Vackert och viktigt om vår vildmark

Jag har nyss sett filmen ”Till minne av Rapa”, av Dag Jonzon och Hans Östbom, en gripande och träffsäker skildring av björnhonan Rapa och hennes ungar. Det är en vacker film, med unika bilder på björnarna i Sarek nationalpark, kärnan i Europas största vildmarksområde.

Men det är också en viktig film, som tvingas redovisa hur människor även idag, när miljömedvetenheten i samhället är på en historiskt hög nivå, ger sig in i de mest skyddade bland områden, och dräper hotade djurarter. Sådan högkriminell och feg tjuvjakt måste stoppas. Rapa är tyvärr mycket långt ifrån ensam bland de stora rovdjuren om att ha försvunnit.

Om du missade filmen ikväll så går den i repris i SVT2 den 1 januari, SVT24 den 3 januari och SVT2 den 4 januari.

Vill du ta ställning mot tjuvjakt och engagera dig för våra vildmarker och en rik natur i Sverige och resten av världen – gå gärna med i Naturskyddsföreningen!

Kommentera

8 thoughts on “Vackert och viktigt om vår vildmark

  1. Jag såg också den fina filmen. Björnarna stör inte de människor som rör sig i området, så de borde själva få leva ostört. Jag tycker likadant om vargen som jag har på närmare håll.

  2. Hur är det möjligt att Naturskyddsföreningens ordförande kan ha en så naiv och okritisk inställning till denna film? Är det spelad dumhet? Du beskriver det som att människor ”ger sig in i de mest skyddade bland områden, och dräper hotade djurarter.” ”Högkriminell och feg tjuvjakt” kallar du det, helt i linje med den bild filmarna målar upp. Filmarna säger det inte rätt ut, men av filmens dramaturgiska upplägg, inklippta bilder på renar etc, blir det för den normalbegåvade tittaren uppenbart vilken grupp de människorna tillhör, som filmarna anser är de skyldiga mördarna. De pekar helt enkelt ut samerna. Utan att redovisa några bevis eller på vilka grunder de gör det, utan att låta någon renskötare komma till tals i filmen. Det är fegt och mycket fult gjort. Jag måste tro (vilket bevisas av olika uttalanden filmarna gjort och deras debattartikel i DN den 28 dec: http://www.dn.se/DNet/jsp/polopoly.jsp?d=572&a=868061), att hela filmen ska tolkas som ett debattinlägg för att skapa opinion mot samerna som grupp. ”En parlamentarisk utredning om de stora rovdjuren är ute på remiss och en ny framtida rovdjurspolitik ska bestämmas”, skriver de. Filmarna anser att kulturella (läs samiska) ”särintressen” börjar ta för stor plats i förhållande till andra, tydligen mer ”demokratiska” och berättigade naturintressen. Och filmen skapar, som du själv märkt, stor indignation hos tittaren. Vem kan ha mördat Rapa?

    I sin debattartikel påpekar filmarna att björnen höll på att utrotas och var nere på 130 exemplar. De nämner aldrig orsaken till detta, utan låter läsaren själv dra sina slutsatser. Eftersom de i samma artikel påpekat att åtta samebyar vill stoppa björnforskningen i området, så är det lätt för en okritisk läsare att göra kopplingen att det är samernas fel att björnstammen höll på att dö ut.

    Jag vill gärna peka på några fakta som filmarna inte redovisar:

    Är det för att Sarek var ”vildmark”, med bara djur och natur, som björnen inte utrotades där? För att det inte fanns några människor där? Sanningen är att det fanns människor där, de var bara inte svenskar… Samerna har alltid haft en helhetssyn på djur och natur, växter och människor. Alla har sin respekterade plats i tillvaron, även rovdjuren. Samerna har aldrig utrotat någon art, utan levt i tät symbios med naturen, så tät att spåren efter deras verksamhet och liv är svåra att se och tyda. Därför är deras historia lätt att bortse från och inte sätta värde på. I Sarek har samer funnits lika länge som det funnits björnar. De följde intressant nog samma vägar efter inlandsisen. Området är ett kulturlandskap med lämningar av samisk kultur i form av boplatser, eldhärdar, fångstgropar, pilspetsar, gravar, offerplatser. Bara oinsatta personer utan kunskap – eller vilja – att se detta kallar området ”Europas sista vildmark”.

    Så varför höll då björnarna på att utrotas? Sanningen är att staten länge utfärdade skottpengar på rovdjur. När staten bestämde att Sverige skulle kolonialiseras för att kunna lägga beslag på de naturresurser som fanns i Lappland – lapparnas land, infördes skottpengar på rovdjur. Inga nybyggare klarade av eller ville bedriva jordbruk med rovdjuren inpå knuten. Skottpengarna blev dessutom ett tillskott till den skrala kassan och gjorde det möjligt att överleva. Med allt bättre vapen gick det som det gick.

    Vad hotar björnarna idag? I princip samma saker som hotar samernas – norra europas urfolks – existens. ”Storsamhället” med sitt vinstintresse, som med hjälp av ”demokratiska” beslut tillåts breda ut sig. Gruvprospekteringar och –drift, skogsskövling, byggnation, turistanläggningar mm mm. Men även en generell brist på kunskap och helhetssyn i samhället. I detta samhälle ställs björnar och samer mot varandra, av krafter som säger sig hävda naturintressen. Nationalparken tillskapades för hundra år sedan genom ”demokratiska” beslut. På den nästan enda plats där ekosystemet bevisligen fungerade. Ingen tog hänsyn till samernas intressen. Nationalparken begränsade och begränsar samernas livsutrymme, genom att det ekosystem i vilket även samerna ingår inte tillåts fungera. När nu krav lyfts om att björnstammen och andra rovdjursstammar ska överleva av egen kraft, så är det återigen samernas land som ska tas i anspråk. Man vill ”fylla ut luckorna” mellan björnens 3-4 kärnområden. På björnprojektets hemsida kan man se att det är just där samebyarna har sina kärnområden. Om man nu vet om att det är samebyar där. För utåt kusten österut, där björnen fanns förut, är det ju bebyggt, så där trivs inte björnarna. Rovdjuren utgör ett starkt hot mot renskötseln. Läs t ex vad Sveriges ende professor Öje Danell anser: http://www.nsd.se/nyheter/kiruna/artikel.aspx?ArticleId=4269470

    I filmen framställs björnen som ”oskyldig”. Den äter mest örter och bär. Ändå blir den så brutalt mördad av illvilliga människor. Sanningen är att björnprojektet inte kan svara på hur många renkalvar och vuxna renar som dödas av björn i området. Trots att de kan redogöra nästan i detalj för hur mycket och vilka växter björnen äter. Även hur mycket älg och får. Björnen är varken ”oskyldig” eller ”skyldig” till något. Den följer sin natur liksom alla andra djur. Björnprojektet har kommit fram till att björnen är en allätare som äter det som är lättast att få tag på för tillfället. I kalvningstider på renbetesfjället torde det vara renkalvar. Kanske utgör inte denna typ av föda så stor andel av björnens totala konsumtion under året. Men för renskötarna betyder det antagligen katastrof.

    Kan man tänka sig att samerna misstror björnforskningens motiv och hur forskningen kommer användas av olika intressen? Speciellt när sådana här hårdvinklade filmer säger sig utgå från forskningsresultaten?
    Kan man tänka sig att samerna är rädda att forskningen ska visa att björnarnas diet under året endast består av några få procent ren? Fastän dessa (möjligen) få (kanske en hel del) procent mest består av renkalvar till ”utsparade” avelsdjur, och utgör en stor andel av renhjorden?
    Kan man tänka sig att samerna är rädda att denna aspekt aldrig ska belysas i forskningen?
    Kan man tänka sig att samerna känner att den enda funktion samhällets ”naturintressen” vill att de ska ha är att föda upp mat till rovdjuren, så att de kan föröka sig?
    Kan man tänka sig att samerna känner att de måste fylla en funktion för ”storsamhället” för att överhuvudtaget ha ett existensberättigande? Medan björnar och andra rovdjur ska tillåtas existera och förökas ”i sin egen rätt”?
    Kan man tänka sig någonsomhelst förståelse för samernas situation?

    (Du kommer säkert inte publicera mitt inlägg, men jag vill ändå att du ska veta hur jag och säkert många med mig ser på saken.)

  3. Jag har nyss sett filmen Minne av Rapa för tredje gången,och jag blir bara mer upprörd ju mer jag ser.
    Den här filmen borde vara något något för jägarförbundet när dom har kurser och studier hur man jagar björn.
    Framför allt tänker jag på hur ofta eller snarare sällan en björnhona får ungar och hur utsatt hon är både från jägare och björnhanar.
    Jag personligen tror inte att det är så många bland jägarfolk som verkligen känner till hur björnen lever och varför den kanske känns så påtaglig i vissa orter framför allt här i Jämtland. Tänk om detta projekt hade fått ett gott slut då hade vi kanske fått en liten inblick i björnens värld
    Själv bor jag med björnen nästan inpå knuten och det är underbart att få känna att man verkligen lever med naturen och i den.
    Det har alltid funnits björn kring vår by mer eller mindre, för ett par år sedan upptäktes det färska björnspår bara ett par hundra meter från vårt hus, och min första tanke var förståss, hur ska det gå med djuren i byn (kor hästar och får). Men inget hände och vi trodde att björnen hade försvunnit.
    I höstas när jag skulle gå ut till mitt blåbärsställe där det hade funnits väldigt mycket blåbärskart så var det helt och hållet tomt. Min första tanke var ju vem i byn som helt plötsligt hade blivit intresserad av bäplockning. jag blir snart varse när jag känner i hela ryggraden att jag är iaktagen: hur jag än ser så upptäcker jag inget men förstår snart vem min blåbärstjuv är.
    Efter ca en vecka straxt innan älgjakten skulle byns jaktledare ut för att släppa sin hund när den kommer tillbaka med björnen i släptåg.
    Inget hände, björnen såg bara till att hunden skulle vara på vägen.
    Den försvann till älgjakten men jag hoppas att den sover skönt och kommer tillbaka till våren.och lever gott på mina blåbär.

  4. Dokumentären är verkligen underbar och ett gediget arbete. Den skildrar björnens liv och konflikterna som uppstår alldeles utmärkt. Att den inte är saklig kan jag gå med på, men jag anser självklart att det inte ska behövas. Varför skulle man reagera starkt över denna dokumentären om det inte finns en sanning bakom? SVT sänder mängder av program som inte är sakliga och de blir inte överklagade. Samer skiljer sig inte från andra människor, självklart vill de allra helst se att inga renkalvar dödas och då måste något offras, i detta fall björn. Det finns en sådan romantiserad bild av samer som man inte kan bli mer än trött på. Jag har själv släkt som är samer och de är precis som alla andra. Tjuvjakt är inte accepterat oavsett vilket folkslag som genomför det, och att påstå att det inte är tjuvjakt som är inblandad i de många tystnade halsbanden i rapadalen tyder på en enorm ignorans. Sen om det är samer eller andra personer ska inte spela någon roll.

  5. Anna- du ifrågasätter inte den extensiva kommersiella renskötseln som bedrivs idag?
    Kom ihåg att den är en produkt av samma myndigheter som du föraktar, dvs myndigheter underställda riksdag och regering.
    Vildrenen utrotades då till förmån för tamrenen.

  6. Lisa Nilsson – Även du är en del av den samiska historien. Och såklart även av den svenska, liksom alla samer. Men om du är släkt med samer är även du same oavsett om du är renskötare/av renskötarsläkt eller ej. Om du vill. Man kan betrakta sig som både same och svensk på samma gång. Ingen annan – svensk eller same – kan styra över hur du väljer att se på dig själv. Hoppas du inte tar avstånd från att vara same pga av att du kanske har en kritisk inställning till renskötseln. Det finns mycket annat att vara stolt över och man kan ”utöva sin samiskhet” på fler sätt än genom renskötsel, jakt och fiske. Det finns inte alltför många samer i Sverige, så du behövs du också, liksom att även dina erfarenheter är viktiga i debatten.

    Till skillnad från dig anser jag att det borde vara självklart med saklighet i TV. Många TV-program blir överklagade av olika skäl, vilket du kan se på Granskningsnämndens hemsida. (http://www.grn.se/) Tack och lov! TV är ett medium med stor genomslagskraft och spridningseffekt. Det som visas/sägs i TV är det många som tror på och tar som sanning, utan kritisk eftertanke. Därför ska man reagera starkt mot denna dokumentär. Sådant kan inte få förekomma i en demokrati! I filmen pekas samer inom ett ganska begränsat område ut som ”högkriminella”. Många vet vilka som är renskötare inom de samebyar som bedriver renskötsel i området. Kanske drar de slutsatsen att alla dessa ägnar sig åt fuffens och kriminella illgärningar. Det måste ju vara sant eftersom de visar det på TV, eller?

    Jag har goda skäl att tro att just den ”tjuvjakt” eller ”illegala” jakt som filmarna avser inte är att beteckna som ”illegal”, i juridisk mening. Jag tror att Länsstyrelsen kan ha gett tillåtelse till avlivning av vissa björnar pga att renskötseln i området i annat fall omöjliggörs. Och att det är denna ”jakt” filmarna hänvisar till som ”tjuvjakt”. Därför har de inga bevis att komma med. Därför låter de inte några anklagade komma till tals. Därför gör de istället fula antydningar som drabbar en hel folkgrupp. Det finns helt enkelt inte några ”tjuvskyttar” eller mystiska omständigheter som får björnarnas sändare att tystna i Sarek. Men alla i Sverige ska fås att tro att det är vanligt förekommande. Och själva koppla ihop det med samer. Det ska leda till att de fördomar om samer som redan existerar i samhället späs på, och i förlängningen underlättar att frånta samerna inflytande. I mina ögon är tjuvjakt tjuvjakt – även då den bedrivs av naturfilmare med dolda syften och med hjälp av försåtliga medel. Jag tror att de vill bilda opinion mot att björnar eventuellt tillåts att dödas i nationalparken, trots att björnen inte är utrotningshotad och att en allt mer livkraftig stam nu istället omöjliggör renskötseln. En renskötsel som har samma rätt att finnas inom området som björnarna. Men om idignationen kring björnarnas död blir tillräckligt stor, så kanske ”naturintressena” kan få bort samerna från området, pga av rovdjurstrycket.

    Om det är detta man vill uppnå eller om man vill diskutera formerna för renskötseln i området, tycker jag att man ska använda sig av schyssta medel och inte t ex antyda att samerna vill ha bort forskningen från området för att kunna få ”tjuvjaga” i fred. Länsstyrelsen i Norrbotten har för övrigt gjort ett uttalande angående filmarnas debattartikel. (http://www.bd.lst.se/default.aspx?propID=10011375) Av uttalandet framgår att den anledning renskötarna uppger är att den helikopter- och skotertrafik som kan hänföras till forskningen är så omfattande att den stör och försvårar renskötselarbetet. Ingen kritik av forskningen i sig, alltså.

    Ett ord som ”tjuvjakt” väcker mycket starka känslor och negativa associationer. Och det är viktigt att handskas varsamt med det. Det minsta man kan begära är en ordentlig genomgång av fakta och att de som kommer med beskyllningarna talar klarspråk.

  7. Leif – ”Förakt” är ett starkt ord som jag själv inte skulle använda för att beteckna min inställning till stat/myndigheter eller det svenska samhället i stort. ”En kritisk inställning” kan jag däremot gå med på att jag har när det gäller Sveriges förhållande till sin ursprungsbefolkning.

    Precis som alla andra kulturer är även den samiska mångfacetterad, och renskötsel har bedrivits på olika sätt och den samiska kulturen har som alla andra förändrats över tid. Och jag anser, precis som du också är inne på, att statliga intressen haft mycket stor påverkan på utvecklingen av hur renskötsel bedrivs. Genom att förespråka extensiv renskötsel med stora renhjordar som kan skötas av få personer och samtidigt koppla de särskilda rättigheter som tillkommer samerna som folk, till just denna näring, har staten sett till att hålla antalet rättighetsberättigade på ett minimum, ca 10 % av Sveriges samer. Det är en bild många samer och andra har. Trots att samer genom historien även levt av jakt och fiske – vissa uteslutande av detta – och renskötsel skett i olika former. Renskötselrätten var individuell, men när den knöts till ett kollektiv förlorade andra samer sina rättigheter, tom mark som de bevisligen hade lagfart på. Tvångsförflyttningar av samer från nordligt område där den extensiva renskötseln var vanlig pga förhållandena där, till sydliga områden där den trängde ut den intensiva renskötsel, som där var vanlig, är också ett av de många övergrepp som drabbat hela den samiska befolkningen och har lämnat djupa sår som ännu blöder. I detta fall erbjuder rennäringslagen inget skydd. Tvärtom. Genom rennäringslagen försvann också samernas möjligheter att kombinera renskötsel med andra näringar. I så fall skulle renskötselrättigheterna fråntas dem. Lapp skulle vara lapp, som någon uttryckte det. Denna paragraf står fortfarande kvar i lagen och vållar fortfarande huvudbry och oro. Och kan till viss del förklara rennäringens låga lönsamhet, och brist på initiativ när det gäller företagande i andra former än renskötsel, skulle jag kunna tänka mig. För den som intresserar sig för statens förhållande till samerna kan jag rekommendera boken ”Stulet land” av Lennart Lundmark (se recension i DN http://www.dn.se/DNet/jsp/polopoly.jsp?d=1352&a=856751). På http://www.lennartlundmark.se/internt/lennart.nsf/doc/004D7839/$FILE/Lycksele.pdf, finns ett intressant fördrag som han hållit att läsa. Och även andra artiklar finns på hemsidan.

    Kan inte påstå att jag ser den extensiva renskötseln som ett självändamål. Men jag ser den som en följd av den politik som drivits. Och eftersom en sådan politik drivits anser jag att det är stat och myndigheter som måste ta konsekvenserna och ansvaret för nuvarande renskötsels följder. Det kan således inte ligga bara på samernas ansvar att vakta sina djur från rovdjursangrepp. Och det finns ingen anledning att utmåla samer som rovdjurshatare som vill utrota alla rovdjur med vilka medel som helst, när de påpekar att rovdjurstrycket är för högt. Myndigheterna måste se till att hjälpa till att skydda renarna. Om det sedan sker genom att rovdjursantalet hålls på en rimlig nivå eller genom att avsätta resurser till bevakande av renarna är såklart en diskussionsfråga. Att bara med pengar ersätta förlorade djur är knappast en lösning, vilket jag tycker Öje Danells artikel visar. Men det är samerna själva som ska avgöra hur skyddet ska utformas. Det ska inte beslutas över huvudet på dem, med anläggande av ett utifrånperspektiv på renskötseln. Sen hoppas jag att du inte blandar ihop extensiv renskötsel med nomadiserande renskötsel. Genom att i långa tider bedrivit nomadiserande renskötsel har samerna genom urminnes hävd förtjänat rättigheten att flytta sina renar över stora områden, vilket jag inte alls ifrågasätter.

    Renen är och har alltid varit central för den samiska kulturen som helhet. Och för samernas självuppfattning och identitet. Nu liksom förr bär renskötseln upp en stor del av det. På den grunden försvarar jag renskötsel som verksamhet, och samers rätt att bedriva sådan. Även om formerna såklart ska kunna, och bör, diskuteras. Dessa diskussioner ska i så fall föras med sakliga argument och helhetssyn, och inte genom allmänt tyckande i former där fördomar tillåts grassera fritt. Jag anser även att hur renskötsel ska bedrivas är något som samerna själva ska ha det största inflytandet över. Statens ansvar för hur det samiska folket har splittrats väger tungt. Många orättvisor har begåtts, men det är inget försvar för att begå nya. Staten bör därför lyssna på alla samer, inte bara de nu renskötande. Förändringar kan säkert komma att ske. Men det ska inte ske genom att okunniga personer anlägger ett utifrånperspektiv på saker och ting, och att beslut ev tas på grundval av en populistiskt uppskruvad opinions röst. Att jag valde att undvika att gå in på detta i mitt inlägg beror på att det är en stor och helt egen diskussion i sig. Det jag främst kritiserade i mitt inlägg var filmarnas sätt att utpeka renskötare/samer som skyldiga till björnarnas död och utrotning. I vilket syfte gjorde de det? Det är inte helt tydligt. Om de ville initiera en debatt om renskötselns former och samiska rättigheter så skulle de valt ett annat tillvägagångssätt. Det är min uppfattning.

    Angående vildrenen: Som jag förstått det, visserligen utan att besitta några expertkunskaper, utgör renen (Rangifer tarandus) den enda arten i släktet Rangifer. Två underarter, fjällren (rangifer tarandus tarandus) och skogsren (rangifer tarandus fennicus) har funnits i vilt tillstånd i Sverige. I vetenskapliga artiklar och forskning om renar vid SLU används beteckningen rangifer tarandus tarandus om de renar som idag återfinns inom renskötseln i Sverige. (Se t ex http://www.rene.slu.se/ShowPage.cfm?OrgenhetSida_ID=4321, referenslistan) I Norge finns fjällren i vilt tillstånd som anges vara genetiskt ren vildren, med samma beteckning (rangifer tarandus tarandus). Och även i Ryssland. Den sk skogsren som finns i Sverige idag och används i skogsrenskötseln tillhör, vad jag förstår, även den rangifer tarandus tarandus. Så underarten rangifer tarandus fennicus är alltså den underart som har försvunnit helt, antagligen för att det är den som jagats mest och funnits i det område (skogslandet) som utsatts för hårdast exploateringstryck, men antagligen även pga att renar av denna underart har införlivats och blandats med den andra i samernas tamrenhjordar. Tycker det är ett märkligt sammanträffande dock att de sista vildrenarna i Sverige sköts just i slutet av 1800-talet och att det är just den underart renar som huvudsakligen fanns på samiskt område i fjällvärlden som finns kvar i Sverige. Kanske fanns helt enkelt inget utrymme kvar för vilda renar? Genetiskt ren skogsren finns numera i vilt tillstånd i Finland och i Ryssland. Om än inte i några större mängder.

    De flesta av världens renar lever inte i vilt tillstånd, utan är mer eller mindre domesticerade. Semidomesticering av ren påbörjades för många tusen år sedan. Renen har också mycket länge varit semidomesticerad i Sverige/Sápmi (dvs halvt om halvt avlad på/urvalet påverkat av människor) och även mer eller mindre tämjd. Fjällrenskötsel har förekommit i Sverige/Sápmi antagligen i vart fall sedan medeltiden och skogsrenskötsel har kanske ännu äldre anor. Det är alltså främst genom renskötsel som vildrenen ”utrotats”, om man ser det så. Men möjligheten att åter låta renar utan ägare ströva fritt i dagens Sverige finns fortfarande. Kan till och med återplantera genetiskt rena vildrenar, om det är just den genetiska renheten som känns viktig. Man måste i så fall se till att hålla dessa åtskilda från de semidomesticerade. De semidomesticerade renarna tillhör alltså inte en annan art än de vilda, som jag uppfattat saken. Men jag kan såklart ha fel. SLU säger såhär ang möjligheten att åter införa vildren i Sverige:

    ”Vildrenens möjligheter att få leva i Sverige genom återinplantering, spontan invandring från Norge eller förvildande av tamrenar är helt beroende av renskötselns framtida utveckling. I dagsläget synes enda möjligheten vara att de renskötande samerna själva väljer att hålla vildrenstammar som alternativ till traditionell tamrenskötsel eller att man etablerar tillräckligt stora områden med nationalparker som uteslutande hyser vild fauna. Några sådana planer föreligger inte idag.” (http://www.artdata.slu.se/rodlista/Faktablad/rang_tar.PDF)

    Problemen som mark-/skogsägare, trafikanter m fl säger sig uppleva med den renskötsel som bedrivs för närvarande torde, som jag ser det, inte bli mindre om även vildren återinfördes i Sverige. På vilka landområden i Sverige skulle ”nationalparker som uteslutande hyser vild fauna” kunna vara aktuella? Min inställning i frågan om nationalparker har jag nog redan belyst.

  8. Det känns lika trågigt varje gång betongfolket med sin okunskap uttalar sig i frågor de inte alls är insatta i. Man beskyller Samerna och alla de andra som får leva och dras med konsekvenserna av den alldeles för stora rovdjurstammen för tjuvjakt mm.
    Bara för att alla inte tycker om rovdjur i för stor mängd betyder det inte att man är tjuvjägare för det, och man ska vara försiktig med att beskylla folk för tjuvjakt.
    Dessutom har inte alla rovdjursälskare fått känna på den ekonomiska smällen som kan uppstå när rovdjuren varit framme, vilket kan stå till grund för misstycket av den stora rovdjursstammen. Fakta är att det förra året revs cirka 40 000 renar vilket är omkring 18 % av landets totala ren antal. Värdet på de rivna renarna uppgick till cirka 85 miljoner kronor och
    antalet renägare i Sverige är omkring 4500 st, vilket gör cirka 19 000 kr per renägare.
    Det är ett dyrt pris vissa ska betala, för att stadsborna ska kunna vandra i fjällen och titta på ”harmlösa och gräsätande” rovdjur.
    Själv tycker jag definitivt att vi ska ha rovdjur i Sverige, men till en viss måtta. Det ska ju inte vara så att det är lättare att se en björn än en ren.

Kommentering är stängd.