Carlgrens kaos

Midsommar. Den kanske mest svenska bland högtider. Många är närmare naturen än annars, njuter av den, firar dess mångfald. En underbar högtid som mer än något annat illustrerar svenskarnas kärlek till naturen.

Samtidigt rapporteras om bråk mellan regeringen och Naturvårdsverket. Miljöminister Andreas Carlgren kritiserar Naturvårdsverket för att det tar tid för pengarna till naturreservat att nå fram till markägare. Det är förstås inte bra. Men Naturvårdsverket försvarar sig fullt begripligt med att problem givetvis uppstår när riksdagen – på Carlgrens och regeringens förslag – kraftigt skurit ned budgeten till biologisk mångfald. På kort tid har hela 200 miljoner kronor tagits bort, den största sänkningen av anslagen någonsin.

Som en följd måste Naturvårdsverket nu försöka städa i det kaos som Carlgren och regeringen ytterst är ansvarig för, genom att tvinga länsstyrelserna att betala tillbaka naturvårdspengar till verket, pengar som verket sedan ska omfördela.

Alla som följer naturvårdsfrågan inser sedan länge att detta trixande med pengar hit och dit, mellan och inom anslag, inte på något sätt kan dölja det faktum att regeringen prioriterar ned den biologiska mångfalden. Carlgrens ekvationer kan inte lösas – det går inte att göra så värst mycket mer med avsevärt mindre pengar, när pengar är det som mer än något annat saknas; särskilt inte som Carlgren och regeringen nyligen föreslagit riksdagen att göra naturvården ännu dyrare.

Nu ska man inte skylla allt detta på Carlgren. Det är främst andra inom borgerligheten som motverkar naturvården. Carlgren försöker trolla med knäna så gott han kan och har i brist på budgetgehör från sina kollegor gjort bra insatser för den statliga skogen, främst i form av att långsiktigt och utan kostnad låta skydda statliga marker som redan var frivilligt skyddade, något som Naturskyddsföreningen länge krävt.

I retoriken är Carlgren ännu bättre. Så här sa han igår:

”Under ordförandeskapet vill vi lyfta fram ekosystemens centrala roll för den framtida samhällsutvecklingen […]. Det är oroväckande att kommissionen bedömer att EU inte kommer att kunna hejda förlusten av biologisk mångfald till 2010 […].”

Just det. Tänk nu om denna klarsyn kunde sätta spår i Carlgrens och regeringens egen budget, så att anslagen minst återställs i nästa budgetproposition. Då skulle Sverige slippa skylta med dåligt föredöme som ordförande i EU, och då skulle chansen öka att riksdagens mål för biologisk mångfald uppnås.

I förlängningen bidrar ökade naturvårdsanslag till att våra barn och barnbarn kan njuta av den svenska naturen på midsommar, även mot slutet av detta århundrade.

Kommentera

2 thoughts on “Carlgrens kaos

  1. Tyvärr är människan inte en allomfattande gud som kan mixtra med den globala temperaturen. Människans påverkan är så liten jämfört med jorden och solens egna svängningar. Detta inser nog de flesta välutbildade politiker, tjänstemän och forskare. Därav tveksamheten att enas kring ekonomiska åtaganden som egentligen riktas helt fel. Idag behövs miljarder till rent vatten, utbildning (för att undvika sådana här galna idéer om människans klimatpåverkan), sjukvård och energi till de som har det allra fattigast.

    Det finns mängder av fakta som talar emot den utveckling klimatpolitiken (och dess propagatör massmedia) skrämmer med. Exempelvis de större variationer som existerar under eoner (hundratusentals år), där man kan skönja en naturlig och relativt regelbunden fluktuation i temperaturen (det var mycket varmare under järnåldern än idag, ett faktum som klimatalarmismens modell inte kan hantera, lika lite som den kan hantera någon historiskt redan inträffad händelse överhuvudtaget).

    Temperaturen varierar alltså oberoende av vad mänskligheten tar sig för, exempelvis genom solens – i princip vår enda energikälla – aktivitet. Sådana historiska betraktelser visar dessutom att koldioxidhalten snarast har den omvända funktionen med avseende på temperatur, liksom en del andra paradoxer.

    I vetenskapligt hänseende är den globala uppvärmningens hypotes ett statistiskt hoax, en ad hoc-hypotes baserad på alldeles för många okända parametrar och samband, en politiskt mandaterad och anslagen vetenskap och definitivt en vetenskap som inte står på stabil grund, vare sig i metodik eller i praktiskt resultat. Det är en vetenskap som inte på något sätt har den rang den påstås sig ha, utan mer är att anse som en pseudovetenskap.

    Men vi kan alltjämt tillämpa försiktighetsprincipen och vidta alla de åtgärder som föreslås politiskt, av andra skäl än global uppvärmning (ren, giftfri luft och vatten). Koldioxid är ju inget gift utan en förutsättning för liv.
    Misskreditera inte vetenskaplig forskning med önskedata (ofärdiga klimatmodeller), selekterade intervall och bortseende från faktorer som talar de egna resultaten; låt oss skaka av oss detta religio-politiska ok och se vad verkligheten faktiskt säger. Människan är inte någon gud…

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.