Mikroplast i haven – ett megastort miljöproblem!

 

De flesta plockar upp skräp efter sig, lägger det hellre i papperskorgen än på marken. Man vill inte förstöra sin närnatur, detta lärde vi oss redan på mulle. Men visste ni att den mesta plasten som tillverkats fortfarande finns kvar i miljön? Studier visar till exempel på att en fiskelina kan ta upp mot 600 år att helt brytas ned. Mycket av plasten kan inte brytas ner biologiskt över meningsfulla tidshorisonter. Därför sker nedbrytningen istället mestadels rent fysiskt och kemiskt, alltså att krafter verkar på plasten eller att syror och baser luckrar upp den. Det är inga snabba processer och i haven tar processen dessutom sannolikt ännu längre tid.

Ett plastproblem som det pratas allt för lite om är mikroplaster i haven. Mikroplastpartiklar kommer bland annat från tvättmaskinerna i våra hem, vilket Naturskyddsföreningen har lyft tidigare. Därefter går de vidare till reningsverken och släpps tillslut ut i vattnet. Forskningen är fortfarande i sin linda här, men det man ser är synnerligen oroväckande. IVL, Svenska Miljöinstitutet, släppte i höstas en rapport där de beräknat hur många mikroplastpartiklar som släpps igenom några utvalda reningsverk i Sverige.

Reningsverken gör ett bra jobb med att rensa bort den stora merparten av mikroplastbitar ur avloppsvattnet innan det rinner vidare ut i haven – ofta rensas över 90 % av partiklarna bort. Trots detta går ett otroligt stort antal mikroplastpartiklar ut i haven. IVLs rapport visar att Henriksdalsverket i Stockholm släpper ut 27 miljoner mikroplastpartiklar – i timmen! Ryaverket i Göteborg släpper ut 70 miljoner partiklar i timmen. Det innebär att dessa två reningsverk släpper ut ca 849 MILJARDER mikroplastpartiklar per år. Detta är alltså endast från två reningsverk i Sverige. Vad blir summan för alla svenska reningsverk? Vad blir summan för alla reningsverk runt Östersjön?

Väl ute i vattenmassan suger mikroplasten lätt till sig miljögifter. Studier har visat att mikroplast drar till sig miljögifter såsom PCBer, PAHer, pesticider, PBDEer, alkylfenoler och BPA. Orsaken till detta är rent kemisk. Eftersom plastbitarna är så kallat hydrofoba innebär detta att kemikalier som också är hydrofoba hellre sätter sig på plastpartiklarna än simmar fritt i vattenmassan. Därför kan man hitta dessa kemikalier i många gånger högre koncentrationer på mikroplasten, än i den fria vattenmasssan. Enstaka studier visar även på att koncentrationen av miljögift kan vara upp till en miljon gånger högre på mikroplasten än i det omgivande vattnet.

Fiskar, skaldjur, maskar, djurplankton, musslor och andra filtrerande och mindre djur äter lätt upp mikroplast. Risken är att gifterna på plasten tar sig in i fettvävnaden på djuret och transporteras uppåt i näringskedjan, där människan står högst upp.

Vad händer med de 90 % av mikroplastpartiklarna som reningsverken renar bort ur vattnet då? IVLs studie visar att den största minskningen av plastpartiklar sker i reningsverkens sedimentationsbassänger och alltså finns kvar i sedimenten. Slammet används ofta i jordbruket, vilket innebär att plastproblemet inte alls rensats bort utan istället läggs direkt på våra åkrar. Naturskyddsföreningen har tidigare visat på att slam är problematiskt i jordbruket av andra anledningar och inte bör användas där. Här kommer alltså ännu ett viktigt argument som stödjer den åsikten, även om det i den här kontexten sannolikt är mer av en skräpfråga än en miljögiftsfråga, till skillnad från mikroplaster i havet.

 

Vad ska vi göra då?

  • Det är rimligt att önska att tvättmaskinsbranschen skyndsamt och frivilligt arbetar fram ett filter där mikropartiklar fångas upp. Funktionen bör såklart vara designad på sådant sätt att man som konsument tvingas att slänga skräpet i papperskorgen för förbränning, så att man inte kan råka skölja av filtret under vatten.

 

  • Vi behöver få ett slut på användandet av slam i jordbruket, så länge som hanteringen av slam ser ut som den gör idag.

 

  • Som konsument kan du tänka på att tvätta mer sällan – alla textilier släpper partiklar. Det gäller alltså inte bara syntetkläder. Ett annat tips är att undvika att köpa fleecematerial, eftersom en fleecetröja släpper tusentals partiklar bara vid en enda tvätt.

 

Dela

Kommentera

2 thoughts on “Mikroplast i haven – ett megastort miljöproblem!

  1. Jätteintressant artikel! Min följdfråga är: Var kommer plasterna ifrån? Är det bara fleecetröjor och klädesplagg som alltså görs av återvunna plastmaterial som är boven i dramat? Eller finns det plastartiklar i andra material, såsom syntet- och polyestertyger? Skulle man kunna komma åt problemet (åtminstone den plast som vi alltså tvättar ut i naturen) genom att välja bort vissa typer av textilmaterial?

    Mvh
    Ann-Charlotte

    • Hej Ann-Charlotte!
      Alla textilier som tvättas släpper partiklar i från sig, dock är problemet inte lika stort när det gälle till exempel bomull, eftersom den bryts ned förhållandevis fort. Plasten finns kvar länge i ekosystemen. Vissa plastbaserade textilier anses släppa fler partiklar än andra, såsom fleece. Men som jag också skrev i inlägget så är forskningen kring detta i sin linda, och vi kommer sannolikt lära oss mer över tid.
      Med vänlig hälsning
      Ulrika

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *