Miljögiftsbloggen https://blogg.naturskyddsforeningen.se/miljogiftsbloggen Vi bloggar om miljögifter Mon, 23 Nov 2015 13:46:50 +0000 sv-SE hourly 1 https://wordpress.org/?v=4.9.5 FN-arbete för säkrare kemikaliehantering https://blogg.naturskyddsforeningen.se/miljogiftsbloggen/2015/09/25/fn-arbete-for-sakrare-kemikaliehantering/ https://blogg.naturskyddsforeningen.se/miljogiftsbloggen/2015/09/25/fn-arbete-for-sakrare-kemikaliehantering/#respond Fri, 25 Sep 2015 08:02:22 +0000 http://blogg.naturskyddsforeningen.se/miljogiftsbloggen/?p=93 Den kommande veckan samlas representanter för världens länder och olika intresseorganisationer i Genève för att diskutera hur vi ska göra kemikaliehanteringen säkrare. Naturskyddsföreningen kommer också att vara på plats.

Möte i Geneve

Mötet i Geneve blir den fjärde konferensen inom ramen för Strategic Approach to International Chemicals Management (förkortat SAICM). Ett starkt kemikaliearbete nationellt räcker inte för att säkerställa att vi hanterar kemikalier på ett sätt som inte skadar människors hälsa och miljön. Många av miljöproblemen kopplade till kemikalier är globala. I en globaliserad ekonomi, där produktion av varor ofta omfattar komponenter från leverantörer i olika länder, samt varorna skickas kors och tvärs över planeten – och med dem kemikalierna som varorna innehåller – behöver vi koordinering på överstatlig nivå, globalt. Därför finns på FN-nivå ett antal lagligt bindande konventioner för specifika grupper av särskilt farliga kemikalier med global spridning, samt arbetet med SAICM.

Om SAICM

2002 – tio år efter FN:s första globala konferens om hållbar utveckling i Rio de Janeiro – hölls World Summit on Sustainable Development i Johannesburg. Världens länder kom då överens om att god kemikaliehantering är en viktig komponent i hållbar utveckling och ett ramverk för internationellt samarbete och koordinering kring kemikaliehantering förhandlades fram under åren därefter. Ramverket döptes till SAICM och är – till skillnad från kemikaliekonventionerna – inte lagligt bindande. Därför kan länder som inte är medlemmar av en eller flera av kemikaliekonventionerna, t.ex. U.S.A, delta i SAICM-arbetet. Även företag och andra aktörer som hanterar kemikalier, eller som bedriver upplysningsarbete om kemikalier, t.ex. miljöorganisationer och andra intresseorganisationer, kan bidra till SAICM-arbetet. SAICM har en bredare ansats än kemikaliekonventionerna och fångar upp viktiga komponenter av kemikaliesäkerhetsarbete som kemikaliekonventionerna i nuläget inte täcker, samtidigt som det ger stöd till arbetet med konventionerna. 2006 hölls den första konferensen för SAICM.

Årets konferens

Viktiga punkter på dagordningen för fjärde konferensen för SAICM är:

  • En färdplan med prioriteringar i SAICM-arbetet de sista fem åren av SAICM:s nuvarande mandat fram till 2020, då mandatet upphör,
  • ett nytt program för informationsdelning om kemikalier i varor mellan företag, återförsäljare av varor och kunder,
  • finansiering av SAICM-arbetet,
  • prioriterade policyområden,
  • och förnyat mandat för SAICM bortom 2020.

Särskilt farliga bekämpningsmedel och svårnedbrytbara läkemedelsrester i miljön har föreslagits bli nya prioriterade policyområden i SAICM. Dessutom kommer länderna och andra deltagare i SAICM-arbetet att rapportera om fortskridandet av arbetet med existerande prioriterade policyområden (bly i målarfärger, kemikalier i varor, farliga kemikalier i elektriska och elektroniska produkters livscykler, nanoteknologi och tillverkade nanomaterial, hormonstörande kemikalier, och perfluorerade kemikalier och utbytet av dessa till säkrare alternativ).

En för miljörörelsen mycket viktig punkt på dagordningen är ett förnyat mandat för SAICM bortom 2020. Vi hoppas att världens länder på mötet kommer överens om att en process för att förhandla fram ett nytt mandat ska inledas.

Stay tuned … jag rapporterar mer efter mötet.

]]>
https://blogg.naturskyddsforeningen.se/miljogiftsbloggen/2015/09/25/fn-arbete-for-sakrare-kemikaliehantering/feed/ 0
Plastbanta – den nya dieten? https://blogg.naturskyddsforeningen.se/miljogiftsbloggen/2015/07/07/plastbanta-den-nya-dieten/ https://blogg.naturskyddsforeningen.se/miljogiftsbloggen/2015/07/07/plastbanta-den-nya-dieten/#respond Tue, 07 Jul 2015 07:46:50 +0000 http://blogg.naturskyddsforeningen.se/miljogiftsbloggen/?p=90 Plastbanta är ett nytt begrepp i svenska språket sedan förra året. Men vad innebär det och varför plastbantar man? Det ska vi reda ut här.

Plastbanta innebär att man rensar ut plastföremål ur sitt hem, eftersom plast kan innehålla skadliga kemikalier. Men all plast innehåller inte skadliga kemikaler. Vi vill vara mer nyanserade och ser både fördelar och nackdelar med plast, beroende på i vilket sammanhang det används. Lagstiftningen gör också så att vissa plastprylar är fria från skadliga kemikalier, så som leksaker, medan andra plastsaker som barn leker med kan innehålla skadliga kemikalier. Läs om hur barn kan leka giftfritt i sommar här.

Plast är ett komplext material som kan göras av många olika ingredienser. För att förklara hur plast är uppbyggt brukar vi likna det vid ett bröd. Läs mer om det här.

Oftast är plast gjord av icke-förnyelsebar råvara, så som råolja, och det är klart att det inte passar in i vår önskan om kretsloppstänkande och helhetsperspektiv, läs mer här. Men samtidigt ger plast oss så många möjligheter att vi nog inte skulle vilja leva ett liv utan plast. Tänk bara en dator gjord i trä och metall, hur stor och tung och klumpig skulle inte den vara?

Men när är plast ok att använda och när är den inte det?

Det finns två aspekter att tänka på; hälso- och miljöaspekterna. Är produkten av plast farlig för min hälsa? Är produkten nu, eller som avfall, problematisk för naturen? På hemsidan går vi igenom olika ingredienser i vanligt förekommande plaster och tillsatser samt om de är hälso- eller miljöskadliga vid användningen.

För att plasten man använder ska ha så liten miljöpåverkan som möjligt på naturen när vi använt den klart, ska plasten sorteras och lämnas in på rätt ställe. Förpackningar lämnas till förpackningsåtervinningen, där man sorterar plast, kartong, glas, metall och tidningar. Den plast vi lämnar in där kan materialåtervinnas. Det blir inte nya matförpackningar, men andra saker så som leksaker, fleecekläder mm. Övrig plast, så som plastsandalerna eller plastleksakerna, slängs i vanliga soporna eller lämnas in till återvinningscentralen. Idag bränns så gott som all plast som inte samlas in via förpackningsåtervinningen. Synd tycker vi som hellre ser att plasten materialåtervinns. Dock är avsaknaden av en innehållsförteckning på plasten ett stort problem, eftersom man idag hellre bränner plast med okänt innehåll istället för att återvinna, för att undvika att eventuellt farliga kemikalier från plasten ska finnas med i det återvunna materialet. Tänk om vi hade haft en innehållsförteckning på all plast, då skulle det vara lätt att sortera plasten med avseende på vad det innehåller och materialåtervinna en betydligt större andel än vad som görs idag.

Det finns dock ett rum där vi förespråkar plastbantning – och det är köket. Varför? Jo, för att det finns studier som visar på att värme gör att plast lättare ger ifrån sig tillsatsämnen och tas dessa upp av maten vi äter så får vi det i oss. Dessutom förekommer det plastkemikalier i köket som vi inte tycker borde få finnas där. Dessa är:

  • Perfluorerade ämnen i non-stick beläggningar. Perfluorerade ämnen är mycket svårnedbrytbara i naturen och återfinns i blodet hos isbjörnar bland annat. Den mest välkända, PFOA, är misstänkt cancerogen. Perfluorerade ämnen kan hittas i till exempel i stekpannor och take away-kartonger.
  • Svart amid-plast som finns i köksredskap har vid kontroller vid flertalet gånger innehållit det cancerogena ämnet metylendianilin, som inte får förekomma i livsmedelsgodkänd plast. Hittas till exempel i svarta plaststekspadar.
  • Metallförpackningar med insidan av epoxi som kan släppa ifrån sig BPA. Det finns idag metallförpackningar med annan beläggning (polyester) som inte släpper BPA. Hittas tillexempel i konservburkar av metall.
  • Metallock till glasburkar har en tätningslist som oftast är gjord av PVC med mjukgörande ftalater, som likväl är tillåtna i förpackningen. Flertalet ftalater är cancerogena, hormonstörande, reproduktionstoxiska och/eller skadliga för vattenlevande organismer. Vid en stor studie i Europa 2012 visade det sig att 74 av 308 analyserade burklock släppte ifrån sig otillåtna halter av mjukgörare till livsmedlet. Köp därför inte livsmedel förpackad i olja i glasburkar (som till exempel soltorkade tomater), och se till ha burkar ståendes, så att livsmedlet inte kommer i kontakt med locket.

 

Till sist vill vi ge några enkla tips på hur du kan minska risken för skadliga kemikalier i maten.

Plastfolie vid köp av ost och charkuterier                      

Är den gjord av PVC/vinyl?

Om ja – be att få maten inslagen i plastfolie av polyeten (PE)

Den plastfolie man kan köpa att ha hemma är av polyeten.

Metallförpackningar           

Köps mat i metallförpackningar?

Om ja – se till att de är BPA-fria eller byt mot tetra, glas eller fryst.

Burklock till glasburkar kan släppa mjukgörare från tätningslisten, skippa livsmedel förpackad i olja.

Stekpannor, bakformar, degbunkar                                                                                                               

Är det non-stick beläggning

Om ja – byt till gjutjärn eller rostfritt, pajformar finns i glas och porslin.

Köksredskap                        

Är köksredskapen i plast

Om ja – byt till trä och rostfritt (viktigast för den delen som är i kontakt med maten, handtaget kan fortfarande vara i plast).

Tallrikar/glas/tillbringare/uppläggningsfat/förvaringskärl

Av rostfritt 18-8 stål, porslin eller glas?

Om ja – behåll

Av polykarbonat (PC)?

Om ja – byt ut

Av polypropen (PP), polyeten (PE),  polyester (PET), melamin eller förnyelsebar plast (t.ex. bambu)?                                                                                                              Om ja – använd till kall mat/dryck, micra inte.

Ekologisk mat                      

Är maten som köps in ekologisk?                      Försök öka den andelen!

]]>
https://blogg.naturskyddsforeningen.se/miljogiftsbloggen/2015/07/07/plastbanta-den-nya-dieten/feed/ 0
Över 3000 högfluorerade ämnen i bruk https://blogg.naturskyddsforeningen.se/miljogiftsbloggen/2015/05/07/over-3000-hogfluorerade-amnen-i-bruk/ https://blogg.naturskyddsforeningen.se/miljogiftsbloggen/2015/05/07/over-3000-hogfluorerade-amnen-i-bruk/#respond Thu, 07 May 2015 11:24:59 +0000 http://blogg.naturskyddsforeningen.se/miljogiftsbloggen/?p=86 200 forskare från 38 länder har undertecknat ett så kallat Madrid statment, alltså ett uttalande, som dokumenterar ett vetenskapligt samförstånd om problemen med högfluorerade ämnen (även känt som poly- och perfluoralkylämnen (PFASs)). Forskarna har även strukturerat upp konturer för en färdplan för att förhindra ytterligare framtida problem.

Forskarna är oroliga för att de högfluorerade ämnen som är i bruk ersätts med ett brett utbud av andra fluorerade alternativ. Och problemet med alternativen är att det knappt finns någon information om produktionsvolymer, i vilka produkter de hittas, dess olika egenskaper och biologiska effekter. Ämnena är oerhört persistenta, vilket innebär att de har svårt att brytas ned i naturen. Faktum är att många forskare är överens om att kemikalier inom den här gruppen i princip aldrig bryts ned. De används ofta i vatten- och fettavstötande material, såsom livsmedelspapper, allvädersjackor, skor, regnskydd, markiser, stoppade soffor, husgeråd, elektronik och tandtråd.

En skrämmande nyhet är att OECD hittat att över 3000 (tre TUSEN) olika högfluorerade ämnen är i bruk idag. Detta är många, många gånger fler än vad man tidigare vetat om. Problemet med detta är tvåfaldigt. 1) Forskare som letat efter högfluorerade ämnen i fisk, människor, vardagsprodukter med mera kan sannolikt bara ha tittat efter en bråkdel av alla de ämnen som finns i omlopp. 2) När en produkt anges vara utan ett visst högfluorerat ämne finns det stor risk att det istället innehåller ett annat istället. Detta visar på vikten av att inom lagstiftningen hantera farliga kemikalier som grupp, istället för ett och ett i taget.

 

Här kan man läsa mer om Madrid statment.

Här kan man läsa om 14 tips för att undvika högfluorerade ämnen i vardagen.

 

 

 

 

 

 

]]>
https://blogg.naturskyddsforeningen.se/miljogiftsbloggen/2015/05/07/over-3000-hogfluorerade-amnen-i-bruk/feed/ 0
Nu kommer förslag på kemikalieskatt – men det känns mer som skatteåterbäring https://blogg.naturskyddsforeningen.se/miljogiftsbloggen/2015/03/31/nu-kommer-forslag-pa-kemikalieskatt-men-det-kanns-mer-som-skatteaterbaring/ https://blogg.naturskyddsforeningen.se/miljogiftsbloggen/2015/03/31/nu-kommer-forslag-pa-kemikalieskatt-men-det-kanns-mer-som-skatteaterbaring/#respond Tue, 31 Mar 2015 13:23:12 +0000 http://blogg.naturskyddsforeningen.se/miljogiftsbloggen/?p=80 Farliga flamskyddsmedel och ftalater som finns varor och material till hemmet ska beskattas, för att på så sätt få de farliga ämnena att minska. Det föreslår en utredning som släpptes igår. Om förslaget går igenom så kan detta bli ett gigantiskt kliv i rätt riktning för en giftfri miljö och för barns vardag.

En kemikalieskattutredning har sedan tid tillbaka analyserat om det finns behov av nya ekonomiska styrmedel inom kemikalieområdet. Sannolikt är det tänkt att beskattningen börjar med några produktgrupper, för att senare spridas till andra varugrupper.

Igår släpptes rapporten om kemikalieskatt, och det är spännande läsning. I utredningen anges att vanliga källor till farliga ämnen i människors hemmiljö är flamskyddsmedel i elektronik samt ftalater i golv- och andra byggvaror som innehåller polymerer av vinylklorid, PVC.

Utredningen tar därför fram två förslag på punktskatter:

  1. Skatt på viss elektronik.
  2. Skatt på golvbeläggningsmaterial, väggbeklädnad och takbeklädnad av polymerer av vinylklorid (PVC).

Elektroniken inkluderar bland annat flamskyddsmedel i spisar, mikrovågsugnar, kylskåp, frysskåp, diskmaskiner, tvättmaskiner, torktumlare, datorer, bärbara datorer, läsplattor, dammsugare, mobiltelefoner, vanliga telefoner, trådlösa telefoner, routrar, trådlösa nätverk, CD-spelare, DVD-spelare, radioapparater, TV-apparater, TV-dioder, dataskärmar samt spelkonsoler.

Skatten för PVC-material föreslås tas ut per kilo PVC-vara, men att avdrag från skatten ska erhållas om den inte innehåller någon av ftalaterna DEHP, DBP, DIBP, BBP, DIHP, DHNUP, DPP, DHP, DINP, DIDP eller DNOP. En hel radda ftalater, med andra ord. Bra så.

Skatterna förväntas bidra till att uppnå det nationella miljömålet en giftfri miljö, och den förväntas leda till positiva hälsoeffekter såsom minskad risk för genskador, hormonstörande effekter, missbildningar, störningar på nervsystemet och reproduktionsstörande effekter. Skatten förväntas både leda till en minskad försäljning samt en omfördelning av inköpen mot varor som innehåller mindre skadliga flamskyddsmedel och ftalater.

Om det här förslaget går igenom så är det ett stort kliv i rätt riktning. Sverige har idag svårt att reglera enskilda farliga ämnen i vardagsprodukter, då vi lyder under europeisk kemikalielagstiftning. Skatter på farliga ämnen skapar incitament att på andra sätt driva samhället mot en giftfri miljö och samtidigt skapa en ny marknad för giftfriare alternativ.

 

]]>
https://blogg.naturskyddsforeningen.se/miljogiftsbloggen/2015/03/31/nu-kommer-forslag-pa-kemikalieskatt-men-det-kanns-mer-som-skatteaterbaring/feed/ 0
Mikroplast i haven – ett megastort miljöproblem! https://blogg.naturskyddsforeningen.se/miljogiftsbloggen/2015/03/25/mikroplast-i-haven-ett-megastort-miljoproblem/ https://blogg.naturskyddsforeningen.se/miljogiftsbloggen/2015/03/25/mikroplast-i-haven-ett-megastort-miljoproblem/#comments Wed, 25 Mar 2015 12:16:57 +0000 http://blogg.naturskyddsforeningen.se/miljogiftsbloggen/?p=75

 

De flesta plockar upp skräp efter sig, lägger det hellre i papperskorgen än på marken. Man vill inte förstöra sin närnatur, detta lärde vi oss redan på mulle. Men visste ni att den mesta plasten som tillverkats fortfarande finns kvar i miljön? Studier visar till exempel på att en fiskelina kan ta upp mot 600 år att helt brytas ned. Mycket av plasten kan inte brytas ner biologiskt över meningsfulla tidshorisonter. Därför sker nedbrytningen istället mestadels rent fysiskt och kemiskt, alltså att krafter verkar på plasten eller att syror och baser luckrar upp den. Det är inga snabba processer och i haven tar processen dessutom sannolikt ännu längre tid.

Ett plastproblem som det pratas allt för lite om är mikroplaster i haven. Mikroplastpartiklar kommer bland annat från tvättmaskinerna i våra hem, vilket Naturskyddsföreningen har lyft tidigare. Därefter går de vidare till reningsverken och släpps tillslut ut i vattnet. Forskningen är fortfarande i sin linda här, men det man ser är synnerligen oroväckande. IVL, Svenska Miljöinstitutet, släppte i höstas en rapport där de beräknat hur många mikroplastpartiklar som släpps igenom några utvalda reningsverk i Sverige.

Reningsverken gör ett bra jobb med att rensa bort den stora merparten av mikroplastbitar ur avloppsvattnet innan det rinner vidare ut i haven – ofta rensas över 90 % av partiklarna bort. Trots detta går ett otroligt stort antal mikroplastpartiklar ut i haven. IVLs rapport visar att Henriksdalsverket i Stockholm släpper ut 27 miljoner mikroplastpartiklar – i timmen! Ryaverket i Göteborg släpper ut 70 miljoner partiklar i timmen. Det innebär att dessa två reningsverk släpper ut ca 849 MILJARDER mikroplastpartiklar per år. Detta är alltså endast från två reningsverk i Sverige. Vad blir summan för alla svenska reningsverk? Vad blir summan för alla reningsverk runt Östersjön?

Väl ute i vattenmassan suger mikroplasten lätt till sig miljögifter. Studier har visat att mikroplast drar till sig miljögifter såsom PCBer, PAHer, pesticider, PBDEer, alkylfenoler och BPA. Orsaken till detta är rent kemisk. Eftersom plastbitarna är så kallat hydrofoba innebär detta att kemikalier som också är hydrofoba hellre sätter sig på plastpartiklarna än simmar fritt i vattenmassan. Därför kan man hitta dessa kemikalier i många gånger högre koncentrationer på mikroplasten, än i den fria vattenmasssan. Enstaka studier visar även på att koncentrationen av miljögift kan vara upp till en miljon gånger högre på mikroplasten än i det omgivande vattnet.

Fiskar, skaldjur, maskar, djurplankton, musslor och andra filtrerande och mindre djur äter lätt upp mikroplast. Risken är att gifterna på plasten tar sig in i fettvävnaden på djuret och transporteras uppåt i näringskedjan, där människan står högst upp.

Vad händer med de 90 % av mikroplastpartiklarna som reningsverken renar bort ur vattnet då? IVLs studie visar att den största minskningen av plastpartiklar sker i reningsverkens sedimentationsbassänger och alltså finns kvar i sedimenten. Slammet används ofta i jordbruket, vilket innebär att plastproblemet inte alls rensats bort utan istället läggs direkt på våra åkrar. Naturskyddsföreningen har tidigare visat på att slam är problematiskt i jordbruket av andra anledningar och inte bör användas där. Här kommer alltså ännu ett viktigt argument som stödjer den åsikten, även om det i den här kontexten sannolikt är mer av en skräpfråga än en miljögiftsfråga, till skillnad från mikroplaster i havet.

 

Vad ska vi göra då?

  • Det är rimligt att önska att tvättmaskinsbranschen skyndsamt och frivilligt arbetar fram ett filter där mikropartiklar fångas upp. Funktionen bör såklart vara designad på sådant sätt att man som konsument tvingas att slänga skräpet i papperskorgen för förbränning, så att man inte kan råka skölja av filtret under vatten.

 

  • Vi behöver få ett slut på användandet av slam i jordbruket, så länge som hanteringen av slam ser ut som den gör idag.

 

  • Som konsument kan du tänka på att tvätta mer sällan – alla textilier släpper partiklar. Det gäller alltså inte bara syntetkläder. Ett annat tips är att undvika att köpa fleecematerial, eftersom en fleecetröja släpper tusentals partiklar bara vid en enda tvätt.

 

]]>
https://blogg.naturskyddsforeningen.se/miljogiftsbloggen/2015/03/25/mikroplast-i-haven-ett-megastort-miljoproblem/feed/ 2
TTIP – kemiföretagens våta dröm? Att begråta, utan beröm? https://blogg.naturskyddsforeningen.se/miljogiftsbloggen/2015/03/19/ttip-kemiforetagens-vata-drom-att-begrata-utan-berom/ https://blogg.naturskyddsforeningen.se/miljogiftsbloggen/2015/03/19/ttip-kemiforetagens-vata-drom-att-begrata-utan-berom/#respond Thu, 19 Mar 2015 21:49:21 +0000 http://blogg.naturskyddsforeningen.se/miljogiftsbloggen/?p=72 I måndags var Naturskyddsföreningens ordförande Johanna Sandahl och generalsekreterare Svante Axelsson med i debatt och rundabordssamtal om frihandelsavtalet TTIP (Trans-Atlantic Trade and Investment Partnership), vilket håller på att förhandlas fram mellan EU och USA. Johanna fokuserade på diskussionen kring hur avtalet kan komma att påverka kemikaliesäkerhetsarbetet i EU.

Tanken med frihandelsavtalet är att harmonisera lagstiftningen – alltså inte bara den som gäller kemikalier – mellan EU och USA, så att handelshinder försvinner. Detta för att främja tillväxten på ömse sidor om Atlanten. Det låter väl bra? Visst, förutsatt att vi i processen inte behöver sänka standarden på EU:s och dess medlemsstaters lagstiftningar! Men på den punkten är det svårt att vara odelat optimistisk. Medan EU varit relativt progressivt i miljö- och hälsorelaterad lagstiftning – inte minst vad gäller kemikalielagstiftning – är USA i många fall konservativt reaktionärt – inte minst vad gäller kemikalielagstiftningen.

USA:s federala kemikalielagstiftning TSCA (Toxic Substances Control Act) har i praktiken inte uppgraderats sedan den stiftades 1976! Förenklat sett kan man säga att TSCA, till skillnad från EU:s kemikalielagstiftning förordningen REACH (Registration, Evaluation, Authorisation and Restriction of Chemicals), lägger bevisbördan att en kemikalie är farlig på samhället, istället för på företaget som producerar, importerar och använder kemikalien. Alla kemikalier som fanns på USA:s marknad innan TSCA trädde i kraft undantas lagen. Det vill säga, de har aldrig genomgått någon ordentlig riskbedömning. Och detta är merparten av kemikalierna som fortfarande finns på USA:s marknad. Alla kemikalier som introducerats på USA:s marknad efter 1976 faller under TSCA:s regler och ska bedömas. Men det finns stora brister i kraven på vilken information kemikalieproducenter eller importörer måste lämna till USA:s Naturvårdsverk! Informationen är så knapphändig att Naturvårdsverket får använda datamodeller och utifrån kemikaliernas struktur gissa hur giftiga de kan vara och hur de sprids i miljön. Bevisbördan ligger på samhället, inte på företagen! Därför är det också få ”nya” kemikalier som USA:s Naturvårdsverk lyckas reglera.

REACH, däremot, kräver i praktiken att samtliga kemikalier (som inte faller under annan EU-lagstiftning) ska registreras och tillståndsbeviljas för att få finnas på marknaden. Företagen behöver lämna omfattande information, till exempel om kemikaliernas giftighet och nedbrytbarhet. Informationen hanteras av EU:s kemikaliemyndighet ECHA (European Chemicals Agency) och är offentlig. Även om REACH har sina brister och tillämpningen av den (i våra ögon) går för långsamt, har den banat väg för ett kunskapssamlande och riskförvaltande kring kemikalier som världen tidigare inte skådat! Processen att skapa REACH var stundtals svår och kemikalieindustrin kände sig i många fall överkörd. Som EU-medborgare bör vi vara stolta och tacksamma för detta system och värna om det. REACH har inspirerat andra länder att börja omarbeta sina kemikalielagstiftningar med REACH som modell – däribland Kina och Sydkorea. REACH har även inspirerat progressiva delstater i USA att köra om sitt tröga federala system och själva införa striktare kemikalielagstiftning på delstatsnivå.

En knäckfråga (som inte får tillräcklig uppmärksamhet) i TTIP-förhandlingarna är vilken lagstiftning vi ska harmonisera mot. Den med lägst krav, eller den med högst? Det kan tyckas självklart att det är den med högst krav som blir normen, men vi ska inte underskatta risken att USA på federal nivå inte är berett att uppgradera sin kemikalielagstiftning till motsvarande nivå som EU:s.

När man tittar på vad som händer i EU på lagstiftningsfronten kring kemikalier sedan TTIP-förhandlingarna inleddes, är det lätt att bli misstänksam. Vädrar kemiföretagen och deras lobbyister på bägge sidor om Atlanten morgonluft? Två viktiga aktuella processer i EU är hur nanoteknik och hormonstörande kemikalier ska hanteras i EU:s kemikalielagstiftning. Processerna har förhalats av EU-kommissionen och hanteringen är under all kritik. Till exempel ledde detta till att Sverige förra sommaren stämde EU-kommissionen för att de inte fullföljt sitt uppdrag att få kriterier för hormonstörande kemikalier på plats.

Det finns reella farhågor om att bekämpningsmedelsindustrin på bägge sidor av Atlanten använder TTIP för att i avtalet få tillstånd för gemensamma EU-USA-regler om högre resthalter av bekämpningsmedel i livsmedel. I praktiken kan detta innebära att EU måste höja sina haltgränser till de som tillåts i USA, samt tillåta redan förbjudna bekämpningsmedel, varav vissa cancerogena, till exempel DPA (Difenylamin) som kan bilda cancerogena nedbrytningsprodukter. EU och USA har ännu inte avslöjat offentligt hur de står i frågan, men CIEL (Center For International Environmental Law) visade med en rapport i början av året att EU-kommissionen i ett läckt dokument verkade ha tagit till sig bekämpningsmedelsbranschorganisationen CropLife Americas argument för att EU bör anpassa sina haltgränser till USA:s. EU-medborgare riskerar således inte bara att få äta bekämpningsmedel i högre halter framöver, utan även sådana som kan vara potentiellt hormonstörande och cancerogena.

TTIP riskerar också att begränsa företagens och allmänhetens tillgång till information om kemikalier. USA:s federala lagar ger generellt företagen ett större skydd när det gäller vad som anses vara företagskänslig information. EU riskerar på denna punkt att få skärpa sina regler. Om tillgången på information som delas mellan företag minskar, kan detta negativt påverka deras arbete med att byta farliga mot mindre farliga kemikalier, så kallat substitutionsarbete, samtidigt som innovationsförmågan riskerar att avstanna när det inte längre finns tydliga drivkrafter för att substituera, på grund av att EU:s kemikalielagstiftning urvattnats i harmoniseringsprocessen.

Enligt läckta förslag för TTIP som CIEL tagit del av, föreslås att ”kostnad-nytta-analyser” (på engelska ”cost benefit analyses”), i enlighet med industrins önskemål, oftare ska användas i kemikaliereglering. Dessa analyser är vanligen till fördel för ekonomiska intressen. De handlar om att sätta pengavärde på samhällsnyttan av kemikalierna och väga detta mot de risker kemikalierna kan orsaka. Reglering av kemikalier bör ske utifrån deras egenskaper (till exempel hur giftiga de är, hur svårnedbrytbara de är och hur de sprids i miljön), inte ekonomiska intressen!

En annan aspekt av TTIP är hur harmoniseringen av lagstiftningen – alltså inte enbart kemikalielagstiftningen – skulle kunna ske. Ett förslag som läckte ut i slutet av 2013 nämnde ett särskilt laggranskningsorgan, med representanter för EU, USA och företag. Kommande lagstiftning på såväl EU-nivå/federal USA-nivå som medlemsstatsnivå/delstatsnivå med bäring för handel skulle passera under granskningsorganets lupp innan den godkänns. Att företag får tycka till om lagar och påverka deras utformning för sina syften, innan lagarna fattats, är mycket oroande! I Kommerskollegiums rapport Regulativt samarbete och tekniska handelshinder inom ramen för TTIP (2014), konstaterades att om ” … det ska konsulteras i samband med att nya regler tas fram, riskerar det att förlänga lagstiftningsprocessen och därmed hämma utvecklingen mot mer säkra kemikalier (s. 68)”. Vidare sade Kemikalieinspektionen som också medverkade i rapporten att TTIP kan ” … leda till en försvagad kemikaliereglering, att det kan komma att hindra regelutvecklingen vad gäller till exempel hormonstörande ämnen, att processen för att ta fram ny reglering ska hämmas av till exempel omständliga konsultationsförfaranden parterna emellan (s. 69).

Vidare kan avtalet, enligt gällande förslag, leda till inrättandet av en mekanism där företag via förlikningsdomstolar kan stämma länder som omfattas av TTIP och som har lagar som hindrar företagens affärer och leder till inkomstbortfall. Förlikningsdomstolarna arbetar bakom stängda dörrar och det finns farhågor att företagens juridiska representanter får oproportionerligt inflytande.

Generellt verkar kunskapen om vad avtalet egentligen innebär och kan leda till vara dålig hos våra politiker och medborgare. Därmed riskerar vi alla EU-medborgare i mångt och mycket förlora på TTIP. De oftast citerade bedömningarna visar att vinsten i form av ekonomisk tillväxt blir positiv. Dock blir den marginell och med stor risk till priset av försämrat skydd för miljö och hälsa, ett kemikaliesäkerhetsarbete i EU som i framtiden går på lågväxel, mindre transparens och odemokratiska system, där företag har tillstånd att ifrågasätta och kanske upphäva lagstiftningen som representanterna som EU:s medborgare röstat in i parlamentet har tagit fram.

Naturskyddsföreningen är inte emot internationella samarbeten och ekonomisk utveckling – tvärtom! Men samarbeten som värnar om miljö, människors hälsa, transparens och demokratiska principer!

Slutligen är det värt att notera att EU-parlamentarikern Christoffer Fjellner som är varm anhängare av TTIP under måndagens debatt offentligt sade att han inte ser några farhågor med att EU:s kemikalielagstiftning kommer att urvattnas av avtalet, samt att han är beredd att driva att USA:s kemikalielagstiftning ska uppgraderas till REACH:s nivå. Vi önskar Christoffer all lycka i detta mycket viktiga och ansvarsfulla uppdrag och hoppas att han nu känner tyngden av alla förväntningar från sina väljare och EU:s medborgare som vill ha ett liv fritt från farliga kemikalier!

]]>
https://blogg.naturskyddsforeningen.se/miljogiftsbloggen/2015/03/19/ttip-kemiforetagens-vata-drom-att-begrata-utan-berom/feed/ 0
Heja Danmark – kom igen Sverige! https://blogg.naturskyddsforeningen.se/miljogiftsbloggen/2015/03/19/heja-danmark-kom-igen-sverige/ https://blogg.naturskyddsforeningen.se/miljogiftsbloggen/2015/03/19/heja-danmark-kom-igen-sverige/#comments Thu, 19 Mar 2015 16:01:39 +0000 http://blogg.naturskyddsforeningen.se/miljogiftsbloggen/?p=69 Danmark har på många sätt kommit mycket längre än Sverige när det gäller medvetenheten om farliga kemikalier i vardagsprodukter och i mat. Det är synd att Sverige inte är bäst, men vi har goda förutsättningar att kunna bli det – eller åtminstone ta rygg på det Danmark gör.

Danmark har en farlighetsklassad bekämpningsmedelsskatt, som Sverige borde ta efter. De köper dessutom dubbelt så mycket ekomat i butiken. Danmark har ett Livsmedelsverk (Fødevarestyrelsens) som ger superbra tips och råd på hur man som konsument kan tänka för att undvika farliga kemikalier i mat, tillexempel från olika sorters livsmedelsförpackningar, vilka tillsatsämnen som man bör undvika osv.

Danmark arbetar för tillfället hårt för att reglera fyra farliga ftalater i importerade varor – något som är ganska revolutionerande. Dessa ftalater är idag förbjudna att användas för tillverkning av produkter inom EU, men eftersom de flesta produkter man köper i affären är tillverkade i andra länder så kan man alltså få in de farliga ämnena i hemmen ändå. Om det här går igenom så kan man även hoppas att det öppnar för att andra ämnen också kan förbjudas i importerade produkter. Sverige bör naturligtvis haka på detta ypperliga danska initiativ.

Det finns även en dansk konsumentorganisation, Forbrugerrådet Tænk, som till stor del ägnar sig åt att testa produkter och informera om farliga kemikalier. Ett tips för den som inte hittar den information ni söker på hemmaplan!

 

]]>
https://blogg.naturskyddsforeningen.se/miljogiftsbloggen/2015/03/19/heja-danmark-kom-igen-sverige/feed/ 1
Undvik farliga ämnen i varor med hjälp av en app! https://blogg.naturskyddsforeningen.se/miljogiftsbloggen/2015/03/12/undvik-farliga-amnen-i-varor-med-hjalp-av-en-app/ https://blogg.naturskyddsforeningen.se/miljogiftsbloggen/2015/03/12/undvik-farliga-amnen-i-varor-med-hjalp-av-en-app/#respond Thu, 12 Mar 2015 10:04:23 +0000 http://blogg.naturskyddsforeningen.se/miljogiftsbloggen/?p=67 För ett år sedan lanserade Danska Miljøstyrelsen tillsammans med Forbrugerrådet Tænk appen ”Tjek Kemien – i dine produkter”.  Appen scannar sträckkoden på varor och ger svar på om varan innehåller något ämne på kandidatlistan, dvs om varan innehåller något särskilt farligt ämne. Hittills har danskarna använt appen 70 000 gånger. Över 1000 företag har lagt in sina produkter i databasen, vilket gör att användaren av appen direkt kan se om någon av dessa varor innehåller något ämne på kandidatlistan. För de varor som inte är inlagda i databasen skickas ett mail till företaget med en förfrågan om varan innehåller något ämne på kandidatlistan, vilket alla konsumenter har rätt att få veta enligt lag. Konsumenten som får svar på frågan kan välja att lägga in svaret i databasen. På så sätt hjälps alla Danmarks konsumenter åt att bygga på databasen, så att alla kan få svar direkt i butik om varan de scannar innehåller några farliga kemikalier. Bra va! Nu är det bara för Sverige att följa efter!

http://tjekkemien.dk/om/download-app

https://www.youtube.com/watch?v=oXd3VMBOnMY

]]>
https://blogg.naturskyddsforeningen.se/miljogiftsbloggen/2015/03/12/undvik-farliga-amnen-i-varor-med-hjalp-av-en-app/feed/ 0
Hur farligt är det med farliga kemikalier? https://blogg.naturskyddsforeningen.se/miljogiftsbloggen/2015/02/24/62/ https://blogg.naturskyddsforeningen.se/miljogiftsbloggen/2015/02/24/62/#comments Tue, 24 Feb 2015 14:54:13 +0000 http://blogg.naturskyddsforeningen.se/miljogiftsbloggen/?p=62 Hur farligt är det med farliga kemikalier?

Det är en fråga vi ofta får. Att utsätta sig för en farlig kemikalie vid ett tillfälle ger en mycket liten förhöjd risk för ohälsa som kopplats till den kemikalien. Men vi utsätts inte för en farlig kemikalie i taget, utan många, varje dag. Det är problemet. Studier visar att människor över hela världen har flera farliga kemikalier i sig, varje dag, året runt. En nyfödd har nära 300 industrikemikalier i sitt blod. De finns där omkring oss hela tiden. I maten, kläderna, möblerna, golvet, elektronikprylarna, träningsredskapen – you name it!

Det finns många olika typer av kemikalier och långt ifrån alla är farliga. Allt du ser runt omkring dig är uppbyggt av kemikalier – inklusive du själv. Men en hel del kemikalier är problematiska eller farliga. Vissa är cancerogena, andra är allergiframkallande, ytterligare andra är hormonstörande. Till skillnad från cancerogena ämnena, där många av de farligaste är förbjudna och de näst farligaste är reglerade så vi inte ska utsätta oss för dem, är hormonstörande ämnen inte reglerade alls. De har hamnat mellan stolarna i en politisk process på EU-nivå.  Det alla väntar på är att EU-kommissionen ska bestämma hur man ska definiera ett hormonstörande ämnen, en definition som egentligen skulle ha varit på plats för över ett år sedan (december 2013). Efter påtryckningar från industrin gör kommissionen nu istället en konsekvensanalys för att se vad kostnaderna skulle bli (för företagen) beroende på de olika förslagen som finns på definition. Konsekvensanalysen borde självfallet göras från andra hållet: vad blir konsekvensen på människors hälsa och vår natur om vi fortsätter använda hormonstörande ämnen?

Ett hormonstörande ämne kallas en kemikalie som stör de hormonella systemen i kroppen. Dessa system reglerar allt från hunger och sömn till fertiliteten. Det har hittats kopplingar mellan hormonstörande ämnen och bland annat diabetes typ 2, fetma, hormonrelaterad cancer, svårighet att få barn, hjärnans utveckling, astma och allergi. Läs mer om hormonstörande ämnen här.

UNEP (United Nations Environment Programme) har gett ut en rapport om vad det kostar att inte reglera farliga kemikalier. Kemikalier står för nära 1 miljon dödsfall varje år världen över. Det kan jämföras med HIV/AIDS som skördar 2 miljoner liv per år, turberkulos 1,5 miljoner, trafik 1,3 miljoner och malaria 0,9 miljoner. Då har man bara räknat med de dödsfall där man vet att farliga kemikalier är orsaken. Förkortade liv och sämre hälsa till följd av farliga kemikalier har inte räknats med alls.

I Sverige kostar benbrott till följd av försvagat skelett orsakat av kadmium som vi får i oss via maten ca 4 miljarder kronor per år. Kostnaden handlar om ett miljögift och en negativ effekt.  Vad den totala samhällskostnaden är för alla de farliga kemikalierna som finns vågar ingen ens gissa.

Men varför är vi inte skyddade av lagstiftningen?

EU har den modernaste kemikalielagstiftningen i världen, så modern att den fortfarande är under uppbyggnad. Tanken med REACH är att företagen ska stå för kostnaderna att ta fram fakta om att en kemikalie är säkert innan den släpps ut på marknaden, för att just förhindra att farliga kemikalier når oss och naturen via konsumentprodukter och orsakar ohälsa och förstörd natur som sedan samhället får betala genom sjukvårdskostnader och saneringsarbeten.  Men företagen vill behöva testa så lite som möjligt och göra så billiga test som möjligt. Dessutom är det bara kemikalier som produceras eller importeras i stora mängder som behöver testas. Och om en kemikalie blir förbjuden, kan företag söka om undantagstillstånd att få fortsätta använda den, om inte godtagbara alternativ finns. Allt detta gör att lagstiftningen än så länge haltar, men vi arbetar aktivt med att få den att bli så bra som det var tänkt.

Men det låter ju toppen! Då borde väl allt som säljs (snart) vara ok?

De prylar vi köper är ofta importerade. För de flesta av dessa gäller inte stora delar av REACH-lagstiftningen. Att man inom EU inte får använda en farlig kemikalie innebär att man inte kan tillverka varor innehållande dessa farliga kemikalier inom EU, dock går det bra att någon annan, utanför EU, tillverkar varan av dessa farliga kemikalier och sedan säljer varan till oss. För REACH reglerar till stor del bara kemikalier, inte varor.

Det finns dock en rad olika produktdirektiv, dvs. regler för olika produktgrupper, som reglerar även importerade varor. Leksaker, t.ex., får inte innehålla höga halter av farliga kemikalier så som cancerogena ämnen, tungmetaller, vissa doftämnen och vissa ftalater. Men det gäller bara för leksaker. Andra saker som barn leker med, eller som finns i deras direkta omgivning, är kanske inte reglerade alls.

Så, tillbaka till frågan, hur farligt är det då?

Man kan likna det med att sola. Alla vet att man kan få hudcancer av solens strålar, och att risken blir större om man bränner sig och ännu större om man bränner sig flera gånger. På samma sätt är det med farliga kemikalier. Det är antalet farliga kemikalier och hur ofta du utsätts för dem som vi oroar oss för.

Många farliga kemikalier kan samverka och då spelar det inte någon roll att de är under gränsvärdarna, var och en för sig, utan det är den samlade effekten som är intressant. Se mer info om cocktaileffekten.

Att konstant ha låga doser av hormonstörande ämnen i kroppen kan äventyra utvecklingen av hjärnan och andra viktiga organ, inklusive könsorganen. Läs mer i WHOs rapport om hormonstörande ämnen. Mest känslig är fostret, då det ständigt är i utveckling, därefter kommer små barn och tonåringar. Vill vi äventyra deras hälsa, deras fertilitet, deras intelligens? Nej.

Därför bör vi hålla oss till försiktighetsprincipen, att allt är farligt, tills det bevisats att det inte är farligt. Svampplockarlogik kan man också kalla det. Vi plockar bara svampar vi vet är ätliga, övriga låter vi stå. Tänk om vi kunde göra det samma med kemikalier. Vi använder oss bara av de kemikalierna som vi vet är oskadliga, övriga låter vi vara, tills det har bevisats vara ofarliga.

En bra början vore att snabbt reglera de 300 industrikemikalier som hittas i nyfödda barn.

]]>
https://blogg.naturskyddsforeningen.se/miljogiftsbloggen/2015/02/24/62/feed/ 3
Var femte smycke har för höga halter av bly, kadmium eller nickel! https://blogg.naturskyddsforeningen.se/miljogiftsbloggen/2015/02/19/var-femte-smycke-har-for-hoga-halter-av-bly-kadmium-eller-nickel/ https://blogg.naturskyddsforeningen.se/miljogiftsbloggen/2015/02/19/var-femte-smycke-har-for-hoga-halter-av-bly-kadmium-eller-nickel/#respond Thu, 19 Feb 2015 13:34:29 +0000 http://blogg.naturskyddsforeningen.se/miljogiftsbloggen/?p=58  

Under 2014 har Kemikalieinspektionen och kommunerna undersökt totalt 1162 smycken hos ca 500 butiker och 100 importörer och tillverkare. Smycken får inte innehålla bly eller kadmium, eller läcka nickel, över förutbestämda gränsvärden (se tabell). Bly och kadmium används i billiga smycken för att ge dem tyngd, så de känns mer äkta eller ge dem en viss yta. Bly förekommer även i ”glitterstenar”, dvs. glasbitar som ska se ut som diamanter eller andra ädelmetaller.

Ämne Gränsvärde Gäller from
Bly 0,05 viktsprocent 9 oktober 2013
Kadmium 0,01 viktsprocent 11 december 2011
Nickel 0,5 µg/cm2/vecka år 2000

 

Bly påverkar bland annat nervsystemet och hjärnans utveckling och är därför särskilt farligt för foster och barn. Det är även farligt för miljön. Höga halter är akut giftiga. Man får främst i sig bly från smycken om man stoppar dem i munnen, eftersom hudupptaget anses vara lågt. Det gör att barn är extra utsatta då de oftare tenderar att stoppa saker i munnen.

Kadmium kan orsaka njurskador och benskörhet samt misstänks kunna orsaka cancer. Det är även farligt för miljön. Precis som för bly så får man främst i sig kadmium från smycken om man stoppar dem i munnen, eftersom hudupptaget anses vara lågt. Det gör att barn är extra utsatta.

Nickel är den vanligaste orsaken till kontaktallergi, ett besvär som man sedan bär med sig livet ut. Ca 15 % av kvinnorna i Norden är drabbade. Olika material släpper nickel ifrån sig olika lätt. Det är därför som gränsvärdet är satt för hur mycket nickel som får läcka. Rostfritt stål är ett exempel på en legering som kan innehålla höga nickelhalter men där nicklet är så hårt bundet att det inte är något problem ur allergisynpunkt.

Okunskapen är stor hos butiker som säljer smycken och de flesta ställer inga som helst krav på sina leverantörer. Fråga gärna vid köp om smycket du tänkt köpa är bly- och kadmiumfritt, så fler butiker börjar ställa krav vid sina inköp!

Länk till Kemikalieinspektionens rapport.

]]>
https://blogg.naturskyddsforeningen.se/miljogiftsbloggen/2015/02/19/var-femte-smycke-har-for-hoga-halter-av-bly-kadmium-eller-nickel/feed/ 0