Rätten att gå vilse i skogen

Jag ser spåren i gräset i kärrkanten, den stora övermogna soppen intill och vet plötsligt att det är mina egna fotspår! Jag har gått här förut och den kraftledning jag nyss passerade under har jag redan gått under förut – tre gånger!

Jag är vilse. Det är inte första gången. Den här gången har jag ingen kompass och himlen är jämngrå och mulen. Runt mig är skogen mjuk och grön och fuktigt drypande. Jag trivs. Och svamptiden är min bästa tid i skogen. Det är bra att ha ett ärende och en förevändning för att ge sig ut på äventyr i skogen.

Även om jag vuxit upp i en liten by nära skog har jag nu bott i Stockholms södra förorter i många, många år. Men också där finns en skog, en liten smal och delvis sliten remsa mellan Bagarmossen och Skarpnäck, kallad Bagisskogen. Skogsdebatten som nu går vidare ibland annat i radions många olika program, handlar de flesta gånger om stora skogar, stora hyggen, naturområden som ligger långt från de större orterna och städerna. Men de små skogarna nära tätorter är på många sätt de mest utsatta för tryck och exploatering. Bagisskogen hotas av Stockholm stads idéer om att alla förorter ska byggas ihop till något som finns kallas ”promenadstaden”. Men vi i söderort kommer aldrig att promenera vidare till förorter långt borta. Vi vill hellre kunna få promenera där vi bor. Och vi vill väldigt gärna promenera i skogen fast vi bor i storstaden. Stockholm har fortfarande en fantastisk rikedom: gröna kilar och stråk, andrum och lekrum med träd, buskar, fåglar och svampar, alldeles runt knuten på höghus, arenor och motorvägar.

Stockholms och Söderorts Naturskyddsförening har skrivit ett jättebra remissvar på förslaget på exploatering av ”min” skog, Bagisskogen. Och vi är tusentals som framfört våra protester, vi som vandrar i skogen och ser allt som kan leva i denna lilla till synes obetydliga gröna glipa och känner oss själva lite mer levande för att vi får lite skogskänsla i sinnena.

Naturskyddsföreningen jobbar för att det ska få finnas skogar alldeles för sin egen skull och för att det ska få finnas skog för människor. Man kan tycka att förortskogen är för liten att gå vilse i, men för alla förortens barn är den ett äventyr.

Och om vi ska kunna slåss för all den olika sorters nytta och glädje som skogen ger oss – skydd mot klimatförändringar, bär, svampar, virke, papper, fågelkvitter, mossmjuk fotnjutning – också i framtiden, måste vi alla ibland ges chansen att gå vilse, eller åtminstone gå vilse i tankarna, så att vi glömmer oss själva och får höra ihop med naturen en stund när vi smyger mellan förortsstigarna och hör rödhaken knäppa mystiskt mellan buskarna.

Rädda barnens skogar och Naturen som klassrum är projekt som Naturskyddsföreningen bedriver för att kommunerna ska ta ansvar och spara de små skogarna nära skolor och förskolor. Och för att lärare ska få kunskap om vilka stora möjligheter det finns om man flyttar ut undervisningen i naturen runt skolknuten.

Stöd Naturskyddsföreningens arbete både för de stora skogarna med vargar, rosentickor och långskägglavar och de små med talgoxar, blåsippor, en koja och en myrstack!

Här har du chansen!

Kommentera

2 thoughts on “Rätten att gå vilse i skogen

Kommentering är stängd.