tar avstånd från gentekniskt förädlade grödor som princip. Du säger att gentekniken kan ha mycket att bidra med i växtförädlingen, och där är vi helt överens, men du måste förstå att när du samtidigt hela tiden talar om risker (som om motsvarande risker inte finns i den konventionella förädlingen!), om att forskarsamhället inte är överens om genteknikens nytta, om att vi behöver striktare regelverk, om att vi inte kan tillåta antibiotikaresistens-gener som selektionsmarkörer, om att gentekniken inte behövs i diskussionen om global livsmedelsförsörjning, om att vi behöver mer miljöriskforskning…….när du hela tiden talar om allt detta så bidrar du till dödläget och till att gentekniken inte kan tillämpas i den europeiska växtförädlingen. Istället för att lätta på regleringarna så verkar det som att du och SNF vill utöka regelverket och ytterligare försvåra för gentekniska tillämpningar i växtförädlingen. Rätta mig gärna om jag har fel i denna slutsats.
        Vi som forskar inom växtbioteknik gör det för att vi har visioner om ett grönt, biobaserat och miljömässigt hållbart samhälle. Vi är gröna miljömuppar hela bunten. Vi har precis samma drömmar och visioner som SNF och därför måste det gå att hitta en gemensam väg framåt!! Du säger att ni tar ställning i enskilda fall. Kan du ge mig något eller några exempel på gentekniskt förädlade grödor som SNF skulle kunna, som remissinstans till Jordbruksverket, tillstyrka marknadsgodkännande för, så att vi har något att utgå från i fortsatta diskussioner?
        Bästa hälsningar! /Dennis

        • Tack för nya kommentar. Jag tycker du förenklar rätt ordentligt. Det är knappast våra synpunkter på lagstiftningen som påverkar utvecklingen. Jag tror huvudanledningen till det stillestånd som finns inom Europa är dels att nyttan upplevs som mycket begränsad (jämför med läkemedel där en uppenbar nytta finns och konsumenterna är långt mer positiva), dels att bioteknikindustrin (också enligt egen utsago) inledningsvis marknadsförde GM-produkter med en rätt nedlåtande syn på konsumenter, dels att herbicidtolerans (och därmed det bekämpningsmedelsberoende jordbruket, som har klart negativa effekter på biologisk mångfald) är dominerande egenskap (vilket även några av dina kollegor beklagar), dels att det saknas tillräckliga politiska majoriteter för att flytta frågan i endera riktningen inom EU. Om du hade följt detaljerna i det senare skulle du tvärtemot vad du skriver sett att vi har lagt olika förslag för att bryta upp den låsning som nu finns, gällande på vilka grunder ett medlemsland i EU kan säga nej. Däremot står vi ganska tydligt för uppfattningen att genmodifierade grödor idag inte bidrar till ökad livsmedelstrygghet (det saknas både erfarenhetsmässigt och vetenskapligt stöd för det, se t.ex. IAASTD:s globala rapport för en överblick), men det står lika klart att det inte går att utesluta sådana bidrag i framtiden, men då måste fokus riktas på helt andra produktionssystem och grödor än de som idag dominerar förädlingen. När det gäller våra bedömningar i enskilda fall så kan jag inte spekulera om enskilda kommande fall innan vi bedömt dem 🙂 men resistens mot potatisbladmögel har vi tidigare i fältförsök sagt vara en intressant tillämpning. Vi har också sagt om det gyllene riset att det har en positiv potential (också i en debattartikel i GP med bl.a. Stefan Jansson innan han bytte från att tala för GM-grödor till att kampanja mot miljörörelsen), men det är samtidigt en rad andra faktorer som har långt större betydelse också i detta fall när det gäller stärka livsmedelstryggheten. Men visst, vi vill ha ordentligt lagstiftning, som bland annat bedömer risker på ett fullgott sätt och som klargör ansvarsfrågor som inte sker idag, vilket även dina kollegor tenderar att hålla med om. Det hindrar inte utvecklingen av ny teknik, det gör att utvecklingen av ny teknik blir bra även ur ett samhällsperspektiv. Alltför många gånger under 1900-talet har ny teknik utvecklats utan miljöhänsyn och notan idag för att hantera det är synnerligen hög. Om det sedan visar sig att riskbedömda grödor odlas utan större risker bör tillämpningen av regelverket kunna förenklas.

          • Du förefaller en aning blygsam när du nedtonar miljörörelsens ansvar och inflytande. Du är trots allt ordförande för en organisation med 192.000 medlemmar, och det står följande på er hemsida: ”Naturskyddsföreningen är sedan decennier Sveriges mest inflytelserika miljöorganisation. Vi påverkar politiker, jagar miljöbovar och påverkar lagstiftningen.” Det du som representant för SNF säger är tongivande för hela miljödebatten i Sverige och påverkar både politiker och folkopinion. Att du här, i en kommentar på en av mina kommentarer på din blogg, uttalar dig positivt om tex det gyllene riset (som nyligen blev vandaliserat i fält i Filippinerna) och bladmögelresistent potatis (som BASF tyvärr tvingades lägga ner utvecklingen av häromåret) är utmärkt. Men du behöver inte smyga med det i ett kommentarsfält. Jag önskar att du går ut i press och media och kraftfullt markerar stöd för utvecklingen av det gyllene riset och avstånd mot MASIPAGs uttalanden i samband med attacken mot fältförsöket i Filippinerna, i och med att MASIPAG mottar ekonomiskt stöd av SNF. Det står bla följande på deras hemsida: ”We fully uphold the farmers action to uproot the Golden Rice plants. Likewise, we also commend the sectoral organizations, networks and alliances that supported and united with the farmers in their call to stop the Golden Rice field testing. MASIPAG vows to fight Golden Rice and other GMOs.” Det verkar alltså vara rakt motsatt SNFs och din ståndpunkt. Eller att du beklagar att den bladmögelresistenta potatisen nu inte kommer nå de svenska bönderna, som istället måste fortsätta bespruta med svampmedel. I och med att SNF är den största och mest tongivande aktören i miljörörelsen, som ju är mycket mångfacetterad, så vore det också klädsamt att markera avstånd mot de delar av miljörörelsen som raljerar och sprider ogrundade rykten om gentekniken, till exempel Greenpeace och nätverket Hejdå GMO. Jag menar inte att SNF på något sätt kan hållas ansvarig för vad som uttrycks av andra miljöorganisationer, men eftersom människor har alltför lätt för att generalisera så klumpas gärna miljöorganisationer ihop till en enda likriktad miljörörelse. Därför vore det strålande om du tar tillfället i akt att påvisa de markanta skillnader i attityd mot gentekniken som du säger råder i SNF jämfört med nämnda organisationer/nätverk. Och inget skulle göra mig lyckligare än om SNF uttalar att gentekniskt förädlade grödor bör kunna användas i ekologisk odling!
            Mikael, om du verkligen tror på att gentekniken kan bidra till att förädla fram grödor som är mindre skadliga för miljön, så måste du, i egenskap av ordförande för Sveriges största och mest inflytelserika miljöorganisation, göra allt för att påverka lagstiftare och folk i allmänhet att ta ställning för tillämpningar som är nyttiga för miljön.

          • Tack för dina nya kommentarer. Vi ser olika på frågan, men för stunden vill jag bara klargöra en sak: Jag antar du vet att det varit en debatt om fältförsöket på Filippinerna på Vetenskapsradion och att jag där upprepat och bestämt tog avstånd från skadegörelsen och jag tydligt sa att jag inte stödjer MASIPAG:s uttalande. Självfallet. Men jag sa också att de forskare, inklusive Umeå Universitets Stefan Jansson, som anklagat MASIPAG som organisation för att ligga bakom händelsen, inte har kunnat uppvisa minsta stöd för sina anklagelser om kriminell verksamhet. Forskare brukar veta en del om bevisföring, och det kravet gäller som bekant i minst lika hög utsträckning på det rättsliga området, men de som agerat i detta fall beter sig som bäst som glada amatörer i sina falska utpekanden. Detta om något bidrar ju till att svärta bilden av inte bara dem själva och deras universitet, utan även av den forskning som de och du bedriver. Du kan knappast ana hur starka reaktioner på forskargruppens förvillelser som jag fått höra de senaste veckorna, från såväl allmänheten, som riksdagsledamöter och ledande jordbruksforskare. Den djupt osakliga debatt som de för, till skillnad från dig, beklagar jag återigen. Men jag fortsätter gärna samtalet med dig vid annat tillfälle. Tack.

  2. Som tidigare Fältbiolog och SNFare var det intressant att hitta sitt namn här. Mikael skriver om att ”låna legitimitet”. Om Kungliga Vetenskapsakademin (KVA), den oberoende forskningens stolta garant, i sina egna lokaler arrangerar ett symposium för att berätta om forskningsläget, vem lånar man då legitimitet från? Man kan väl inte låna från sig själv? Symposiet finns på KVAs hemsida och UR samtiden (http://kva.screen9.tv/#ZRj8Z5VXcq0Lwl5wxsB69g, http://www.ur.se/Produkter/170153-UR-Samtiden-Genmodifierade-vaxter-ja-eller-nej-Fakta-myter-och-lagar och följande länkar). Endast två av forskarna som talade utvecklar GM grödor, två (inkl jag själv, se http://blogg.umu.se/forskarbloggen/2013/06/monsanto-umea-universitet-he-lons-int-forklar-for-dem-som-int-begrip/ använder GM växter i grundforskningen och två arbetar inte själva med dem. Mikael måste också ha missuppfattat budskapet från ”forskaren som räckte upp handen”. Det hon sa var att hon var riskforskare, hon skrev själv efter symposiet att det var balanserat och ”för mig inte ett antal utvalda forskare som höll varandra om ryggen”. Företrädare för KVA tyckte det var anmärkningsvärt att SNFs ordförande som, tillsammans med representanter för LRF och Jordbruksverket, bjudits in att kommentera föreläsningarna använde denna möjlighet till att raljera över KVAs arrangemang. SNF borde väl välkomna vetenskapssamhället, inte arbeta emot det.

    Vad gäller sakfrågan – konsensus om GM-grödor skulle vara säkra – finns det givetvis forskare som inte håller med, konsensus innebär inte att alla tycker likadant. För konsensus i frågan bör man läsa de stora vetenskapsorganisationernas, t ex Europas samlade Vetenskapsakademiers EASAC (http://www.easac.eu/home/reports-and-statements/detail-view/article/planting-the.html) eller världens största vetenskapsorganisation AAAS (American Association for Advancement of Science) uttalanden. Att en mindre grupp anmäler en avvikande mening utesluter inte ett konsensus, i så fall skulle Stockholmsinitiativet bevisa att det inte råder konsensus i klimatfrågan.

    • Om du nu agerar under forskarhatten Stefan så kanske du skulle börja med att läsa det dokument jag lyfte fram när denna diskussion startade, och återkomma med sakliga synpunkter på vad som står där. Jag vet ju att du förvisso snarare uttalar dig om risker än forskar om dem, men som tidigare Fältbiolog – eftersom du så ofta anför det som på något sätt intressant – kanske du ändå har en strimma intresse kvar för sådant? Det finns säkert pr-firmor som kan hjälpa till (även?) denna gång.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *