Odemokratiskt buller från jägarlobbyn

Om vi inte tillåter stöld kommer folk att stjäla. Ungefär så låter det nu från vissa debattörer i vargfrågan, när licensjakten i februari av allt att döma inte blir av.

Den moderate riksdagsledamoten Bengt-Anders Johansson beklagade sig direkt över att vi gick till domstol för att få prövat om myndighetsbeslutet om licensjakten är förenligt med svensk och EU:s lagstiftning. Därmed ifrågasatte han faktiskt en grundbult i varje rättssamhälle, att ett oberoende rättsväsende är helt avgörande för demokratins fortlevnad.

Om ett politiskt beslut anses stå i motsats till lagstiftningen är det rättens ansvar att pröva detta. Allt annat är direkt rättsosäkert. I det aktuella fallet fanns dessutom redan ett ärende i svenska domstolar, och så här långt har domstol förklarat licensjakt på varg i strid med lagen. Inte konstigt då att licensjakten denna gång stoppas i avvaktan på ny prövning.

Särskilt en riksdagsledamot borde värna rättsstaten. Och om det är ”fel” på ett domslut har ju både Bengt-Anders Johansson och hans egen regering bättre möjligheter än de flesta att söka ändra på lagstiftningen, men såvitt känt har regeringen inte en enda gång ens försökt ändra de grundläggande regler som nu stoppar licensjakten.

Om Johanssons demokratisyn är märklig verkar Svenska Jägareförbundets ännu värre.  I en debattartikel i DN den 20 januari hotar Jägareförbundet indirekt med att det kan bli tjuvjakt om man inte får jaga varg som man vill. Det är beklämmande att man därmed tycks sälla sig till de grupper som utmanar rättssamhället genom att ställa ultimatum av typen ”gör som vi vill annars blir det så ändå”.

Jag har svarat på artikeln tillsammans med WWF och Rovdjursföreningen. I vår replik påminner vi också om den öppning till kompromiss som fanns i Vargkommitténs förslag i höstas, men som regeringen tyvärr frångick med sin rovdjursproposition.

När mullret om licensjakten lagt sig om någon månad kan jag bara hoppas att Jägareförbundet kan återvända till demokratiska processen och tillsammans med oss och andra söka mer konstruktiva vägar framåt än hot om tjuvjakt. Det är inte skrivet i stjärnorna att vi inte tillsammans kan finna en lösning som alla kan leva med. 

Dela

Kommentera

32 thoughts on “Odemokratiskt buller från jägarlobbyn

    • Jag är jätteglad att jag inte är medlem i svenska naturskyddsföreningen. Skulle aldrig må gott av att köra över människor som brukar jorden, håller landskapet öppet och förser oss med mat. Det är ju samma taktik här. Får vi inte som vi vill, så överklagar vi.

      • Det är inte alls samma sak. Vi överklagar utifrån lagstiftningen men hotar varken direkt eller indirekt med andra metoder eller en annan utveckling om utfallet blir ett annat. Om andra organisationer går till domstol så har jag ingen synpunkt på det. Det är en grundläggande rättighet i demokratin.När det gäller lantbruket och vargfrågan efterlyser vi nog ofta än de flesta andra ökade anslag till ersättning och förebyggande åtgärder, och vi accepterar skyddsjakt som redskap. Om skyddsjakt fick företräde framför jägarnas licensjakt, som vi menar, skulle det gynna lantbruket.

      • Det är inte alls samma sak. Vi överklagar utifrån lagstiftningen men hotar varken direkt eller indirekt med andra metoder eller en annan utveckling om utfallet blir ett annat. Om andra organisationer går till domstol så har jag ingen synpunkt på det. Det är en grundläggande rättighet i demokratin.När det gäller lantbruket och vargfrågan efterlyser vi nog ofta än de flesta andra ökade anslag till ersättning och förebyggande åtgärder, och vi accepterar skyddsjakt som redskap. Om skyddsjakt fick företräde framför jägarnas licensjakt, som vi menar, skulle det gynna lantbruket.

        • Vi som bor på landsbygden agerar efter hur verkligheten är. När man kollar adresser på de mest fanatiska vargförespråkarna, så inte bor de i närheten av något vargrevir. SNF överklagar ju alla skyddsjaktsbeslut. Om det ändå vore en skyddsjakt värd namnet. Det har inte dödats nog många tamdjur, inte tillräckligt bra staket osv osv. När Sverige har rovdjursavvisande staket överallt där det finns djur idag, då har ni verkligen lyckats förstöra ett fint land. Ni är på god väg.

  1. Hej.
    Ett par frågor:
    Finns det någon utsikt att åter skapa uppslutning bland medlemmarna i vargkommiten?
    Och kommer förvaltningsplanen som utarbetats att kunna tillämpas?

  2. Mycket bra inlägg! Vi kan inte ha en jägarkår som försöker att designa den svenska naturen. Utan naturvårdsorganisationerna skulle vi ha en fattigare natur helt utan rovdjur om jaktlobbyn får bestämma. Paragraf 28 gör ju att vi redan har en vargjakt, Denna paragraf har gjort att många vargar redan har skjutits och försvunnit spårlöst. Dessutom har vi SGT-lobbyn som krymper vargstammen ännu mera och som är svåra att komma åt.

  3. Nu bullrar det åter angående eftersök av trafikskadat viIt
    .
    I vargdebatten har det framkommit , att flera(dock inte alla) jägare, inte kommer att vara behjälpliga vid eftersök av skadat vilt (framför allt älg), om det förekommer varg i trakterna. Man är rädd om sina hundar, ty vargar dödar lösspringande hundar, detta är faktum.Ett trafikskadat vilt som går undan lider om det är allvarligt skadat, och bör avlivas. Hur man då kan släppa en hund lös att jaga det stackars djuret( man hoppas för all del att hunden ”ställer” älgen,, så att det går att komma till ett avslut), kan jag inte riktigt förstå. Detta innebär ju att man hetsar och stressar ett djur som är skadat ,det kan springa kilometervis ,ja, rent av miltals, och ändå kanske inte stannar för hunden. Detta är inte ”humant”. Djuret lider i många fall mer av detta,än av sin skada. Jag anser att det går lika bra att söka efter djuret lugnt och sansat med en vältränad eftersökshund i koppel, tillsammans med erfarna jägare. Framför allt torde det vara mindre plågsamt för det skadade djuret. Jag har erfarenhet av älgjakt i snart 50 år, och har deltagit i älgjakt med både ledhund och löshund, och vet någorlunda hur älgar beter sig med båda metoderna. Framför allt vet jag att sannolikheten att älgen ”ställer sig ”inför löshund, inte är alltför hög. Därför rekommenderar jag eftersök med hund i koppel, man riskerar då inte inte vargangrepp på hunden, och framför allt, man orsakar troligen det skadade viltet mindre lidande. Är det må hända så, att man hos flera av dessa stridbara eftersöksjägare, inte ser till djurets lidande, utan mer ett sätt att få sina älghundar tränade ? Slutsats: Eftersök av skadat vilt och vargproblematiken hör inte ihop!

    Erik Nyman

  4. med pigavdrag så får vi mindre svartjobb. Så ungefär argumenterade borgaralliansen. Klart att detsamma gäller vargjakt. Får vi skjuta bort vargarna lagligt behövs ingen tjuvjakt längre. Elementärt min käre Watson.

    Det som inte är elementärt är att jägarna gratis skall delta i vargjakter. Hur skall de annars jagas? Ge ersättning för lön och resor till alla vargjägare!

    Proffsjakt från helikopter?

    Ryssland och Sibirien är fullt av varg. Där ställer de till stora problem som det aldrig rapporteras om i svenska media. Åk dit ett år Mikael och skaffa dig erfarenhet av att leva bland vargar.

    Inte många saknade vargen när den inte fanns i mellansverige. Många far idag illa av kringstrykande bestar.

  5. Mikael

    Du säger att Ni i SNF accepterar skyddsjakt på varg? Då är min fråga: Vilka kriterium anser SNF skall vara uppfyllda för att skyddsjakt skall vara befogat? Ni anser ju uppenbarligen att det inte är tillräckligt att man (om olyckan nu är framme) avlivar ett rovdjur i direkt anslutning till angrepp enligt §28.. Då är man en ”lustmördare” och allt möjligt sådant!! Detta med paragraf 28§ har Ni ju, som bekant, överklagat ock kritiserat vid ett flertal tillfällen så det känns alltså rimligt att utgå från att Ni inte är speciellt positivt inställda till denna paragraf!

    Vilka kriterium skall gälla?? Det vore synnerligen intressant att få veta SNF´s (som för övrigt har en del sunda åsikter) inställning till detta!

    • Precis som Eva Nilsson, som helt felaktigt påstod att vi överklagar ”alla” skyddsjaktsbeslut, så griper även du Tommy påståenden ur tomma luften. Vi har överklagat i två skyddsjaktsärenden av säkert i storleksordningen hundratalet beslut. Vi har i övrigt inte överklagat vad du påstår och inte använt de uttryck som du citerar, kanske har du fått detta från flödet av rykten på diverse jaktbloggar, jag vet inte, men om du vill recensera föreningen så får du lov att utgå ifrån vad vi gör och tycker. Din sakfråga har jag inget detaljsvar på eftersom det går inte sätta exakta värden för skyddsjaktsbeslut, varken på enskilds eller myndighets initiativ. Det rör sig om komplexa frågor och lagstiftningen ställer flera olika krav parallellt, som även samspelar, och man måste bedöma varje enskild situation. När vi har gjort det har vi som sagt hittills kommit fram till att överklaga två beslut och inte mer. Senast häromdagen kom ett nytt skyddsjaktsbeslut som vi inte överklagar.

  6. Mikael, tack för ditt sakliga och konkreta svar. För det första är jag inte särskilt intresserad av jaktbloggar och har således inte fått någon som helst input av detta! För övrigt så har du alldeles rätt i att Ni inte har överklagat §28, utan det var WWF som gjorde detta. My bad
    Vad gäller sakfrågan så kan jag förstå att det inte är särskilt enkelt att kunna sätta specifika kriterium på när skyddsjakt skall tillåtas respektive inte. Jag vet dock att på lokal nivå i min hembygd så har SNF varit (minst sagt) väldigt negativt inställda till skyddsjakt. Praxis har varit att har man 3-5 angrepp på lokal nivå så skall skyddsjakt tillåtas, men enligt SNF (på lokal nivå) så anser man detta vara alldeles för lite och att det strider mot EU´s art- och habitatdirektiv om allvarlig skada. Vad är din åsikt om detta?

  7. Det är inte av hämndbegär eller som straffpåföljd som man ska bedriva skyddsjakt på djur, utan det är för att skydda folk och fä som är i fara, eller står i en omedelbar angreppssituation av p.g a djur. F.n tillåter lagstiftningen detta.
    Om man t. ex spårar med hund i lina vid eftersök och hunden blir angripen av varg, så har man sin fulla rätt att avliva vargen. Eftersöksekipaget har ju alltid
    vapen till hands, inga problem.
    Det finns inga som helst krav från myndigheter eller motsv. att man skall använda löshund vid eftersök, detta är helt upp till var och en.

    Allmogejägaren

    • Är själv aktiv eftersöksjägare. Ett eftersök skall i princip alltid och nästan undantagslöst börja med hund i lina. Det är dock så, vilket inte är ovanligt att man till slut hamnar i en situation där hunden måste släppas om man skall få ett avslut. Alternativet är att lämna djuret åt sitt öde. Jag har varit ute för det, och det var inte roligt att avsluta eftersöket med vetskap om att det fanns skadad älgkalv i området.
      Naturskyddsföreningens agerande är under all kritik. Man förstår inte samanhanget med att leva på landsbyggen och möjligheten till en aktiv viltvård. Vilka är det som ställer upp när rådjuren far illa en svår vinter, vem är det som skapar viltvattten osv. Inte är det folk som bor i en större stad.Svenska jägareförbundet är en av dom viktigaste naturskydds-organisationerna. Det är dock många som vägrar inse det.Man ogillar helt enkelt jägare och saknar helt kunskap om vad jakt är. Jägare har genomsnittligt bedydligt mer omfattande utbildning i naturvård än någon annan organisation tack vare jägareexamen.Vi måste med nödvändighet förvalta naturen och det gör man i samförstånd på olika sätt. Det är naturligtvis tillåtet att överklaga men SNF och WWF hantering driver frågan i fel riktning. Det är inte ett hot att risken för kriminella handlingar (tjuvjakt) kommer att öka. Det är en risk. Det etablerade Svenska Jägareförbundet börjar få problem med att hävda sig mot mer radikala åsikter. Folk börjar gå sin egen väg. Efter vad jag har förstått så har det hänt i Finland. Såg någon uppgift om att vargstammen nästa hade halverats.

      • Tack för synpunkter. Jag förstår dock inte alls vad eftersöksfrågan har med licensjakten att göra. Kan deltagande i eftersök legitimera licensjakt på varg så kan Föräldrar på stan få slå ynglingar, väktare få snatta och deltagare i Projekt havsörn få jaga jaktfalk… En smått absurd syn. Det är jättebra att folk ställer upp ideellt på eftersök, och det finfint att även jägare kan naturvård, men inget av det har med jakt på hotade djur att göra.

  8. För min del var det mest en reaktion av Erik Nymans kommentar ”djuret lider i många fall mer av eftersöket än av sin skada”. Mycket okunnigt! Konsekvensen är att vi slutar med eftersök och låter djuren självdö. Eftersök har inte direkt med licensjakt på varg att göra. Problement är eftersök i vargtäta områden. Dom blir mindre effektiva, vilket medför ökad lidande för trafikskadade djur. Beroende på hur skadat djuret är så är det vanligt att man måste släppa en hund för att överhuvudtaget få en chans till avslut. Mikaels liknelser ovan är absurda dessutom är inte vargen hotad, titta på den internationella ”röda listan”. Tänk hur mycket mer naturvård vi skulle kunna göra om vi förvaltade vargen som vilken art som helst. Vilken tid och vilka resurser vi skulle kunna få till annat. En bekant jobbar med projekt Havsörn i Vänern. Dom får knappt bränsle till privata båtar. Vargforskare ”susar förbi” i helikopter.

    • Mer resurser till naturvården ställer jag gärna upp på, däremot inte på att enbart den internationella rödlistan ska styra naturvården. Lyckligtvis utgår både svensk, EU:s och internationell miljöpolitik från mitt synsätt, att varje land har ett ansvar för sin biologiska mångfald och i det arbetet är den svenska rödlistan tydlig – vargen är hotad. Det finns därför förkrossande bred enighet mellan politiska partier och berörda organisationer, inklusive miljörörelsen, LRF och SJF mfl, att vi ska värna vargen i Sverige. Skönt.

      • Ja Mikael

        det finns en bred enighet om att vi sak ha en livskraftig vargstam i Sverige, men när det gäller hur vi ska uppnå det målet har ni med er ”domstolslinje” endast stöd av mindre än 15% av Sveriges politiker, enstaka utländska sk. miljörörelser, 4000 medlemmar i Svenska Rovdjursföreningen och föreningar som Nordulv, WAS, APU d.v.s mindre än en av 6 av Sveriges invånare.

        • Du vet, det fina i en demokrati som styrs av lagar – och så hoppas jag att även du vill att samhället ska se ut – är att även en enskild person ibland räcker för att kunna få rätt i domstol, även om nio miljoner är emot. Man behöver alltså ingalunda vara så många som vi redan är, dina märkliga beräkningar obeaktade. Om det nu finns en majoritet för en annan rättsordning, men det ifrågasätter jag, så får man lov att ändra lagen. Det är en grundval i samhället. Du kanske skulle googla lite på ”maktfördelning” eller ”statsskick”, eller rent av läsa någon gammal högstadiebok om hur samhället är uppbyggt? Eller så kan du fråga de (rätt få) i riksdagen som ondgör sig över domstolarna i vargfrågan och höra varför de inte lagt några förslag om ändrad lagstiftning. Har de missförstått sin konstitutionella roll eller fiskar de bara röster i vissa begränsade led?

          • Mikael.
            Du misuppfattar mig. Jag är inte emot det svenska rättsamhället som det ser ut idag. Jag är lika stolt över det som över de resultat Sverige har uppnått när det gäller viltförvaltning, inklusive förvaltning av de stora rovdjuren, de senaste 50 åren.
            Jag bara konstaterar att en övervägande majoritet av den svenska riksdagen, LRF, SJF, m.fl anser att en försiktig jakt på varg vore det bästa sättet att nå målet en livskraftig vargstam i Sverige.
            I motsättning till dig väljer jag att vänta till dess domstolsbehandlingarna är avslutade innan jag avgör om ni har rätt och alla andra har fel.
            Som vanligt bortser jag från det jag uppfattar som en nedlåtande ton i dina svar.

          • Nja, ska vi vara noga skrev du att det du kallar vår ”domstolslinje” endast har ”stöd av mindre än 15% av Sveriges politiker”. Om vi nu ska vara korrekta istället för lite skämtsamma (ursäkta det) så får du gärna förklara vad du då menar och vilket stöd du har för detta påstående.

  9. Skrev inte att man enbart skulle gå på den internationella ”röda lista”. Men man måste ta stor hänsyn till den. Våra djur känner inte några politiska gränser. I en värld av begränsade resurser hur avgör man hur man fördelningen av medel mellan arter? Man kan inte enbart ”snöa in” på vårt eget land. Man måste med nödvändighet göra en prioritering. Jag menar att vargen får orimliga resurser i förhållande till hur hotad den är. Satsningen är helt tokig. Det handlar mer om politik än naturvård. Förlorare är de verkligt hotade arterna i vår del av världen.

  10. Mikael.
    Jag kan inte svara dig i linjen vi använt så jag börjar om här.

    Jag bjuder på det här svaret trots att din fråga är ett tydligt exempel på ett försök att fly från en debatt man inte vill ta.
    I en debattartikel i NWT idag säger du att rovdjurspropositionen ”tvingar” er att göra rovdjurspolitiken till en ”domstolsfråga”. Du vet lika bra som jag hur få partier, och hur få väljare de representerar, som röstade emot propositionen.

    Tycker du själv att du är noga när du besvarar Lennarts inlägg med:
    ”Det finns därför förkrossande bred enighet mellan politiska partier och berörda organisationer, inklusive miljörörelsen, LRF och SJF mfl, att vi ska värna vargen i Sverige. Skönt.”
    Vad ser du för konflikt mellan att förvalta långsiktigt och att värna? Har du något exempel på att svensk viltförvaltning lett till att en art utrotats eller ens hotats?

    Till sist, jag godtar din ursäkt, men för mig är den här frågan alldeles för allvarlig för att skämta om.

    • Du får gärna precisera vilken debatt du påstår jag inte tar. Jag däremot tvingas upprepa min frågan om de 15 procenten, vilket stöd har du för ditt påstående? När du svarat på det kan vi diskutera dels propositionen, och om det är den eller svensk lag som ska styra förvaltningsbesluten, dels vad vetenskapen säger om bevarandefrågor (även om jag för min del sedan flera år redan redovisat hur föreningen ser på allt detta).

      • Jag är ledsen Mikael, men alla kan se att jag redan svarat på din fråga två gånger och dessutom avrundat uppåt till din fördel.
        Debatten du vägrar ta är varför SNF vill rasera en viltförvaltning som inte bara bygger på de demokratiska grunder som vi i Sverige är så stolta över utan också visat helt unika resultat i ett Europeiskt perspektiv också när det gäller rovdjurstammarnas utveckling. Jag noterar att du inte klarar att visa ett enda exempel på att den svenska viltförvaltningen utrotat eller ens hotat en djurart. Ändå vill du ersätta den med ett EU-direktiv vars resultat alla ser hittills har varit en katastrof för den biologiska mångfalden. Ett artdirektiv som lett till att man i Nederländerna årligen gasar ihjäl hundratusentals gäss, i Italien reglerar rovdjurstammarna med tjuvjakt och i Tyskland torrlägger hela sjöar för att reglera stammarna av rovfisk som annars skulle ha hotat diverse fågelarter.
        Varför SNF lobbar i EUs korridorer för att med domstolarnas hjälp ersätta ett fungerande system med ett som hitiils bara bevisat sin oduglighet vet bara du och några till. Du får gärna berätta varför om du vill. Jag förstår det inte.

        • Jag är helt trygg med att läsarna bildar sig en uppfattning själva. De lär liksom jag inte finna minsta stöd för ditt påstående att vår ”domstolslinje” endast har ”stöd av mindre än 15% av Sveriges politiker”. Ditt andra påstående om att vi vill ”rasera viltförvaltningen”, som om något får mig tro att du skämtar, är lika grovhugget som din skyggslappsutvärdering av decenniers naturvårdsarbete inom hela EU, att jag lämnar det därhän. Tack för ordväxlingen.

  11. Ur ditt inlägg i DN

    ”I den statliga Vargkommittén, där Jägareförbundet ingick, presenterades då ramverket för en kompromisslösning som alla inblandade parter borde kunna sluta upp bakom. Vi tre organisationer uttryckte det som en ”inbjudan till ett fredsavtal i rovdjursfrågan” som innebar en helhetslösning med bättre ersättning till drabbade djurägare, genetisk förstärkning och att reglerna för skyddsjakt förenklas och förtydligas.

    I förslaget nämndes ingenting om att införa licensjakt på varg nu utan det kunde först bli aktuellt när gynnsam bevarandestatus har uppnåtts. Om detta har skett skulle inte bedömas av politiker utan av experter och myndigheter. Politiker bestämmer inte exakta gränsvärden för bekämpningsmedel i livsmedel, det överlåter man till dem som kan det bättre. Krav på ”vetenskapligt grundade nivåer” borde gälla även rovdjursförvaltningen, vilket alla parter i Vargkommittén skrev under på i en gemensam åsiktsförklaring för ett år sedan”

    Mikael, om nu flera experter (däribland Olof Liberg som anses vara en av landets absolut främsta forskare och ”experter” på varg) anser att vi redan har uppnått gynnsam bevarandestatus så varför vägrar Ni lyssna?? Du säger ju själv i din artikel att man skall lyssna på experterna.. Ja, det finns en oenighet om var gränsen går för gynnsam bevarandestatus (om det kan vi säkerligen diskutera åtskilligt) men om våra nationella experter (ja, inte bara Olof Liberg utan även ett flertal andra) är överens om att vi uppnått denna status.. Varför kan man då inte vara ödmjuk nog som organisation och lyssna/ta till sig av detta?
    Jag vill poängtera att vargen definitivt skall finnas i vår fauna men att den likt alla andra arter måste förvaltas på ett korrekt och riktigt sätt. Precis som vi gjort med flertalet andra arter under en längre tidsperiod

    • Hej. Jag har inte tid att här dra alla detaljer i detta resonemang men vetenskapssamhället backar ingalunda upp att gynnsam bevarandestatus råder för vargstammen i Sverige eller Skandinavien. De ledande populationsgenetikerna gör det inte, ArtDatabanken gör det inte, Naturvårdsverkets egen beskrivning av läget gör det inte, Rovdjursutredningens internationella vetenskapliga panel gör det inte, expertorganens remissvar på Rovdjursutredningen gör det inte, osv. Jag har bloggat om detta tidigare. Vetenskapliga publikationer inom området pekar på att GYBS inte föreligger. Mot det står någon rapport och något brev från ett fåtal forskare, varav inget har granskats av vetenskapssamhället, och som bygger på en högst egen syn på vilka riktlinjer som ska gälla. Det är så klart viktigt att forskare diskuterar men för mig betyder smått godtyckligt formulerade bred och ogranskade rapporter från ett fåtal inte mycket för att avgöra denna fråga.

  12. För att förtydliga vad experterna sagt (dvs de experter du anser att man skall lyssna på), Mikael!!

    ”Till Naturvårdsverket samt till Miljödepartementet för kännedom

    Vi har med oro noterat den ökade polariseringen i Sverige angående synen på vår vargstam och på hur den bör förvaltas. Vi tror att en viktig del av problemet är avsaknaden av en långsiktig och tydlig adaptiv förvaltningsplan för varg. En adaptiv förvaltningsplan ska ha en tydlig ekosystemansats där samtliga dimensioner av hållbarhet och ekosystemtjänster beaktas. Det vore i detta sammanhang dessutom synnerligen olyckligt om Sverige tappade kontrollen över sin egen vargförvaltning. Detta skulle kunna inträffa om den förestående svenska rapporten till Europeiska Unionen angående bevarandestatus hos den svenska vargpopulationen presenterade förslag på s.k. Gynnsam Referenspopulation (Favourable Reference Population FRP) och på vad som krävs för att uppnå s.k. Gynnsam Bevarandestatus (GYBS) för varg i Sverige, som blir svåra eller omöjliga att uppnå. Vi anser att man på goda grunder kan förklara att den svenska vargpopulationen redan idag har en Gynnsam Bevarandestatus, och argumentarerar för detta i följande tre punkter:

    Naturvårdsverket lade hösten 2012 fram ett förslag till s.k. Gynnsam Referenspopulation för varg (FRP) på 380 vargar. Detta förslag byggde på hur stor populationen måste vara för att bevara 95 % av sin genetiska variation på 100 år, förutsatt att man har ett inflöde av minst 7 migranter per 10 år, enligt figur 3a i rapporten “Genetic aspects on the viability of the Scandinavian wolf population” (Liberg & Sand 2012.). Vid ett expertmöte på Naturvårdsverket 2013-04-26 framgick det klart att denna figur inte är tillämplig för den skandinaviska vargpopulationen. Den illustrerar hur snabbt en avsnörd population förlorar sin genetiska variation i relation till vad den hade vid avsnörningen, då dess variation var lika stor som hos moderpopulationen. Den är alltså tillämplig för en population med fortlöpande förlust av genetisk variation. Den skandinaviska vargpopulationen är i motsatt situation, den började med en mycket liten variation och är nu inne i en process med fortlöpande tillskott av variation. Som författare till den åberopade rapporten vill vi (Håkan Sand och Olof Liberg) här klart deklarera att denna figur bör utgå från vår rapport och inte längre användas för att beräkna FRP för den skandinaviska vargpopulationen. För övrigt anser vi att kravet 7 migranter per decennium ligger långt över vad som krävs för att upprätthålla en genetiskt frisk vargpopulation. Enligt EUs egna s.k.Guidelines (se villkor 7 under punkt 3 nedan), räcker det med minst en effektiv migrant per generation. Detta skulle inte bara räcka till för att upprätthålla den genetiska variation vi har idag i populationen, men också öka den i flera generationer framöver.

    Under förutsättning att den skandinaviska vargpopulationen har tillräcklig genetisk kontakt med den östliga populationen i Finland/Ryssland, vilket vi anser att den har (se punkt 3, villkor 7, nedan), förslår vi ett värde på Gynnsam Referenspopulation för varg (FRP) i Skandinavien på 300 vargar. Under förutsättning att Norge tar ansvar för att hålla minst 30 vargar, innebär detta för Sveriges del 270 vargar. En demografisk sårbarhetsanalys specifikt för den skandinaviska vargpopulationen inklusive dess nuvarande inavelsnivå (Chapron, Liberg & Sand 2012) visade att MVP för varg var 100 individer, inklusive risk för okända framtida katastrofer. Med 300 vargar torde man väl uppfylla kravet i EU´s Art- och habitatdirektiv att en art för att ha GYBS ska vara ”väsentligt större än MVP”. Populationen uppfyller då till och med den säkerhetsmarginal på en faktor 3 som t.ex. föreslagits av Caughley (1994). En nivå på 300 vargar uppfyller även med god marginal kravet på Ne 50 (Franklin 1980), vilket innebär att även om det emellanåt skulle bli uppehåll på några decennier i migrationsflödet innebär inte detta några genetiska risker. Trehundra vargar uppfyller även det ofta uttalade kravet att vargen ska spela en ekologisk roll i sin miljö (t.ex. i Chapron et al. 2008), vilket i EU´s ”Guidelines” väl närmast uttrycks i punkt 1 ( ”… a viable component of its natural habitat”). Detta diskuteras något mer under punkt 3, villkor 1, nedan.

    Den skandinaviska vargpopulationen uppfyller också de tre operativa kriterier eller villkor för FRP som gives i avsnitt 5.5 (An operational proposal to define Favourable Reference Population) i EU-dokumentet Guidelines for Population Level Management Plans for Large Carnivores in Europe (Linnell et al. 2008), vilket är det enda EU-dokument som ger konkreta och operativa villkor för GYBS hos stora rovdjur. Vi specificerar här hur dessa tre villkor är uppfyllda:

    (1) The population must be at least as large as when the Habitats Directive came into Effect.

    När Sverige blev medlem av EU 1995 hade vi en vargstam på c:a 40 vargar. I år ligger den, före årets föryngring, på en nivå som är mer än 8 gånger högre, dvs. runt 350 djur.

    (2) The population must be at least as large (and preferably much larger) as a MVP, as defined by the IUCN criterionE (extinction risk based on a quantitative PVA with <10% extinction risk in 100 years), or criterion D (number of mature individuals).

    Denna punkt har redan diskuterats ovan. Demografisk MVP för den skandinaviska vargstammen är 100 vargar enligt en analys byggd på IUCN´s kriterium E (Chapron et al. 2012). En stam på över 300 vargar kan definitivt anses vara ”much larger than MVP”.

    (3) The population’s status is constantly monitored using robust methodology.

    Vi anser att organisationen och metodiken för monitoring av varg i Skandinavien förmodligen är en av de bästa i världen, och väl uppfyller detta kriterium.

    Vi upprepar här att en förutsättning för att ovanstående argument under denna punkt ska hålla är att den skandinaviska vargstammen har tillräcklig genetisk kontakt med den östliga populationen i Finland/Ryssland. Vi anser att den har det, och argumenterar för detta vid villkor 7 under punkt 3 nedan.

    Vi anser att den skandinaviska vargpopulationen redan nu har Gynnsam Bevarandestatus. Som stöd för detta visar vi nedan att denna population punkt för punkt uppfyller de 8 kriterier eller villkor för GYBS som ställs upp i avsnitt 5.6 (An operational definition for favourable conservation status for large carnivores) i Guidelines for Population Level Management Plans for Large Carnivores in Europe (Linnell et al. 2008).

    (1). “Population dynamics data on the species concerned indicate that it is maintaining itself on a long term basis as a viable component of its natural habitat”.

    Vi har mycket goda data på den skandinaviska vargens populationsdynamik. Årlig reproduktion ligger på c:a 40 % och årlig mortalitet på c:a 20 %. Den genomsnittliga årliga tillväxten för de senaste sex åren ligger på 21 %. Den genomsnittliga inavelskoefficienten F har sedan 2008 sjunkit från c:a 0,30 till c:a 0,24, och förväntas fortsätta att sjunka ytterligare under flera år, även utan någon ytterligare invandring. Med ett migrationsflöde på en varg/generation förväntas inavelsnivån stabiliseras runt 0,20. Om populationen regleras med en jakt som skyddar migranter och deras första generations avkommor (s.k. F1 ´or), kan denna nivå vid samma migrationsflöde tryckas ned ytterligare, ned mot 0,15 eller ännu lägre. Även den genetiska variationen har förbättrats. Genomsnittlig grad av heterozygoti har sedan 2008 stigit från c:a 0,56 till c:a 0,63, och antal alleler på 29 undersökta loci har sedan det första vargparet började yngla år 1983 stigit från 80 till 135. En population på minst 300 vargar innebär ungefär 50 vargrevir, vilka kommer att täcka 40.000 – 50.000 kvadratkilometer. Det mesta av detta område kommer att ligga i Sverige. Med hänsyn även till vandrande ungvargar som förekommer i hela landet, är vargen redan nu, och kommer att förbli, ekologiskt funktionell över en mycket stor del av sitt naturliga habitat i Sverige söder om renskötselområdet. Med nuvarande populationsdynamik och med ett migrationsflöde på minst en varg/generation anser vi således att denna population väl uppfyller detta kriterium.

    (2) “The natural range of the species is neither being reduced nor is likely to be reduced for the foreseeable future”.

    Finns inga data som tyder på att vargens utbredningsområde har minskat eller kommer att minska inom en förutsägbar framtid.

    (3) “There is, and will probably continue to be, a sufficiently large habitat to maintain its population on a long-term basis”

    Ja, utan tvekan.

    (4) The population size and range are equal to or greater than when the Directive came into force

    Ja, både populationens storlek och utbredning har mångdubblats sedan Sverige blev medlem av EU 1995.

    (5) The favourable reference population size has been reached.

    Eftersom vi föreslår en FRP på 270 djur för Sverige, och dagens population (före årets föryngring) ligger på runt 350, så uppfylls detta kriterium väl.

    (6) The favourable reference range has been occupied.

    Vi föreslår att man definierar dagens utbredningsområde som Favourable Reference Range. Därmed skulle även detta kriterium vara uppfyllt.

    (7) Connectivity within and between populations (at least one genetically effective migrant per generation) is being maintained or enhanced.

    Under de senaste fem åren (2008 – 2013 = en varggeneration) har fyra nya migranter gått in i aveln i den skandinaviska vargpopulationen. Det finns goda utsikter för att det fortsatta naturliga migrationsflödet (inkl. att naturligt inkommande vargar till renskötselområdet aktivt flyttas söderut) väl kommer att uppfylla kravet på minst en effektiv migrant per generation.

    (8) The population should be subject to a robust monitoring program.

    Som redan nämnts ovan har Skandinavien ett av världens bästa monitoringprogram för varg. Detta innefattar inte bara en robust metodik för insamling av årliga demografiska data, utan även en kontinuerlig uppföljning av populationens genetiska status, vilket är en ytterligare garanti för att vargförvaltningen i god tid kan åtgärda eventuella framtida problem genom en adaptiv förvaltningsprocess. Vi vill dock understryka att en fortsatt kontinuerlig uppdatering av det unika släktträdet för den skandinaviska vargpopulationen är en förutsättning för att behålla denna höga kvalitet på monitoringen och kunna bedriva en effektiv adapativ förvaltning.

    På basis av dessa data och argument föreslår vi således en FRP på 270 vargar i Sverige, och att den skandinaviska och den svenska vargpopulationen idag har en Gynnsam Bevarandestatus. Vi vill betona att en FRP på 270 vargar inte är detsamma som ett förvaltningsmål. Inget hindrar Sverige från att fastsälla ett långsiktigt mål för sin vargstam som ligger över FRP. Fördelen för Sverige med att ha ett FRP som man kan uppnå är att Sverige då har friheten att självt bestämma vilket förvaltningsmål man vill ha. FRP kommer enbart att fungera som ett minimimål som inte får underskridas"

    Den 18 juni 2013, med vänliga hälsningar

    Olof Liberg, SKANDULV, Inst för Ekologi, SLU, Grimsö, Håkan Sand, SKANDULV, Inst för Ekologi, SLU, Grimsö, Henrik Andrén, Inst för Ekologi, SLU, Grimsö, Kjell Danell, Inst för Vilt Fisk och Miljö, SLU, Umeå, Göran Ericsson, Inst för Vilt Fisk och Miljö, SLU, Umeå, Torbjörn Fagerström, tidigare prorektor, SLU, Uppsala, Øystein Flagstad, SKANDULV, NINA, Trondheim, John Linnell, SKANDULV, NINA, Trondheim, Johan Månsson, SKANDULV, Inst för Ekologi, SLU, Grimsö, Petter Wabakken, SKANDULV, Högskolan i Hedmark

    Dag Lindgren, prof. emeritus, SLU, Umeå, stöder detta dokument, men anser att FRP för varg i Sverige kan vara lägre än 270

  13. Oavsett åsikt kan man altid finna rapporter som stöder sin egen linje. Jag har sett uppgifter från 40 st till flera tusen. Men om inte våra forskare från Grimsö med flera duger då vet jag inta vad man skall tro. Varför inte SNF och WWF godtar detta vet jag ej men prestige kanske kan vara en orsak. Organisationer som SNF och WWF som i de flesta fall gör ett fantastiskt arbete har helt ”kört i diket” när det gäller varg. Det gamla uttrycket ”även solen har fläckar” kanske är gångbart. Vi måste börja förvalta! I förvaltning ingår t.ex. vargens genetiska status. Skulle det visa sig att den otvivelaktivt försämras så får man sätta in lämpliga åtgärder. Skulle det som våra forskar anser inte peka på några problem så kan man följa inslagen väg. Vad är problemet? Kanske verkligheten kund få vara facit,eller? Det pratas om licensjakt men det är inte ett korrekt ordval. Jakten inriktas på områden där det är stora problem. Det är mer att likna vid skyddsjakt/urvalsjakt men det rör sig inte om en specifik varg. Även om det inte är vad varken SNF eller WWF egentligen vill så är det deras agerande som är vargens största hot. Det kommer det att vara tills det att vi börjar förvalta. Om man hela tiden utnyttjar varje möjlighet till överklagan, försenar alla möjligheter till förvaltnig, så tröttnar dom som är drabbade av varg, tjuvjakt kan bli ett resultat. Det är inte Svenska Jägareförbundet som i sin artikel hotar med tjuvjakt.Det är SNF (Mikael) och WWF som driver fram utvecklingen mot detta.

  14. Även experter måste naturligtsvis ha stöd och belägg för sina uttalanden, om de skall ha något värde. Annnars blir ju det bara en åsikt i en partsinlaga.Mycket av det som refereras ovan tycker jag har har karaktären av antaganden.

    F.ö gäller den gamla devisen, att land skall med lag byggas, och med stöd av denna

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *